Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Den skit som sipprar fram här på forumet är ju skriven av människor som oftast rör sig fritt ute i samhället och det är bara bra att bredden och djupet av det kommer upp till ytan och synliggörs.

På så vis ser man vad man har att jobba med på samhällsnivå exempelvis näthat, kvinnohat samt trakasserier och hot mot journalister, folkvalda och myndighetsföreträdare.

Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Jag har absolut ett behov av att ge igen ibland, och tycker att den här tråden är ett bra exempel på att jag inte är ensam om det. Vad som hänt i andra trådar dras upp, vilket var skälet till att jag gick in i tråden från början, då någon tidigt i tråden påstod att jag var TS och jag ville dementera det. TS har nu lämnat tråden vad jag förstår.

Jag håller med om att det brukar vara samma personer som engagerar sig. Det är inte konstigare än att samma personer engagerade sig i dejtingtrådarna i höstas, eller att samma personer startar trolltrådar. Jag kan förstå att det uppfattas som hyckleri om man ser någon vara elak på ett ställe och ändå säga sig vara för förståelse och medkänsla. För mig är det inte en motsättning att både bara för medkänsla och samtidigt inte själv tro att man ska kunna företräda samma sorts buddhism som Dalai Lama, även om just Dalai Lama visat sig vara pedofil och/eller har ett starkt begär efter att vara rolig, för att referera till den stora tänkaren humoristen och nepobabyn Essy Klingberg

www.svd.se/a/4oVv8R/essy-klingbergs-lardomar-de-utmanar-dalai-lama-om-toppjobbet 

Hon sticker inte under stol med att hon försöker vara rolig när hon nättrollar, och uppger sina bevekelsegrunder i djupt samtal om nättrollandet:

"Om man är nättroll så har man alltid marginal att återuppfinna sig själv" säger Essy Klingberg, fd vik kulturredaktören på en av Sveriges seriösa dagstidningar i samtal med standupparen och twittertrollet Jonas Strandberg

Jag menar att om nättroll är ett accepterat sätt att umgås på Twitter för den yngre delen av kultureliten så är det svårt att bli trodd när man uppger att man inte är ett nättroll utan enbart en ofullständig människa. 

Jag tycker att din återkoppling känns adekvat för forumet. Eftersom jag är intresserad av att koppla forumet till kulturdebatten som jag sedan några månader gör mig skyldig till en viss "hatefollowing" genom att fortsätta att följa - jag har tappat tron på kulturdebattens samhällsrelevans då människorna som för den tydligt har tappat bort sig i sin egen ankdamm men har ändå intresse av den på ett elakt vis.

Det är lätt att tappa bort sig i sin egen ankdamm även på Familjeliv, där du och jag då anses företräda den lilla enklav som har ambitionen att vara snälla, använda medkänsla och förståelse, men sedan inte alltid lyckas.

Jag har sett dig skriva tidigare att du känner dig splittrad. Tror du att du har svårt att ta ansvar för om du "kanske är lite dum" på grund av den här splittringen? Fast du tar ju ansvar här i tråden. 

Jag tycker att man ska ta ansvar för det man gör. Forumets regler kring att man inte ska korsposta och korsdiskutera är bra för att släcka små futtiga brasor, men samtidigt gör antydningarna att eldarna kan tillåtas ta fyr i tråd från tråd, som väl har skett här. 

Jag håller helt med dig. Det kom bort lite i mitt förra svar. Det var bra skrivet i sin korta och enkla tydlighet. 

Ja, det får ju det. Sedan om jag ska vara efterklok hade jag ju kunnat bilda mig en uppfattning om olika nick - innan - jag börjat skriva med dem. Numera vet jag lite mer om hur olika nick fungerar och det är betydligt enklare att undvika att lägga onödig energi på dem - och jag gissar att andra som stört sig på mig har precis samma uppfattning som mig. Man kan då ömsesidigt ignorera varandra, välja att diskutera med dem som det går att diskutera med, och det blir mycket mindre tjafs på det viset. Men det är klart, är man här primärt för att trycka ner andra, vilket jag hoppas att ingen är, då måste man hela tiden försöka finna något nytt att slå ner på. Däremot finns det de som är här primärt för att trolla:

Jonas Strandberg och Essy Klingberg, jag tittar på er, som kulturskribenter brukar frasera sina anklagelser. 

Jag har otroligt lätt att gå OT eller associera till helt andra saker än vad tråden handlar om, det är jag medveten om, och har försökt ta till mig av den input jag fick av Embla twopointoh om att inte skriva om mig själv om inte efterfrågat. I den här tråden är ju dock temat det egna jaget, och det egna jagets eventuella behov av att trycka ner andra för att må bättre själv. Jag mår inte bra av att trycka till andra per se, men vissa saker kan jag vilja svara på om de berör mig tillräckligt. Jag ångrar ändå att jag deltog i den här tråden, även om jag som sagt har uppskattat ditt och mitt utbyte i den, och den tråd som troligen var en del i att denna tråd skapades och att andra trodde att jag skapat den.

Så är det. Det är inte så stort och man vet vilka som är minst omöjliga, och det finns ett antal personer som inte söker konflikt. Det hade varit trevligt om dessa skrev oftare, men jag förstår verkligen att de undviker trådar som denna. De har inget behov av att trycka ner och blir sällan angripna, så varför skulle de engagera sig? Jag tror att vi som har erfarenhet av mobbning lättare engagerar oss än de som inte har så mycket erfarenhet av mobbning. 

Det har också varit uppe för diskussion har jag sett, att det anses som överkänslighet att reagera på vissa utsagor. Där tror jag aldrig att det går att slå fast helt vad som är över gränsen, eftersom angreppen brukar bli värre då det eskalerar mellan användare. Man kan försöka att inte eskalera det. Detta har jag ibland struntat i att undvika om jag blivit tillräckligt ledsen över att det jag velat diskutera sätts på undantag till förmån för angrepp på min tydligen svårgripbara person. Men någon skrev ovan att hen förstod mig bättre efter att ha läst i den här tråden. Det kändes bra. Det kändes inte som om personen ville trycka ner mig, och personen skrev att den ångrade vissa ordval när den förstod bättre. Det handlar om att förstå varandra eller att inte förstå varandra, och jag tror att människor är lite olika mycket intresserade av att förstå varandra.