Hur jag än gör blir det fel

Det verkar som din partner har avspisat denna person ändå?

Sluta skriva "henom" och "hennom" är mitt tips. Objektsformen av hen är hen. Och där du har använt orden är det inte ens som objekt. 

Fråga honom om han fortfarande har kontakt med henne. Då får du i alla fall svar på om han ljuger eller inte.

Jo, så får man väl ändå säga. Men om hen skulle vara helt ointresserad av att utveckla rellationen borde hen väl bara bryta där? Att behålla kontakten med någon som längtar efter att ha sex med en låter märkligt i mina öron så vida man inte tänker att det kanske kommer passa bättre i framtiden. 

Om jag bara frågar om dom har kvar kontakten pch får som svar att dom inte har det kännas fruktansvärt svårt att berätta att jag vet att dom har den kvar.
Det skulle kännas hemskt att fortsätta leva tillsammans när jag vet att hen ljuger. 
Det skulle också kännas illa att jag inte la alla korten på bordet direkt och berättade vad jag själv gjort (snokat).  

Inget blir bättre i er relation utan kommunikation. Ta upp det med din partner.

Har man varit otrogen med en annan person så är grundregeln att man ska bryta kontakten helt med den personen. Sen är det upp till varje relation att vara mer tillåtande. Så din partner borde bryta kontakten helt så vida du inte anser annorlunda.

Har din partner redan lovat det så är den fortsatta kontakten en form av känslomässig otrohet. Sånt kan skada relationer mer än exempelvis fysisk otrohet med en främling. Så det är viktigt att din partner förstår allvaret.

Hens känslor för den tredje parten är säkert kvar i någon utsträckning och de kan verka förblindande.

För att ni ska kunna gå vidare måste nog din partner acceptera att kontakten med personen ska upphöra helt och att din partner även känslomässigt behöver komma över det hela vilket kan ta tid.

Du behöver prata med din partner. Inte vara anklagande. Och även om du snokat så har din partner gjort det stora felet här.

Hade jag själv varit i samma sits och jag visste att den tredje parten var i en relation så hade jag kanske gått så långt att jag tagit kontakt med den partens partner och berättat.

Tack för ditt fina och förstående svar.
Ja det skadar mig verkligen. Parallelt med att vi pratat om vad vi ska göra i sommar eller när vi blir gamla tillsammans har jag nu förstått att hen har haft ett pågående samtal med den tredje parten. 

Jag känner som sagt att jag inte kan ta upp detta just nu då min partner är "väldigt under isen". Det är lite drygt en vecka kvar till en operation som troligen kommer förändra måendet för hen. 

Ett av mina stora problem nu är att jag måste gå med min ångest och samtidigt inte falla för dragningen till att snoka mer i hens mobil.
Jag vill verkligen inte vara en kontrollerande partner men jag känner att jag snart inte står ut längre.

Jag har övervägt att kontakta den tredje personens partner (även dom har barn tillsammans) mrn just nu känns det inte rätt. Dels skadar jag deras rellation och deras barn. Dels känns det som att gå ett steg för långt. Det känns som att det är min partner som måste städa upp detta. 
Dessutom tänker jag att det kanske mest är deras respektive rellationer som gör att dom kan hålla sig från varandra. Om den tredje personen blir av med sin partner står kanske målet helt öppet för hen att sattsa på min partner. 

Ja det är ju klart att hur du än gör så gör du fel för människor som beter sig som svin hittar ju alltid sätt att lägga skulden på någon annan (dig) för att rättfärdiga sin egen gränslöshet och brist på moral.

Du har helt enkelt varit för förstående och naiv och öppnat dörren på vid gavel för att bli manipulerad att bara förlåta och acceptera allt utan motprestation. Enklas så för honom.

För grejen är såhär TS, när en person beter sig som ett svin så är det DEN personen som ska stöda upp skiten han skapat, inte andra och speciellt inte den han svikit. Och nej det är inte ett gemensamt jobb heller utan något han ska göra helt och håller själv och för att göra sig förtjänt av en andra chans....så det du borde gjort var att helt enkelt säga att du har förstört vårt förhållande genom att missbruka mitt förtroende och vår relation är därmed över OM du inte lyckas övertyga mig om något annat.... men det gjorde ju inte du utan var snäll och förstående istället och gav honom en andra chans utan att han behövde göra ett skit... coh då blir det ju precis såhär... varför ska han öht anstränga sig för att vinna tillbaka ditt förtroende och dig när han vet att han får det ändå?

Så länge du är mer rädd att han drar än något annat och så länge att avsluta relationen inte är ett tänkbart alternativ så finns det heller inga möjligheter att ställa krav för då spelar det ju ingen roll om de uppfylls eller inte, du är ju kvar ändå...

Fast du måste ju på något sätt ta upp det, eller? Lösningen kan väl omöjligt vara att hålla tyst och istället sakta förgås av oro?

Fast ska man behöva tjata för något så självklart?

Om en person självmant inte gör allt för att få behålla sin partner efter en rejäl tabbe... ångrar man sig verkligen då? Vilket leder till nästa fråga... ska man öht ge en person som inte ångrar det han gjort en andra chans?

Borde inte ånger och att personen självmant (utan tjat) gör allt för att rädda relationen och behålla sin partner vara ett självklart krav?

Man kan vara svag för bekräftelse utan att faktiskt vilja/planera vara otrogen, men jag håller med om att det är en risk.

Troligen är din partner förvirrad och trött av barnåren och all vardag och söker efter något som kan lyfta hen en liten stund. Den andra parten låter mer kär.

Vänta ut operation och läkning, sätt dig ner med din partner ostörd:

"Jag känner att något är lite off i vår relation- är det något du vill berätta eller är det något du saknar eller behöver som jag skulle kunna göra något åt?"

Vet inte om du citerade rätt person. Självklart borde Ts partner ha gjort allt, men eftersom så uppenbarligen inte skett, så anser jag att TS måste ta upp det. Vad är alternativet liksom? Skulle inte kalla det att tjata.

Fast genom att själv göra det han borde gjort själv så uppmuntrar ju hon bara beteendet. Det blir ju lite som att städa ungarnas rum för att ungarna inte gör det själva... om man hela tiden gör de andra borde gjort själva så uppmuntrar man bara beteendet.

Det här borde vara en diskussion öht, vill han ha en andra chans så får HAN jobba för det annars är det slut, det är det enda hon behöver säga till honom.

Personligen tycker jag inte en person som så tydligt visar att han inte ångrar något öht och tar sin partners förlåtelse för given inte ska ha en andra chans öht... 

Men vad menar du att hon ska göra då? Låtsas att hon inte sett att de har kontakt? Eller lämna utan ett ord?

Jag har ju skrivit  att TS ska ta upp det, och nu skriver du att hon ska säga till. Ser ingen motsättning mellan vad vi båda skriver, så jag tror jag lämnar vår diskussion där. Jag förstår faktiskt inte vad du menar.