Separation

Man får väga för och emot. Hur vet du att allt det där skulle gå förlorat? Det låter som att det är du som vill skiljas, inte din partner, men din partner måste ju märka att något är fel? Då märker ofta även barnen det. De märker mer än man tror. Hur gamla är de?

Varför vill du skiljas? 

Min partner vill inte skiljas. Jag har tagit upp ämnet några gånger när vi bråkat men det är totalt förbjuden mark. Tänker inte ens i de banorna. 

Barnen är 3 och 6 år 

jag villl skiljas för att all vår respekt för varandra är borta, vi gillar inte att umgås, vi bråkar, vi klarar inte av att dela upp hushållssyslor på ett vettigt sätt utan tjafs. Vi stör oss på varandra och istället för att lyfta varandra blir båda en sämre version av oss själva.  

Jag är bitter och tänker att alla andras liv är bättre fast att jag egentligen har allt det där som "alla andra har".  Men jag är inte lycklig. 

Hur hanterar du det? Just nu vill jag knappt vara i samma rum som människan.  

Barnen är glada, kärleksfulla och älskar När vi gör saker som en familj så de har Inte påverkats än iaf 

Då skulle jag föreslå familjeterapi. Småbarnsåren kan vara påfrestande. Men att ni bråkar mycket och har tappat respekten för varandra, är verkligen inte bra för barnen.

Vad har partnern för förslag på lösningar? Om partnern inte ens vill diskutera separation menar jag.

vi har inte kommit så långt som att diskutera andra lösningar att inte bråka inför barnen. vilket händer ibland ändå.Jag vill inte gå i familjeterapi. 

Vill din partner inte umgås heller? är det ömsesidigt? i vårt fall är det bara jag som vill separera, hade vi båda velat så hade vi nog redan gjort det. 

Varför vill du inte gå i familjeterapi? 

Oavsett om ni separerar i framtiden eller inte, låter det som ni har en hel del att reda ut. Ni måste ju kunna samarbeta kring barnen även efter en eventuell separation. Särskilt som barnen fortfarande är ganska små.

Familjeterapi har inte som enda mål att lappa ihop förhållandet. Ibland går paret skilda vägar senare. Det betyder inte att terapin var misslyckad. Ibland är skilsmässa det bästa, men inte alltid.

En gång i tiden, för inte alltför länge sen, måste du ha älskat din partner och valt att vara med denna människa, eftersom ni har två barn ihop. Vad har hänt sen dess? Det är ofta där man får börja. 

Det är då man börjar i andra änden för att peppa sig själv och skapa en bra grund för att kunna separera. Och påminner sig själv om att man är skyldig sina barn ett bra liv. 
Sätt dig ner och börja fundera på hur du vill bo, vad du har råd med, vilket område du tänker dig, ställ dig i alla bostadsköer som finns. Titta igenom ekonomiska förutsättningar och se vad du kan göra för att få en sån bra ekonomi som möjligt på egen hand.
Börja vara ärlig mot era närmaste vänner och familj. Ta ett prat med nån där du har förtroende och hitta stöd och nån att bolla idéer med. 
Börja sakta skapa ett eget liv med bra förutsättningar för era barn så kommer beslutet bli enklare att ta den dagen det verkligen inte går längre. 

Tack! Jag står i alla bostadsköer som finns men vi bor i Stockholm så det är verkligen inte det lättaste att få ett vettigt förstahandskontrakt. skulle behöva gå ner rejält i standard, barnen skulle behöva byta förskola/skola. Vi skulle få kvar en slant av vårt nuvarande boende om det såldes men kanske bara 1,5 miljon var Vilket man inte kommer långt med här tyvärr. Det är uppenbart att samhället är bygg på tvåsamhet.

Hyresrätt känns som bästa lösningen Men omöjligt att få här som sagt  

Med hyresrätt skulle det ekonomiska inte vara ett problem. Jag klarar en hyra på upp till 16 000 och skulle ha pengar Från försäljning av nuvarande bostad som buffert. jag har satt upp en budgetkalkyl som Känns hållbar och går ihop. Jag får ut 35 000 efter skatt så visst skulle jag klara det. 

Största dilemmat är bostadsfrågan samt det känslomässiga gentemot barnen. vill inte heller vara utan dem varannan vecka