Känner inte att sambon finns där för mig nu när jag är gravid, kanske beror det på att hans pappa är döende i cancer men ändå.

Cancer kan man ju ha i flera år även om den inte går att bota. När hon blev gravid kanske han mådde bättre dessutom? Livet stannar ju inte!

Jag har levt med en egen förälder som var sjuk i 2 år innan han gick bort. Det var jättetungt för han hade bara mig som kunde stötta honom. Men jag hade absolut inte velat se tillbaka på de åren och BARA ha minnen från min sjuka förälder. Han blev personlighetsförändrad och de minnen jag har kärast är tiden före sjukdomen. När vi hade roligt ihop! Det var vitkigt att jag fanns där för honom, men lika viktigt att det inte tog över mitt liv. Var 25 när han gick bort och är tacksam att det fanns mer och att han fick träffa min dotter innan dess. Hon minns inte honom tyvärr, men han var så stolt och älskade henne av hela sitt hjärta. Det betyder också mycket!