Separation

Det är då man börjar i andra änden för att peppa sig själv och skapa en bra grund för att kunna separera. Och påminner sig själv om att man är skyldig sina barn ett bra liv. 
Sätt dig ner och börja fundera på hur du vill bo, vad du har råd med, vilket område du tänker dig, ställ dig i alla bostadsköer som finns. Titta igenom ekonomiska förutsättningar och se vad du kan göra för att få en sån bra ekonomi som möjligt på egen hand.
Börja vara ärlig mot era närmaste vänner och familj. Ta ett prat med nån där du har förtroende och hitta stöd och nån att bolla idéer med. 
Börja sakta skapa ett eget liv med bra förutsättningar för era barn så kommer beslutet bli enklare att ta den dagen det verkligen inte går längre. 

Glöm inte bort att kolla även privata hyresvärdar i din närhet.

Kan vara värt att även dammsuga Blocket och Facebook på folk som hyr ut hus, lägenhet etc. Ställ frågor och be om hjälp med tips i olika grupper, går ju numera att vara anonym i många grupper på Facebook.

Och det viktigaste är att du kommer iväg - inte att hitta drömbostaden. Det du hittar får helt enkelt duga att mellanlanda i så har du sen gott om tid att leta efter permanent boende och fixa hus, skilsmässa etc... 

Jag förstår att du vill ha nåt stabilt men samtidigt är det ju den grejen som gör att du får leva länge som du har det. Därför tipsar jag om att hitta något du kan mellanlanda i under nåt år eller två så har du bättre möjligheter att hitta en permanent lösning. För barnens skull kan det vara den bästa lösningen just nu för du vet aldrig vad som händer när du väl uttalar orden om att du tänker skiljas.. Har du nåt du snabbt kan flytta till så slipper dom och du hamna i massa pajkastning, tjafs och bråk som det definitivt riskerar att bli i väntan på att få flytta ut...
Jag har varit i den situationen och jag lovar att det inte är värt det...