Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Det har varit ett hårt samtalsklimat under lång tid. Journalister, politiker, experter, tyckare och andra sitter i TV eller skriver i tidningar med en ibland väldigt nedlåtande och avfärdande ton mot meningsmotståndare. Om man konstant får höra dessa auktoriteter uttala sig nedvärderande om meningsmotståndare, klistra invektiv på dem, mer eller mindre öppet håna dem, är det då så konstigt att man beter sig lika dant själv här på FL?

Jag tror att man gör det lätt för sig genom att kalla allt sådant bemötande av meningsmotstånd som ett behov av att trycka till andra. Ibland är det nog sant, men det är nog ibland mer komplicerat än så.

Det ligger i mänsklighetens natur att gruppera sig, att dela in världen i * vi och dem', och de som inte tillhör 'vi' ses ofta som misstänkta eller till och med farliga. Eller, korkade. Detta är inte exklusivt för en viss politisk färg eller världsåskådning, människor som har den här väldigt starka känslan för 'vi och dem' hittar man överallt. Dock är det väl så, såsom det varit i århundraden, eller kanske i hela mänsklighetens historia, att de som inte följer strömmen, de som vågar sticka ut, de är extra utsatta.

I vår tid behöver det inte ens handla om majoritet mot minoritet, utan om vem eller vilka som hörs mest och/eller får mest utrymme i media.

Jag försöker alltid att hålla mig saklig i diskussioner, men ibland blir jag bara för trött på folk som ägnar sig åt personliga påhopp, invektiv, halmgubbar, inte kan skilja på sak och person, inte förstår statistik, inte förstår skillnaden mellan att jämföra och jämställa, och så vidare. Jag kan då tröttna och bemöta dem med samma mynt.

Åh, tack!

Fast, det där är ju lite så mobbare resonerar. De tycker ju ofta inte att de mobbar någon, det är offret som är överkänsligt som inte tål 'lite skoj'.

Jag tycker det är viktigt att tänka på att människor kan ha så olika förhållande till saker som raljans eller att retas. En del är uppväxta i familjer och eller kommer från kretsar där sådant är en del av kulturen. Andra kommer från sammanhang där man sällan använder raljans eller sarkasm eller absolut inte får retas. Det blir lätt 'kulturkrockar', som inte alls egentligen handlar om att vissa skulle vara överkänsliga snöflingor som inte kan ta ett skämt, utan om att man helt enkelt inte förstår varandra.

I ett sådant här forum vet man ju inte vem det är som sitter på andra sidan. Inte heller har man saker som tonfall och kroppsspråk till hjälp när man ska tolka en text. Därför är det lätt hänt att någon misstar till exempel raljans som elakhet, att man inte uppfattar tonen som sändaren avsåg. Här gör många sändare (den som skriver eller talar) misstaget att skylla missuppfattningen enbart på mottagaren (den som hör/läser), sändaren blir lätt defensiv och tycker att mottagaren saknar läsförståelse eller är överkänslig. Insikten om att det kan vara ens egen text som bidrar till missförståndet finns då inte. Detta är något som är väldigt vanligt här på FL, speciellt det där med att avfärda andra med att de har bristande läsförståelse (vilket faktiskt är en typ av härskarteknik, dessutom).

Jag avsåg också i allmänhet, inte bara politiska trådar eller liknande. Jag ville bara säga att om nu samhällets förebilder när det kommer till diskussioner, sitter i sina TV-soffor eller skriver sina kolumner och använder sig av invektiv och hån mot människor som de inte håller med, då är det inte konstigt att 'gemene man' använder sig av samma ton när de pratar eller skriver med andra människor, oavsett om ämnet är politik eller relationer.

Ja, det är också ganska vanligt. Det har väl att göra med att under lång tid så har känsloargument fått samma status som rationella argument, om inte mer. Om person A känner någonting så har person As känslor företräde framför allt annat. Det spelar ingen roll om det är rationellt, eller ens sant, dessa känslor ska bekräftas till varje pris.

Det har bland annat fått effekten att många inte kan föra ett sakligt, rationellt resonemang. Precis som du skriver så kan de inte se skillnad mellan att en åsikt eller ett argument blir ifrågasatt eller kritiserat, och att de som personer blir detta. Då blir det ju också lätt så att man går på meningsmotståndare personligen, istället för deras argument, eftersom man inte riktigt förstår eller vet skillnaden.

Jag har länge tyckt att det borde vara obligatoriskt i skolan att studera argumentering och logik.

Jag reagerade också på att du är rätt nedvärderande mot Spucks. Ditt 'läs noggrant' är bara en variant av 'du saknar läsförståelse', och är alltså härskarteknik.

Det är väl det vi diskuterar, eller? Att en del tar även sakligt ifrågasättande av deras åsikt personligt, och omvänt att de då har en tendens att gå på meningsmotståndare personligen. Det är två sidor av samma mynt.

Det där sista, har inte jag upplevt som speciellt vanligt under de typ 15+ år som jag varit medlem här. Jag menar inte att det inte förekommer, och jag läser ju verkligen inte alla inlägg eller alla kategorier, men det du beskriver tycker jag mer är en typ av trollande, och kanske inte lika vanligt som brister i argumentation.

Sedan finns det absolut vissa som verkar se på allt meningsmotstånd som om personerna bakom det är typ Voldemort. Att de som tänker och resonerar annorlunda per definition är hemska och onda. Ett par nick som brukar svara andra på det sättet (även om de inte använder precis de orden) kommer upp direkt i huvudet hos mig. Ett av de nicken jag tänker på är också ofta väldigt otrevlig överlag i sina inlägg, även om hon inte blivit illa bemött.

Så länge personen inte uttryckligen skrivit att denne inte läst en viss kommentar, så är det härskarteknik att uppmana någon att läsa kommentaren. Att man missförstår det man läser är nämligen  inte samma sak som att man inte läst. Inte heller ligger alltid hela skulden för missförståndet på mottagaren, såsom jag resonerat om ovan.

Är det menat som ironi? Försöker du få fram en poäng? Jag menar, du startar en tråd om att en del har behov av att trycka ned andra, och sedan när du inte får hundraprocentigt medhåll börjar du själv trycka ned andra, fast du försöker bortförklara det med att i just ditt fall är det inte att trycka ned, det du skrev var berättigat?

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska tro, om det är ironi eller provokation eller om du verkligen tror på det du skriver.