Smärtlindring under förlossning

Jag tycker att du ska få till ytterligare ett samtal med din barnmorska om det här. Eller lyssna på vettiga poddar. Gynpodden är bra, drivs av en läkare bl.a.
Babyz Podcast har också en del bra avsnitt.
Att man inte känner krystvärkar kan hända, men drabbar långtifrån alla.
Sen vet man inte om sambandet mellan epidural och snitt är särskilt stark eller om det kan vara så att den födande som begär epidural gör det för att få vila under en tuff förlossning. Hade det blivit snitt även utan epidural?
Alltså att det inte var epiduralens fel utan hade hänt ändå.

Jag känner som du, varför ska man ha mer ont än man måste. Och jag har tagit epidural. Det är som dag och natt om man jämför med alla timmar innan man fått den. Skulle lätt ta den igen om jag födde fler barn.

Enda jag hört är att ryggläge ska kunna ge fler bristningar än andra positioner och generellt vara sämsta sättet för mamman att föda.

Har inte fött utan smärtlindring. Har ett kejsarsnitt i bagaget samt två vaginala förlossningar. Epidural vid den första och spinalbedövning vid den andra. Jag kände inte krystvärkarna och vid den första vaginala förlossningen stannade förlossningen upp när jag fick den. Fick dropp för att få igång värkarna. Om det var värt det? Definitivt. Smärtan är outhärdlig. (Enligt mig)fick grad 2 bristning vid första vaginala men bebisen vägde 4,9. Den andra fick jag inga bristningar men 3,6 kg bebis. 

Det kommer gå bra hur ni än gör. Det är klart att man ska fundera igenom innan hur man vill ha det, men lite måste man också vara inställd på att man får ta det där och då. 

Tror det är svårt att planera för allt i detalj i förväg, risken är att man förväntar sig ett visst förlopp och så blir det inte så. Det är så mycket som påverkar tänker jag, genetiken (lätt/svårt för kvinnliga släktingar att föda barn), ålder som förstföderska, fysik, förmåga att hålla sig lugn osv osv.

 inför första förlossningen var jag inställd på att ta all smärtlindring som fanns, och var väldigt nervös inför typ allt?men precis när de skulle sätta epiduralen kände jag att det började trycka på. så det blev inget med det. Det gick det med. Ont, absolut men absolut inte så illa jag föreställde mig. Med de andra tre barnen insåg jag att jag grejade det utan den typen av smärtlindring och valde att köra uteslutande på lustgas och andningsövningar samtidigt som jag hade bra stöd från min man. Jag har fött samtliga barn utan ett i sidoläge och det upplevde jag gjorde mindre ont. Detta gick inte med trean för han sprattlade sin väg ut och jag hade väldigt svårt att andas på sidan, no joke så då låg jag på rygg, det tog betydligt längre tid att föda honom än de andra (10 timmar från värkstart mot mellan en och fyra timmar för de andra). Barnmorskorna har vid varje förlossning, förutom vid den första hållit emot med en varm handduk, precis när huvudet är på väg ut (vet inte om rekommendationerna ändrades eller om det berodde på flytt till annan region), men det tyckte jag var skönt och de sa att det skulle minska bristningarna (fick endast en liten som krävde ett eller ett par stygn vid varje förlossning). Men alldeles oavsett, lita på dig och din kropp, du kommer känna när du ligger där på förlossningen vad som funkar för dig och inte. Och om en ställning inte känns bra, byt! Det kommer gå kanon!

Det är väldigt svårt att bestämma något i förväg innan första barnet, för man vet aldrig om det tar 2 timmar eller två dygn. 

Jag hade varit på landstingets kurs för gravida om bland annat smärtlindring så jag visste vad som fanns, men jag hade ingen direkt plan utan tänkte att det blir som det blir. Och det var tur för från vi kom till förlossningen så tog det 3 timmar tills barnet var ute. Jag tror inte att epidural hade hunnits med, även om jag bett om det.

Jag använde lustgas, och jag skulle säga att det bara var ett par värkar som verkligen gjorde outhärdligt ont. Resten var helt hanterbara med lustgas. Men jag skulle rekommendera dig att dels läsa på om när man ska ta lustgasen (alltså när under värken) och dels hur man slappnar av. Jag vill inte påstå att jag lyckades med dykmetoden, men jag försökte med något åt det hållet och det var stor skillnad på smärtan under de värkar då jag kände att jag spände mig. 

Under krystningsfasen kände jag ingen smärta alls, troligen för att jag var så fokuserad. Kroppen gjorde "sin grej" och allt jag kunde göra var att haka på. Det är verkligen det coolaste jag någonsin har varit med om. 

Värsta smärtan (förutom de där få värkarna) var när de skulle sy efteråt. Då var lustgasen min bästa vän. 

Men som sagt, det här är min upplevelse som är färgad av att det gick relativt fort. Hade det tagit 2 dygn hade historien varit en helt annan. 

Jag tror att ju lugnare och tryggare mamman är, desto mindre långvarig förlossning och mindre spricker man. Istället för att skrika och gapa, är det bättre att bespara energin genom att andas igenom smärtan och följa kroppens egna signaler. Att bestämma i förtid vilken smärtlindring som önskas, är nog svårt. Har fött 4 barn, tre med lustgas och en utan något då lustgas inte funkade. Min bästa förlossning var lustgas under värsta värkar och helt utan något under krystar. Har fött på rygg och något på sidan alla ggr

Nja.

Jag var helt lugn inför min förlossning. Efter över 1 dygn av igångsättning och värkar hade inget hänt, barnet blev stressat och det blev akut kejsarsnitt.

Jag hade epidural och tro mig, värkarna kändes! Trots att de maxade dosen.

Om du inte vill spricka så be uttryckligen om att de använder perinealgreppet. Det är ännu inte standard på alla sjukhus i Sverige trots att det länge varit det i Finland. Vitsen med det är att man spricker mycket mindre än man annars hade gjort. Jag behövde sy två stygn totalt, ett på ett stället och ett på ett annat.

Generellt sätt tror jag att trygghet och lugn påverkar dom allra flesta kompliktationsfria förlossningar positivt - ifråga hur man upplever/hanterar smärta och kan ha betydelse för hur mkt man spricker

Jag födde dessutom på sidan. Det har inte så mycket med sprickningen att göra men man klämmer ihop kanalen (ryggraden) så det blir mycket trängre än det annars vore. Man gör alltså förlossningen svårare än nödvändigt.

Jsg tror det spelar in på hur men upplever smärta. Är man rädd och stressad spänner man sig och när man spänner sig gör saker ofta ondare.

Tror däremot sprickningar också har att göra mkt med födelseposition, vissa ska ju vara bättre, också för hur mkt man måste spänna kroppen istället för att vara just avslappna.

Vad jag fattat är ryggläge något som ffa kom fram för att det är enklare för läkarna att se, inte för att dethjälper den födande  som får kämpa mer och spänna sig och då ökar ju risken för sprickor. Så ligga på rygg och ?hålla andan och ta i från tårna? som en del verkar förespråka känns ju som allt annat än avslappnat Tex.

Jag har fött både med och utan epidural. Lustgas på båda. På förlossning nr 2 var tanken extra tidig epidural, istället hanns den inte med alls då jag var så långt gången när jag kom in. Förlossningarna i sig var helt olika så det är svårt att jämföra. Första hade nog inte gått utan epidural. 

Överlag är jag positiv till den allra mesta smärtlindringen. Mitt tips är att läsa på för att få ett hum om vad som finns och hur det funkar, men om möjligt inte ta för strikta beslut utan sen kunna bolla med bm på förlossningen om vad som passar bäst- det varierar så mycket mellan olika skeden i förlossningen osv.