Ni med två (eller fler), pojkar, vad har varit bäst?

Förresten, en bekant gav bästa svaret när hon fick frågan om hon inte saknade en dotter *hade fyra söner):

Nä, det räcker med ett pms-monster i familjen!

Var dräpande i dina svar, var obekväm mot dem. Om du får kommentarer som att man inte är en hel familj om man inte har en av varje, fråga hur människan menar och se den vrida in sig i konstiga argument. 

Är väl bara att svara "Jaha, du tänker så" om du får sådana kommentarer. Det räcker väl med att du är nöjd med att du kommer ha två pojkar..? Att andra hellre hade fått en dotter eller en av varje berör ju inte dig, du är ju helnöjd som det är, eller?

Inget jag känner igen mig i. 

Sedan verkar det ändå vara så att många själva bryr dig mkt om kön och blir ledsna om det är fel kön.

Förstår inte varför man tar reda på könet, och varför man låter alla idioter i ens omgivning veta det. 

Känns så meningslöst med fokus på kön, alla vet att inte kan välja själv. Det blir vad det blir och man älskar ju sina barn ändå, oavsett kön.

Jag har flera barn, så jag får ju istället "jätteroliga" och närgångna extremt olämpliga frågor och kommentarer om hur jag och min man säkerligen har sex upp och ner och hela tiden och när kommer nästa då och allt vad det är (då har tre av fem kommit till via IVF). Det är bara att låta det rinna av, folk tycker och tänker så mycket. Jag kan helt ärligt säga att jag älskar alla mina ungar exakt lika mycket, tre pojkar och två flickor. Kände mig 100 % som mamma när jag fått ett barn, man blir inte mer eller mindre förälder beroende på barnens kön eller antal barn man har. Folk kommer ha kommentarer och synpunkter på en massa annat också - hur långt ni har mellan barnen, varför barnen kan eller inte kan vissa saker än, varför ni valt eller inte valt den eller den aktiviteten till barnen, varför barnen får ha valda frisyrer, varför ni har den bilbarnstolen till barnet o.s.v. Det är bara att rycka på axlarna och sköta sitt.

Hur känner du själv? Bry dig inte om andras åsikter och du behöver väl inte svara något särskilt om någon säger något. Jag har två grabbar som är 6 och 4 år som jag inte skulle byta mot något annat men under graviditeten med yngsta var jag besviken när jag fick veta att det var en till kille, men alla sådana tankar försvann när han föddes 

Ett alternativ, om du orkar, är ju att vara brutalt ärlig med det du gått igenom för att få bli mamma och att du aldrig trodde du skulle få två barn. Sånt kan också tysta folk (plus att det faktiskt är bra att prata om det hela för att få bort stigmat att prata om både missfall och ofrivillig barnlöshet).

Jag har tre pojkar. Pojke nr 1 nu 18, grymt rolig att hänga med. Vi går på bio, hänger i köpcentrum och går ut och äter. Pojke nr 2 16år sportkille, pushar mig på gymmet, går mer än gärna med ut och springer, spelar gärna padel och golf även med sin mamma. Pojke 3 är 10år. Världens mysigaste, vill gärna se film, kolla på mello eller cykla med när jag pw. Mina killar tar lite hand om sin mamma. De stora hjälper till att bära o renovera om det är till hjälp för mig. De skämmer bort mig på födelsedagar. Jag som inte är ?prinsessig? i mig själv är prinsessan för mina killar. Gulligt tycker jag. Det finns många många fördelar med att få killar, eller få tjejer eller få blandat. Fokusera på det som är bra o se barnen som individer

?Ett litet människobarn, hoppas jag. Men det skulle också kunna vara en liten groda?. Det svarade jag på den frågan, när jag som gravid tröttnade på att höra hur det kommer att bli med en pojke. 

För övrigt hade de flesta helt fel. Min pojke är livlig och tuff, men han älskar också att sy och pärla, han är en bokmal, väldigt kramig, empatisk och snäll. Och vi har knappt bråk med honom alls. Det är bara dumt när folk tror att barn är ett kön mer än en individ. 

Jag fick också en hel del otrevliga kommentarer när vår 2a var nyfödd från folk som tydligen inte förstår bättre än att inse att deras kommentarer är inget annat än fördomsfulla och onödiga för inte hade vi kunnat trolla så lillebror blev lillasyster ändå?

Fördelar är wow vi lyckades att få till 2 barn så vårt stora barn fick ett syskon Precis som vi önskade.

Mina killar är supertighta och storebror älsakr sin lillebror mest av alla människor i världen. 

De är smarta, roliga, underfundiga, kärleksfulla, kluriga, gosiga och bjuder in till deras hemliga inre  världar. 

Har än så länge inte annat än fantastiska häng med dem och vi är väldigt nära varandra, de är idag 13 och 10. 

Huruvida de kommer vilja fortsätta att umgås med mig återstår ju att se men än så Länge så känbs det iaf som vi har en stabil grund att stå på som förhoppningsvis gör att vi kan bygga vidare även när de blir äldre. 

om det Hade det varit annorlunda med döttrar har jag såklart ingen aning om men jag tänker att så länge man själv inte är inrutad i att ett visst kön ska bete sig på ett visst sätt så finns det frihet och möjligheter för allt. 

 

 

TS du kan ju fråga "Oj vad alla säger exakt samma, är det någon slags inlärd kommentar?"

Eller "varför tycker du att det är synd?" 

Ställ frågor istället för att ge svar, för då blir de tvungna att svara på frågor dom förmodligen själva inte ens har tänkt på...och förhoppningsvis inser de hur korkat det låter med dessa kommentarer.

Jag har själv en son och vi försöker med syskon och jag hoppas på att det blir en till kille för hans skull! <3 Vet själv hur otroligt nära jag är min syster och hur mycket kul vi har haft genom åren! 
Sen kommer han säkert få det lika roligt med en syster (om det nu blir nåt alls..) men jag hoppas ändå lite på en pojke! (Praktiskt också att kunna återanvända alla skjortor, pikétröjor, badbyxor mm;)) 

Hej. jag är mamma till 5 pojkar. det är intensivare under småbarnsåren. men jag är supertajt med mina äldre killar. Vi tränar tillsammans, går på bio o snackar om allt. mina kompisar som har flickor I samma ålder 15 + 16 ser knappt sina barn, alltid sura, hänger ute och är totalt ointresserad av att prata. mina killar berättar allt för mig så jag är nöjd med att vara pojkmamma. men jag vet inget annat heller.