Jag är de andra kvinnan

Om du läser hela tråden så ser du hur du upprepar tidigare inlägg. 
Har inte på stått att det är synd om någon, Vart hittar du det ?

Vart har du hittat att jag skull springa runt och knulla upptagna män? Jag har haft en relation i 5 år, Totalt i mitt liv har jag haft 3 sexuella partners så du kan knappast kalla mig promiskuös. 

Sen har du helt fel i att jag inte haft en tanke på familjen.

Är det någon det är synd om så är det så kallade sanningssägare som utan egen erfarenhet av livet fördömmer åt höger och vänster.  Ni har allt som oftast väldigt lite kärlek i era liv.

Så låter det inte i inlägg 95. 

 

Det är faktiskt starkt av dig att genomskåda egen försvarsmekanism och erkänna det. Jag skulle gissa att du är på rätt väg nu. 

Jag har varit älskare i ett halvt år eller så, när jag var yngre. När jag insåg att hon inte kommer lämna honom tappade jag intresset. För mig var det inte bara förnedrande, utan helt ointressant att sitta och vänta som en hund tills hon ska vissla efter mig. Det fanns ju andra. Så för mig är det mest intressanta hur i helsike kan ni leva så där i flera år. Blir ni inte galna av tanke hur han har sex med sin fru? Hur kan ni nöja er med kärlekspartner som ni inte kan ringa eller träffa när ni vill? Det är så himla otillräckliggt?
Det största problemet, som jag ser det, är risken att ni slösar bort era fertila år på någonting som ni 90% säkert kommer ångra sedan. 

Att det blir upprepningar beror väl förmodligen på att många ser det på samma sätt, eller hur?

Antalet sexpartners har ingen som helst relevant, du kan ha knullat 100 singlar i ditt liv och det är inget problem öht, problemet ligger i att du medvetet deltagit i att svika och förnedra andra människor för ditt eget nöjes skull.

Det spelar ingen som helst roll vad du tänkte om familjen, du valde ju ändå att delta i att svika och förnedra dem. Det är handlingar som i slutändan räknas.

Erfarenheter har ju alla människor, inte bara människor som knullar upptagna män. Vilka erfarenheter man har beror oftast på vilka val man gjort i livet och gör man omoraliska val som innebär att man deltar i att behandla andra människor illa så är det ju inte mer än rätt att det fördöms, hur har du annars tänkt dig att folk som beter sig illa ska fatta att det inte är ok?

Angående kärlek så är ju kärlek som baserar sig på att svika och förnedra andra människor och vara något rövhåls knulldocka inte den enda sortens kärlek i världen. Det går ju att uppleva kärlek utan att förnedra andra (och sig själv?). Synd att du inte fått uppleva det.

Om som du säger mång är upprörda av min tråd så räcker det väl med att kommentera i normal samtalston, 

I frågan om moral tror jag att du bör du tala med ned lite mindre bokstäver, för vem ger dig rätten att ifrågasätta min moral? Du har ingenting med saken att göra, Om du skulle träffa hustrun i min fd äktenskap så skulle du nog sätta skrattet i halsen,  Är det någon som är din direkta motsats så är det hon, troligtvis skulle hon hånskratta åt dig.

Nej, du är ute på djupt vatten. Är du förresten medveten om att det ofta är hustrun som börjar vara otrogen och mannen stannar hos henne för barnens skull? Om han sen förälskar sig i en annan och inleder ett förhållande med henne var ligger moralen då?

Nej kliv ner från dina höga hästar och inse att världen inte är svart och vit utan ganska jämngrå

Ingen äger en annans kropp, och den som äger den har väl själv lite ansvar för vem den fastnar i också?

"För mig och kanske andra har relationen till den här mannen gett mig så mycket. hade jag inte mött honom vet jag inte vad det blivit av mig. Säkerligen hade jag inte haft den högskoleutbildning och det jobb jag har idag.  

Om jag inte mött honom har jag fortsatt tycka att allt var meningslöst, att jag var värdelös och levt därefter."

Det är inte att glorifiera utan en förklaring till varför jag stannat i 5 år

Om det är att glorifiera att beskriva hur någon tog sig an en trasig människa bör du fundera ett varv till.

Som vanligt slår du på stora trumman utan att ta reda på bakgrunden.  

Ni tycks tro att såna som jag gör aktiva val att gå in i relationer med gifta män. Så är det oftast inte. Det där med familj kommer oftast inte upp förrän relationen etablerats. 

Tänkte inte skriva något försvarstal men ibland måste man nog upplysa om hur det ser ut i verkliga världen

Som jag känner det just nu så känns det så rätt att jag tog tag i min situation och rannsakade mig själv. 

Jag kom fram till att den enda som kan ge mig en framtid är jag själv. Visst är det svårt när man inte har någon att tala med men man kan skriva av sig eller kontakta någon professionell ex via primärvården, Svenska Kyrkan eller via nätet.  

Håller med. Det bästa är en gift kvinna som ligger med en gift man. Inte hennes egen man då såklart.

Gött.

Klart du gjort ett aktivt val. Du kunde ha lämnat honom direkt du fick veta att han är gift. Du är inget offer här.