Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Jag försöker inte vrida det till det. Jag har hela tiden diskuterat det du skriver, inte dig som person.

Nej, jag tänkte inte alls på dig! Jag har inte läst de trådarna du talar om, men det lilla jag 'träffat' dig här i forumet tycker jag inte att du fastnat i mitt minne genom att var otrevlig. Det var helt andra personer jag tänkte på.

I all välmening, jag har ingenting emot dig, men du har en tendens att kapa trådar och få dem att handla om dig själv. Kanske är det det folk stör sig på?

Jag står fortfarande för att det du skrev i alla fall kan tolkas som förminskande, även om det inte var så du menade. Jag har väl och utförligt motiverat varför jag anser att det du konkret skrev i alla fall kunde tolkas som en härskarteknik, medan din enda motivering till varför det inte var det är 'det var inte så jag menade'.

Jag förstår nu vad du menade när du uttryckte dig så, men det verkar inte som om du förstår mig.

Huvudet på spiken!

Oförmåga att skilja på sak och person är en av de främsta orsakerna till att stämningen blir hätsk i diskussioner, eftersom en del tar allt som inte är medhåll som angrepp på deras person.

You're on fire, girl! 

Jag har inte tänkt på det förut, men det kanske du har rätt i. Jag har tidigare ansett att denna oförmåga handlar mycket om att man dels inte får lära sig sådana saker i skolan (i alla fall har inte mina barn fått det), och dels (som jag var inne på tidigare i tråden) att känslomässig argumentation har varit kutym i vår kultur under ganska lång tid. Men, jag ska fundera på det där med självbild också.

Jag vet att du inte frågade mig, och jag hoppas att det är okej att jag svarar hur jag ser på detta.

Jag tar det aldrig (eller, ytterst sällan i alla fall) personligt, inte som att personen är ute efter att trycka till mig. Jag ser det som att personen i fråga inte argumenterar sakligt, av någon anledning. Om jag då invänder mot till exempel förminskande eller påhopp, är det sättet personen argumenterar på som jag svarar emot, inte personens känslor eller avsikter.

Min inställning är att anledningen till olika åsikter, till missförstånd av min text eller liknande, inte handlar om att personen på andra sidan skulle vara dum, har en agenda eller bara vill bråka. Utan om att folk kan kommunicera väldigt olika, att vi alla har olika erfarenheter och lever lite i våra egna åsiktsbubblor. Det ska ganska mycket till innan jag tänker att personen i fråga kanske har en agenda av något slag eller bara vill provocera (för visst förekommer det också).

Och ändå försöker du säga till mig vad jag har för avsikt, säga att jag 'försöker vrida diskussionen till att jag är den dåliga personen', du talar om för mig att jag 'missförstår med flit' med mera. Alltså känslomässig argumentation som går på person och inte på sak. Jag har hela tiden diskuterat det du skrev, inte dig som person eller din avsikt.

Jo, det har du. Det finns i tråden att läsa till allmän beskådan. Emotionell respons på sakligt ifrågasättande.