Känner inte att sambon finns där för mig nu när jag är gravid, kanske beror det på att hans pappa är döende i cancer men ändå.

Varför skaffa barn precis när en nära familjemedlem är döende?

Hans pappa är döende, hur kan du inte känna empati för det? 

Usch. Det är vad jag känner när jag läser ditt inlägg.

Din sambos pappa är döende. Klart som fan att han vill tillbringa mycket tid med honom. Han kan gå bort när som helst. Din sambo mår säkert jättedåligt och han är dessutom utmattad, förmodligen på grund av all stress och press han känner. Han har sitt eget liv att sköta och hans pappa är döende, samtidigt pressar du honom och vill ha mer än vad han kan ge dig just nu. Han känner sig säkert otillräcklig och stressad för att både du och pappan behöver honom.  Självklart kan en graviditet vara jättejobbig men skillnaden är att hans pappa kommer att DÖ snart. Du ska inte dö. 

Samtidigt som han har sitt eget liv att sköta så måste han ta hand om och vara stöttepelare åt både dig och pappan. Har du någon som helst förståelse för hur det måste kännas för din sambo? Har du någon förståelse för vad han går igenom just nu? Det låter inte så. Du pressar honom och du låter enormt egocentrisk. Det är bara jag, jag, jag. 

Tycker mest synd om din sambo här. Hoppas han har någon han kan prata med. Inte nog med att hans pappa är döende, han måste även hantera att du pressar honom och det faktum att du verkar ha noll förståelse. Du verkar vara en sådan som sätter dig själv i första rum. Hur du beter dig nu kan vara avgörande för om ert förhållande kommer att fortsätta, tänk på det. 

Jag kan till viss del förstå dig ts, men  hans pappa är döende och erat barn mår bra i magen. Du har krämpor pga graviditeten som är jobbiga men du får ta det just nu, jag har mått skit alla fyra graviditeter med kräkningar länge och foglossning från helvetet, var sjukskriven,  men med första barnet var det ju liksom bara jag, vi hade inga andra barn att ta hand om och därav överkomligt. När jag väntade syskon var jag sjukskriven och då fick mannen ta vab, betydligt tuffare att ha småsyskon att ta hand om också. 

Önskar ge dig en stor, virtuell kram! Det måste vara jättetungt för er båda och en tuff livssituation att vara i. 

Förstår verkligen att du önskar mer stöd och omtanke av din sambo, att graviditeten känns ensam och att det som skulle vara det största ni är med om tillsammans inte blir den där glädjen och förväntan man önskar sig.

Däremot så tror jag att du: 
1. Behöver söka stöd för din depression, förslagsvis via MVC eller vårdcentralen. Din sambo är inte i en fas i livet där han har rätt verktyg och styrka att stötta dig så som du behöver.

2. Hur är status hos hans pappa just nu? Kan du följa med ibland och visa omtanke på så vis? Fråga din sambo och hans pappa om minnen. Be dem berätta och glädjas den tid som finns kvar. Ta bilder, köp deras favoritfika. Prata om bebis, om namn och framtid. Jag känner inte din sambos pappa, men det kan ju kännas väldigt fint på sjukbädden att få prata om glädje och sin sons första barn!

3. Ge din sambo det du själv önskar dig. Föreslå att ni ser en film och ger varandra massage på kvällen. Uppmuntra och säg fina saker till honom. Stötta, vårda och älska honom så mycket du kan och ta de glimtar av kärlek du kan.

4. Fråga om konkreta saker du önskar att han gör för att stötta dig. Det är lättare för honom att ge dig det du vill ha om han vet vad som efterfrågas. Som jag sa innan så har han inte resurserna att "bara finnas" just nu. Var inte anklagande, förklara att du älskar honom och stöttar honom men att det hade betytt väldigt mycket för dig om han orkade ge dig detta eller detta ibland så att ni båda orkar. Vill du att ni badar ihop och pratar om bebisnamn en stund? Vill du få lov att bara gråta ut och vara svag en kvart och han kramar dig hårt den stunden och släpper allt annat? Vill du att han köper med sig ditt favoritchoklad ibland? Fråga samtidigt vad du kan göra för honom och hur du stöttar honom bäst.

5. Har han något anhörigstöd? Annars be honom om att skaffa kuratorskontakt också. 

Det är faktiskt tuffare än många tror att vara anhörig till en anhörig. Man förväntas på något vis bara att vara superstark och det är man oftast också. Men man är inte odödlig och utan eget känsloregister. Var rädd om dig och försök glädjas åt er framtid ändå!

Jag lider så med er! Det är en förskräcklig tid ni har just nu. För att klara det här behöver ni hjälp. Varken du eller din sambo är i tillräckligt bra skick för att kunna ge den andra det stöd som
behövs. Det är i de lägena man måste vända sig till vänner, släkt och vården. 

Ta hand om er så gott ni kan och framför allt: låt andra ta hand om er. Ingen människa är en ö. 

Inte rätt läge att bli på smällen, nu får ni ta konsekvenserna av det. Både du och din sambo behöver stöd, vart ifrån ni ska få det, det vet ni nog bäst själva. Svårt att råda, men mvc har väl psykologer.

Cancer kan man ju ha i flera år även om den inte går att bota. När hon blev gravid kanske han mådde bättre dessutom? Livet stannar ju inte!

Jag har levt med en egen förälder som var sjuk i 2 år innan han gick bort. Det var jättetungt för han hade bara mig som kunde stötta honom. Men jag hade absolut inte velat se tillbaka på de åren och BARA ha minnen från min sjuka förälder. Han blev personlighetsförändrad och de minnen jag har kärast är tiden före sjukdomen. När vi hade roligt ihop! Det var vitkigt att jag fanns där för honom, men lika viktigt att det inte tog över mitt liv. Var 25 när han gick bort och är tacksam att det fanns mer och att han fick träffa min dotter innan dess. Hon minns inte honom tyvärr, men han var så stolt och älskade henne av hela sitt hjärta. Det betyder också mycket!

Du har ju naturligvis rätt! Att dom ens kunde tänka på att ha sex! Det är helt enkelt skandalöst att ens kunna bli kåt på sin partner då. Skulle inte förvåna mig om TS är en sån människa som tittar på komedier och skrattat och kanske till och med njuter av god mat ibland. Fy vad hemskt!! 

När en familjemedlem är döende ska livet stanna för precis alla som är nära personen. Sen om personen ligger för döden i 10 år spelar ingen roll. 

Idiot...