Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Jag tror att det är socialt gångbart att hålla det mörka lite för sig själv. Men här på forumet så berättar ju många om sitt mörker, eller trollar kring hur de föreställer sig andras mörker, just för att de vill hålla det trevligt i sina vanliga relationer, och precis så gör jag också. Som jag skrev innan någonstans, vet inte om det var till dig eller någon annan, om de jag har i mitt liv visste hur ensam jag känner mig skulle de bli bestörta. Jag ska försöka vara elak mindre ofta med tanke på dig. Men Torsten är ju elak åt dig! 😊

Jag med! Bara saknar de rätta maneren för att bli upptagen i hemliga sällskap med rätt att läsa andras mail! 😁

Jag tror också att det handlar om det, att avvika lite. Medelklassens maner har räddat mina kompisar från förr in i värmen, som - då - tyckte att jag var en härlig frisk fläkt, men såklart slaviskt följde alla direktiv från Göteborgsvänstern, den vänstern som reste till Göteborg och såg till att göra lekplats av att slå sönder Avenyn ni vet, det gänget, de som skriver kulturartiklar i Arbetet och på Aftonbladet idag, de som bestämmer vad Alex Schulman ska skriva på DN från sin östermalmsvåning men aldrig sätter sin fot i förorten, om det inte är Bredäng. Bredäng är Uje Brandelius och Marit Bergmans plats, även om den senare ska flytta från alla sina goda vänner i Skärholmen till Göteborg, läste jag. Gud förlåt. Inget av det jag skrev hade med dig att göra. Jag vill bara berätta vilken typ av människor jag helst inte vill gå promenader med. Men en ursäkt för att de smet ut bakvägen. Det hade suttit fint. Tack för att du finns på Familjeliv, Freddie. 

Jag tror inte att människor generellt har så lätt för att acceptera varandra, och det har påverkat mig med tiden. Jag är strykrädd, arg och ledsen. Men på riktigt så fyller människor som du mig med hopp. 

Jag är lite bitter över att jag förlorade flera av mina nära vänner för att de är intellektuell lyxvänster medan jag bor i förorten och är rädd för våldet och för att jag inte tycker om att bli hatad på för att jag är vit och inte varit framgångsrik. Men det känns så otroligt fint att få stöd av dig och andra, även om Familjeliv kanske inte är den självklara platsen för en sådan som mig så finns ju sådana som du här. 

Vad fint att du räknar mig till en av dina vänner. Ja, men vi har ju verkligen kunnat prata med varandra, det går lätt att förstå varandra, och vi har gemensamma intressen för humor och skrivande.

Nu gjorde du min morgon! Jag blir jättejätteglad i kroppen känner jag. Du kan ha rätt, att längs vägen slutade de att vara mina riktiga vänner, men sådant drar man sig väl i det längsta med att inse från båda hållen. 

På ett diskussionsforum med många ämnen och många medlemmar så ska man tänka på att behandla andra som man själv vill bli behandlad, för att en något sånär trivsam stämning ska kunna bibehållas. Det är inte de känsliga som ska behöva ge vika för folk som inte klarar att visa normal respekt. Och förhåller det sig så måste man verka för att ändra på det.