Jag väger nästan 130 kg

Vad är det du inte vågar göra? Äta mindre? Röra lite på dig? Varför skulle det vara skrämmande på något sätt?

Men söta du...vad tror du att du är rädd för? Är det att du ska lyckas gå ner eller att du inte ska lyckas? Är du rädd att det kommer bli svårt? Du kan göra det om du bestämmer dig mem du kanske inte är riktigt redo?

Ja. Precis. 

Vad i det är det som skrämmer dig? Rädslan för misslyckande, rädsla för hunger, att folk ska bli överhurtiga i peppandet, "tvång" att lyckas, rädsla för träningsvärk eller vad? Vad skulle få dig att våga? 

Men varför är du rädd? Alltså, vad exakt är du rädd för där?

Allt. Allt är katastrof och det som inte redan är det kommer bli det. Jag vågar inte ens gå ut på min egna altan för då säger min hjärna att den kommer rasa. 

Vill du inte göra en magsäcksoperation då för att gå ner i vikt? En av mina bästa vänner väger runt 160 kilo, men han verkar trivas med det och vill inte göra något åt saken.

Då är det inte viktminskning du ska koncentrera dig på i första hand utan terapi. Du lever uppenbarligen ett liv i bur både fysiskt och psykiskt och är absolut värd nåt bättre än det! Alla resor börjar med ett steg. Hur litet det än är. Och ett steg innebär ett steg närmare målet.

Allt ovan och resten med.  Fast jag är inte rädd, jag får katastroftankar. Det kanske inte är så stor skillnad.

Jag nämnde idag för en bekant att jag brukade älska att cykla. Hon sa då att jag kan få hennes cykel för hon använder den ändå inte. Min omedelbara tanke va "jo tjena, för den kommer inte kollapsa om jag tittar på den". 

Det är inte bara att opereras och sen tro att man går ner till normalvikt och stannar där. Om man inte kommer åt matberoendet går alla upp igen.