Nipt visa pojke

Ja det blir dom kanske. 

i mitt fall blev pojken mer som en tjej. Hatade sport, älskade att umgås med tjejer och sitta med pärlor, leka lekar, måla naglar etc. Jag har inte uppfostrat dom på nåt speciellt vis. Dottern blev sportig och gillade bilar och blev sportig? såna stereotypiska saker. (Säger inte alla tjejer hatar sport och killar älskar det men du förstår vad jag menar med fördomar)

jag och sonen fick bättre kontakt. Dottern mer kontakt med pappan. Så man kan aldrig tänka innan hur det ska bli. 

. 

Om vi ska vara ärliga så ser det ut på följande sätt. Tjejer har oftast tätare kontkat med sina familjer, man har oftast liknande intressen o det klart det är en anledning till att man vill ha en tjej. Finna miljoner ex på tjejer som gillar bilar hockey mm men om vi ser sanningen så har båda mina killar spelat hockey med 60st barn varav max 4 varit tjejer. Samma med garaget de mekar i. Det är 20st o inte en enda tjej. Alla ska ha samma möjligheter o de intressen de vill men snälla sluta säg att det inte är någon skillnad! Behöver inte exempel på nån som lekt med bilar . Det klart det finns o 1 av 30 hockyspelare är säkert tjejer. 
Jag förstår ts o jag tycker inte det är fel att önska sig en tjej. 

Har en dotter, men hon är inte ett dugg lik mig utan sin pappa. Samma intressen och väldigt lika i personligheten. 

Så att längta efter en dotter bara för ni tror ni skulle ha mer gemensamt är ju konstigt. Alla barn är sina egna personligheter. Tjej som kille, spelar verkligen ingen roll.

Men helt ärligt, om man blir så besviken och mår dåligt (!) över könet på sitt barn så är man inte mogen att bli förälder. Ett barn är ingen accessoar som ska matcha höstens kappa eller vardagsrumssoffan liksom. Det är en människa som ni sätter till världen och ska ansvara för och uppfostra i ca 18 år. Herre gud, var glada för att det ens blev ett barn liksom. 

Håller med 

Det där är verkligen bara din sanning. Min sambo och många manliga bekanta har jättetät kontakt med sina familjer. Jag ogillar skarpt att man i de här trådarna hela tiden tillskriver tjejer att vara sååå täta med familjer och killar heeelt ointresserade och kalla. Totala fördomar, och har man den inställningen undrar jag hur mycket man smittar av det på sina barn för att det sen blir så genom  stt själv vara tightare med döttrarna.

Du ger egna exempel från DIN verklighet men verkar anse att andras exempel är mindre värda - det är dumt.

Jag själv är en tjej, älskade bilar som liten, sen hästar, är helt inkompetent på makeup, har långt hår som jag dock inte kan styla. Gillar längdskidor, skoter, odling, ishockey, kläder och bandy. Kan fixa det mesta mekaniska i huset och gillar att baka småkakor. Har alltid varit helt ointresserad av tjejmiddagar och såna saker.

Så - vad är jag då, en önskedröm som tjej eller inte?

Det är självklart individuellt och beroende på uppfostran och personlighet. Men det är inte konstigt att man har de här föreställningarna eftersom på ett generellt plan är det skillnader på män och kvinnor. Det finns ju mycket forskning och statistik att tillgå. Kvinnor står för större del av sociala relationer, de tar i större utsträckning hand om gamla föräldrar, passar barnbarn, ordnar med släktmiddagar, ser till att man håller kontakt och upprätthåller relationer med sina släktingar. Många kvinnor tänker väl också att man kommer ha fler gemensamma intressen och göra saker tillsammans med en dotter. Precis som män kan tänka detsamma om söner. Det är ju också väldigt vanligt att det faktiskt blir så också. Men är såklart individuellt. Men individuella exempel är inte så intressant för det säger ingenting om hur det blir för just ts. Men hur det än blir tror jag föräldrarna kommer älska sitt barn lika mycket och inte önska sig något annat när barnet väl är fött.

Jag tänker att det du hänvisar till är äldre och en sanning som verkligen håller på att ändras i sådana fall. Jag känner på inget vis igen det från min verklighet.

Och då är det ju än värre att man försöker hålla fast pch hänvisa till den, då är man ju själv del av att fortsätta den.

Vad du känner igen från sin egen verklighet spelar ju ingen roll. Jag känner också söner som har god relation till sin familj. Det finns dock forskning och statistik som är opartisk som visar på det jag skriver. Och de som önskar sig ett visst kön baserar ju det på sina egna erfarenheter och uppfattningar. Som är mer verkliga för dem än någon anonyms som skriver på familjeliv. Ts har annan erfarenhet än du helt enkelt. Hon har ju också levt ett liv med egna erfarenheter och upplevelser. Inte dina upplevelser.

Hur ny är den forskningen och statistiken? Och hur är den utförd, på vilket underlag?

Jag tänker också på att saker ändras, och om många mammor säger som på familjeliv, att söner är dåliga att ha kontakt och döttrar bra - så är det också en risk att dessa mammor behandlar barnen, om än omedvetet, så att det uppfylls. 

Oavsett är det faktiskt galet att redan innan en människa är född vara besviken bara utifrån ett kön, det står jag för att jag tycker. Galet.