Och jag vågar inte gånger i vikt. Eller rättare, jag vågar inte göra sakerna som behöver göras för att gå ner i vikt. Jag har bara massa konstiga katastroftankar om saker. Jag vågar inte ens söka hjälp för katastroftankar pga katastroftankar om att söka hjälp.
Vad ska jag göra? Självhypnos?
Egentligen tänkte jag göra en ama-tråd men ingen har frågor till mig, troligen.
Vad är det du inte vågar göra? Äta mindre? Röra lite på dig? Varför skulle det vara skrämmande på något sätt?
Men söta du...vad tror du att du är rädd för? Är det att du ska lyckas gå ner eller att du inte ska lyckas? Är du rädd att det kommer bli svårt? Du kan göra det om du bestämmer dig mem du kanske inte är riktigt redo?
Vill du inte göra en magsäcksoperation då för att gå ner i vikt? En av mina bästa vänner väger runt 160 kilo, men han verkar trivas med det och vill inte göra något åt saken.
Jag hade fått mer katastroftankar av att väga så mycket.
Har en vän som nu suttit i rullstol i över ett år. Hen hade stor övervikt som ledde till diabetes som gav en komplikation som innebär att cirkulationen är så usel att händer och fötter inte får tillräckligt med näring. Skelettbenen i fötterna blir då spröda och går sönder så man inte kan gå på dem i 6-12 månader, under behandlingen. Hen bor dessutom så att det inte gick att anpassa utan måste ha hjälp av färdtjänst för att komma ut ur sin bostad.
Om du inte rör på dig nu medan du fortfarande kan kanske du också blir hänvisad till att för alltid sitta på din rumpa instängd i din bostad.
Jag vet nog ingenting som hade gett mig mer ångest än det faktiskt.
Idag har jag ätit ganska nästan ovanligt dåligt. Enligt Cronometer har jag ätit 2111 kcal, 12e% protein, 44e% kolhydrater och 45e% fett, 266% av RDI av C-vitamin, över 90% B12, över 80% av A vitamin, men vitaminerna och mineralerna stämmer nog inte särskilt eftersom flera inte ens är ifyllda.
Jag tror inte det blir mer mat idag men jag slänger väl in ett inlägg om jag gör det.
Låter som du skulle behöva jobba mer på ditt mående. Brukar finnas bra folk att prata med inom psykiatrin. Så sök hjälp för dina katastroftankar. Jag är också stor. Jag vägde 115 kg sist. Dock har jag börjat vägra vågen. För vågen får mig att få panik och jag går på hårda dieter som inte alls funkar och seb går upp ännu mer i vikt. Det man behöver göra är att tänka långsiktigt och göra små förändringar. Jag och sambon har blivit orolig för hälsan. Han är mindre än mig men börjar bli orolig för diabetes då hans blodsocker är lite högt och han är trött och somnar oftast efter måltider. Vi har bestämt nu att göra små förändringar. Vi börjar med promenad varje dag. Sen äta ofta men mindre och tillsätta mer grönsaker i maten och dra ner lite på kolhydrater för hans del och kalorier för min del. Så vi ska planera in för 5 mål om dagen. Som det är nu äter vi två gånger om dagen först en rejäl frukost klockan 12 sen en rejäl middag vid 19. Vilket inte alls är bra. vilket gör att blodsockret åker berg och dalbana. Då äter vi mycket godis, glass, bullar och anna skit.
Men vi har beslutat att bojkotta vågen och gå på hur vi mär istället. Känna efter hur mycket energi vi har, känna efter om vi är friskare, märker ju också om kläderna blir större. Bättre att lyssna på kroppens signaler istället för att tillåta vågen berätta hur vi mår. Om vi blint stirrar på vågen missar vi nog mycket annat.
Låt det ta den tid det behöver. Tar det 5 år att gå ner till en bra vikt så är det ändå bra.