Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Du skrev att du sett mailkonversationer. Det är ett påstående. Nu vet du inte längre om du sett mina mailkonversationer, och tycker själv att det låter mycket att du har sett flera konversationer. Det känns på ett sätt inte tryggare för mig att du inte vet om du sett några konversationer, men jag får alltmer en känsla av vad allt det här egentligen handlar om för dig, kanske t o m vem du är, och om det stämmer så är det som hänt dig här genom forumet ingenting jag kan göra något åt och någonting jag har svårt att förstå. Det är för många informationsbitar som pekar åt olika håll, på ungefär samma sätt som du inte vet om du läst min mail eller om du inte läst min mail. 

Angående dubbelanonymitet och att trycka ner, så används dubbelanonymiteten just för att kunna trycka ner någon annan utan att behöva ta konsekvenserna. 

De riktiga Familjelivsnördarna, dit jag tydligen räknas, lär sig dock att känna igen varandras sätt att skriva och varandras favoritämnen. Som redan tagits upp i tråden har det även förekommit att en användare blir attackerad under anonymt nick för att det den skrivit påminner om vad någon annan brukar skriva.

Jag tycker som många vet att det är ett problem när flera användare går ihop och attackerar en annan. Kaffedraken finns inte längre ibland oss, och även om jag hoppas att det förändrat hans tillvaro till det bättre att ha paus eller lämna forumet så känns det sorgligt att han mobbades bort, på grund av att andra användare möjligen kände att de mådde bättre själva av att trycka ner honom i tråd efter tråd.

Jag gör mig inga illusioner om att kunna förändra någon annan. Ett av mina favoritämnen är ju hur kända människor uttrycker sig i offentligheten, och här kommer ett bra exempel från den högt profilerade Jenny Norberg:

"Och även när man är ganska säker på att någon ljuger kan det vara värt att lyssna. Att låta dem prata på. För att få reda på vad åtminstone de själva tror på. Och för att få en inblick i den andra sidans världsbild".

Det här är ett citat som illustrerar hur vi människor mer sällan positionerar oss som "å ena sidan, å andra sidan" utan hellre väljer en sida att försvara in i kaklet. Jag kan se varför Kaffedraken och varför jag blir utsatta. Dels har ingen av oss den profil som gör att majoriteten av andra användare känner igen sig i oss och vill vara med oss, samtidigt som vi båda har haft våra försvarare när andra visar att de vill trycka ner oss. Jag har blivit anklagad för att ljuga på flera ställen på sistone, och blir även bemött som att jag inte finns på riktigt. Enligt användare på Familjeliv är jag verkligen en tant. Alltså framställer jag mig som en tant, även om andra som är betydligt äldre än mig här på forumet inte framställer sig som tanter. Kan det vara att jag tog konsekvenserna av att bli kallad för tant och kärring och accepterade att på Familjeliv anses man vara en kärring om man inte tillhör småbarnsföräldrarna som har gjort att jag uppfattas inte finnas på riktigt? 

Jag återkommer till citatet:

"Att låta dem prata på. För att få reda på vad åtminstone de själva tror på"

Man kommer inte att låta sig övertygas av vad andra säger så lätt. Man har sin världsbild klar. Men man läser vad andra skriver för att kunna använda det de sagt emot dem senare, i andra trådar.

Jag har beskrivit att män kontaktat mig även i andra trådar. Jag har också beskrivit hur det i ett fall ledde till någonting mycket märkligt, jag blev indragen i ett emotionellt drama som inte hade med mig att göra. Jag funderar över om "Elva" känner till personerna i detta drama och därför väljer att säga att jag vill skapa ett drama och påstår att hon läst mina mail med dessa män. Eller så har hon verkligen läst dem. Då jag inte har kontakt med dem känns det lite märkligt att skriva och fråga dem vilka som haft kontakt med någon jag inte vet vem det är. Jag får sväva i ovisshet. 

Jag hade gärna fått fler vänner på forumet. Jag har fått en del uppskattning, men har också fått veta att jag uppfattas som konstig, irriterande, att jag får trådar att handla om mig själv, att jag startar konflikter och att människor tycker att jag förtjänat hur jag blivit behandlad. Det säger något om andra men också om mig själv såklart.

Jag tänker att om jag känner mig angripen och försvarar mig och detta leder till nya angrepp så kan en tråd verkligen börja handla om de personer som ingår i konflikten. Det är dock inte precis unikt för mig. Jag har sett många trådar gå den vägen. Jag vet ju inte nu, men jag gissar att TS här noterat något liknande och startade tråden för att hen frågade sig om andra hade ett behov av att trycka ner andra för att känna sig bättre själva. 

Jag tycker att svaret på den frågan är ett uppenbart ja.

Familjeliv och konflikter är inte hela mitt liv. Vad "alla vet" är nog mer vad du och dina vänner vet? Det är fint att ni funnit varandra här. Det unnar jag er verkligen. 

"Att skärmdumpa konversationer eller i detta fallet mail är inget ovanligt när man vill visa någon något. Man väljer ju själv vad man vill dela med sig av både på forumet och via mail."

Så är det absolut. Men skulle du inte själv tycka att det kändes obehagligt att få veta att dina konversationer har delatspå det här sättet, inför alla, öppet på ett forum? Du själv har fått vänner genom forumet. Jag antar att det gick till på det sätt som det brukar gå till när man får en vän. Man delar med sig av något, den andre delar med sig av sitt, man märker att man trivs ihop. Så jag förstår inte riktigt kritiken eftersom du själv måste ha fått vänner på ungefär samma sätt.

Jag får bara påhopp när jag skriver som Fröken Allvar, aldrig annars. Det betyder att något hänt med själva nicket. Även om jag tar till mig av vad Embla skrev i all välmening, att jag får trådar att handla om mig själv eller att trådar börjar handla om Fröken Allvar, så har det inte hänt i någon av de andra trådar jag har deltagit i idag eller under helgen. 

Jag håller med om att det kan vara lätt att få igång mig, och jag har fått rådet att lägga ner att svara istället för att ge luft åt föreställningen om mig som en dramaqueen. Man kanske blir en dramaqueen om man har starka känslor? Men en dramaqueen kan också vara den som intrigerar, antyder, gaslightar, förvrider sådant man sagt och så vidare. Här är det en person som påstår att hon läst min mail inför andra och du tycker att det säger allt. Det är ganska skickligt. Sen apropå dramaqueen så har jag märkt att så fort dramat lägger sig så slutar visningarna av trådar. Något att tänka på för alla de som suttit och ätit popcorn och tittat på utan att ingripa. All heder till dem som inte heller tycker att det är normalt att sprida andras mail eller sprida ut att man läst andras mail och antyda att den innehåller "märklig konversation". 

Att jag reagerat över att ett konto som väldigt ofta skriver här helt oprovocerat skrev att jag är på Dumpen tycker inte jag är konstigt. Jag förstår inte varför det kontot får vara kvar. 

Att män skrivit oönskat om sex till mig vid ett par tillfällen har jag tyvärr förstått är vardagsmat här. 

Det där dramat jag har nämnt kan jag inte förstå fortfarande riktigt, men har försökt reda ut det så gott jag har kunnat med dem det berör. 

Jag kan inte "skjuta" den som delat mail då jag inte har någon aning om vem det skulle vara. Det förvånade mig och det är som sagt riktigt obehagligt att höra. Jag har haft så korta kontakter med män här så jag förstår inte vem som skulle vilja mig illa, men det lär jag aldrig få veta.

En tanke jag har är väl att det varit troll jag haft kontakt med. Det finns en tråd där en kvinna försvarar finurliga kvinnotroll som "startar trådar många skrattar åt", och det här låter som någonting liknande, att skriva till någon och försöka trolla till sig information.

Eftersom jag tydligen är så "omtalad" och ses som "ett experiment" kan jag se att någon skulle kunna tycka att det vore roligt att skärmdumpa en eller flera sådana trollkonversationer.

Jag håller med om att jag verkar ha gjort mig ovän med många men är absolut inte tillgänglig för sex. Jag känner till skillnad från andra ingen via forumet. Däremot har jag skrivit med några men jag skiljer på onlinekontakter och verkliga vänner. Det enda sätt jag kan få veta vad som hänt är det uppenbara: att Elva släpper sin anonymitet och skriver privat till mig om vad hon grundar sina påståenden om att hon läst mina mailkonversationer med män på. Hon har inget att förlora utan allt att vinna, eftersom hon inte trivs med min närvaro.