Hur jag än gör blir det fel

Om jag bara frågar om dom har kvar kontakten pch får som svar att dom inte har det kännas fruktansvärt svårt att berätta att jag vet att dom har den kvar.
Det skulle kännas hemskt att fortsätta leva tillsammans när jag vet att hen ljuger. 
Det skulle också kännas illa att jag inte la alla korten på bordet direkt och berättade vad jag själv gjort (snokat).  

Fast ska man behöva tjata för något så självklart?

Om en person självmant inte gör allt för att få behålla sin partner efter en rejäl tabbe... ångrar man sig verkligen då? Vilket leder till nästa fråga... ska man öht ge en person som inte ångrar det han gjort en andra chans?

Borde inte ånger och att personen självmant (utan tjat) gör allt för att rädda relationen och behålla sin partner vara ett självklart krav?

Fast genom att själv göra det han borde gjort själv så uppmuntrar ju hon bara beteendet. Det blir ju lite som att städa ungarnas rum för att ungarna inte gör det själva... om man hela tiden gör de andra borde gjort själva så uppmuntrar man bara beteendet.

Det här borde vara en diskussion öht, vill han ha en andra chans så får HAN jobba för det annars är det slut, det är det enda hon behöver säga till honom.

Personligen tycker jag inte en person som så tydligt visar att han inte ångrar något öht och tar sin partners förlåtelse för given inte ska ha en andra chans öht...