Separation

Vet du jag har varit i din sits förut när min man var otrogen och vi skilde oss barnen var då 7 och 10. Nu är jag i samma sits igen då min nuvarande sambo inte ens pratar med mig. Och jag har mått så dåligt över hur jag behandlas och stannat för att vår 7 åring ska ha bägge föräldrarna, vi ska kunna bo kvar i huset men vet du efter att ha pratat med mina äldre barn 17,20 som kunde bedyra att jag trodde jag var en bra förälder och det var jag men Jag var BÄTTRE  efter skiljsmässan..för det tog sån energi att inte må bra och trivas.. Min exman var otrogen i 1 år och jag visste att de var nåt. Men blundade för barnen skull, för husets skull... Men jag vände mig faktiskt ganska fort med vv och var en mycket bättre förälder den vecka jag hade dom jag hade mer tid och mer tålamod att bara vara. Men jag och mitt ex gick på rådgivning för att rädda vår relation inte vårt äktenskap.. Och de var jätte ta och även om de varit tuggas under har vi för barnen skull kunnat ha en bra relation..

Min nuvarande sambo vägrar rådgivning och jag känner redan nu att vår relation aldrig kommer bli lika bra eller problemfri som med exet för min nuvarande vill inte arbeta på det. Jag har tryckt undan och glömt bort och låtigt det dåliga måendet ta över det faktum att det går att ha barn vv och må bra... Barnen kan må bra men det hänger på de vuxnas kommunikation efter en separation så ta rådgivning för dina barn skull. Barnen är värda allt jobb som behövs. Dom är värda föräldrar som mår bra, som inte är bitter och hatiska, föräldrar som kan ställa upp för varandra..

Vi kommer få bo trångt om jag ens hittar nåt.. Mina äldre barn sa direkt det är bara rum mamma.. Huvudsaken det blir bra för dig. 

Skönt att det löste sig med stora banren. Hur blev ett sociala liv med gemensamma vänner osv efter att ni separerade? Ledsen att du är i samma sits igen :(

Då min man var otrogen med en av våra närmaste vänner blev det såklart jobbigt för hela vår bekantskapskrets. Så tyvärr tappade vi mer eller mindre kontakten. Vi hörs av ibland men umgås inte längre men dom umgås inte med han heller. Det blev en jobbig situation för fler än bara oss två.

Jag flyttade efter 2 år möjligt att umgänget kommit igång igen om jag bott kvar och ansträngt mig.. Men de kändes ganska skönt att börja om helt faktiskt  

Är i samma sits men min man har INGEN aning om mina tankar.

Segt! Min partner tror nog bara att mina tankar är i stundens hetta, inget seriöst. Har faktiskt inte uttryckt att jag verkligen vill Det. Mer "tänk om vi skulle skilja oss". Svaren har väl allt som oftast varit "vi har Det ju bra när vi inte bråkar". Men nä jag tycker inte det. Ibland har vi det mindre dåligt men det är inte samma sak. 

Allt kommer lösa sig, separera så fort som möjligt, slösa inte bort en enda dag till. Pratar av egen erfarenhet. Varken hus eller andra tillgångar är inte värda att ha ett olyckligt liv. Du kommer bara ångra du inte gjort det tidigare.

Blir väl till och bita ihop 10-15 år till ungarna lämnat boet

Näää 😩😩 

Känner att jag vill lösa boendefrågan innan några beslut tas. Känner att hyresrätt är enda alternativet men så svårt här 

Förstår att det är tungt TS. 

Jag separerade för snart ett år sedan, hade jag förstått hur bra jag skulle må så hade jag gjort det tidigare. Man har ett liv, att slösa det på någon som inte är värd en är så bortkastat. Jag trodde att jag skulle känna mig ensam, att sakna någon att ringa, dela föräldrarfrågor Med, glädje och sorg. Men vet du vad, jag behövde inte honom alls. Andra fina människor dök upp i mitt liv och har gjort mitt liv så mkt trevligare. 

Barnen var 3 och 5 år gamla, det har varit tufft för dom, är det fortfarande men inte på samma sätt som i början. Jag har barnen till 99.9% men möjliggör umgänge med pappan när det går och är lämpligt. Sorgen hos barnen att vi inte är en familj längre är inte påtaglig längre, nu kan det vara saknad. Men bara man försöker att samarbeta så löser sig det mesta. 

Fast vill man separera tillräckligt mycket så är det värt att offra allt man har. Vill man verkligen separera så spelar det ingen roll att man inte får bo kvar i huset, sämre ekonomi, bo mindre, förlora underbara svärföräldrar,  billigare semester osv. 

Jag menar inte att det är superenkelt. Men rent krasst så är det ju ett val vad man tycker är viktigast. Vill du hellre ha kvar hus, bättre ekonomi osv än att separera. Ja då väljer man att stanna. Är det viktigare att separera och kunna bli lycklig på egen hand eller annat håll. Ja då väljer man bort hus och landställe. 

Barn tycker säkert oftast inte att det är superroligt när föräldrar skiljer sig men de går inte under. Är ju ändå hyfsat vanligt med skiljmässobarn och tror de flesta klarar sig lika bra i livet som de andra. De kommer vara ledsna först men de vänjer sig. Sen så kommer det nya livet bli "som vanligt" för dem.  

?One day I decided to take a step and it hurt less than standing still?.

Hur går det?

Har ej tagit tag i något men kollar alla hyresbolag jag kan komma på. 

Glöm inte bort att kolla även privata hyresvärdar i din närhet.

Kan vara värt att även dammsuga Blocket och Facebook på folk som hyr ut hus, lägenhet etc. Ställ frågor och be om hjälp med tips i olika grupper, går ju numera att vara anonym i många grupper på Facebook.

Och det viktigaste är att du kommer iväg - inte att hitta drömbostaden. Det du hittar får helt enkelt duga att mellanlanda i så har du sen gott om tid att leta efter permanent boende och fixa hus, skilsmässa etc... 

Känner att jag vill ha något stabilt, inte hyra i andra hand. Jag kollar även privata hyresvärdar. eller framförallt privata eftersom nästan alla kommunala kör Stockholms stads bostadskö och där är kötiden allt för lång. Jag tycker kösystemet är skevt. Man behöver 20 års kötid för att få en vettig bostad. Samtidigt är ju ofta behovet något som uppstår plötsligt. 

Jag förstår att du vill ha nåt stabilt men samtidigt är det ju den grejen som gör att du får leva länge som du har det. Därför tipsar jag om att hitta något du kan mellanlanda i under nåt år eller två så har du bättre möjligheter att hitta en permanent lösning. För barnens skull kan det vara den bästa lösningen just nu för du vet aldrig vad som händer när du väl uttalar orden om att du tänker skiljas.. Har du nåt du snabbt kan flytta till så slipper dom och du hamna i massa pajkastning, tjafs och bråk som det definitivt riskerar att bli i väntan på att få flytta ut...
Jag har varit i den situationen och jag lovar att det inte är värt det...