Jag ledsnar också ur snart på alla dessa trådar om besvikna blivande föräldrar som får en son och inte en dotter.
Stackars pojkar, vad i allsin dar är grejen? Har en son själv som är världens finaste underbaraste roliga lilla människa. Älskar honom något enormt.
Vad är grejen med att döttrar verkar vara mer önskade?
Tror att mammor har nån bild av att man ska ha bättre kontakt med tjejer, vissa kanske tänker att dom ska klä dom i söta kläder och ha samma intressen sommarn själva hade.
spekulerar bara.
Om vi ska vara ärliga så ser det ut på följande sätt. Tjejer har oftast tätare kontkat med sina familjer, man har oftast liknande intressen o det klart det är en anledning till att man vill ha en tjej. Finna miljoner ex på tjejer som gillar bilar hockey mm men om vi ser sanningen så har båda mina killar spelat hockey med 60st barn varav max 4 varit tjejer. Samma med garaget de mekar i. Det är 20st o inte en enda tjej. Alla ska ha samma möjligheter o de intressen de vill men snälla sluta säg att det inte är någon skillnad! Behöver inte exempel på nån som lekt med bilar . Det klart det finns o 1 av 30 hockyspelare är säkert tjejer.
Jag förstår ts o jag tycker inte det är fel att önska sig en tjej.
Det där är verkligen bara din sanning. Min sambo och många manliga bekanta har jättetät kontakt med sina familjer. Jag ogillar skarpt att man i de här trådarna hela tiden tillskriver tjejer att vara sååå täta med familjer och killar heeelt ointresserade och kalla. Totala fördomar, och har man den inställningen undrar jag hur mycket man smittar av det på sina barn för att det sen blir så genom stt själv vara tightare med döttrarna.
Du ger egna exempel från DIN verklighet men verkar anse att andras exempel är mindre värda - det är dumt.
Jag själv är en tjej, älskade bilar som liten, sen hästar, är helt inkompetent på makeup, har långt hår som jag dock inte kan styla. Gillar längdskidor, skoter, odling, ishockey, kläder och bandy. Kan fixa det mesta mekaniska i huset och gillar att baka småkakor. Har alltid varit helt ointresserad av tjejmiddagar och såna saker.
Så - vad är jag då, en önskedröm som tjej eller inte?
Jag blir iaf upprörd. Och sen klagas det på att pojkar ska vara så hårda och inte visar känslor. Nä, men tacka sjutton om de föds till familjer som innan de ens existerar redan är säkra på att de kommer vara sämre att visa känslor, att de inte kommer ha kontakt längre fram, etc.
Man VILL INTE känna så
precis som en kvinna som kan få anknytningsproblem mot sin vilja så har vissa dessa känslor mot sin vilja.
man vill såklart vilja ha båda könen och sen när man är gravid så väcks en känsla i en att man vill ha ett visst kön. jag vet inte varför det är så men det kanske har med hormoner att göra?
en mamma som avskyr sitt barn när de är fött och önskar att det inte fötts mm pga förlossningsdepression är accepterat men att man kanske har dessa känslor ang kön MOT SIN VILJA är så otroligt hemskt. man kan inte hjälpa att man känner så och Man vill inte känna så. om man kunnat ändra känslorna så hade man ju gjort det.
Det är möjligt. Jag är ny här.
jag har två bonusbarn som jag älskar högt som är pojkar. Jag trodde aldrig att denna känsla skulle infinna sig i mig, att jag inte vill h en son. Känns helt sjukt!
jag har ju googlat för att försöka hitta andra som känt så men som sen ändrat sig, eller för att hitta orsaker på varför jag känner såhär, är det vanligt?
jag tror många som skriver om sin känslor kring det här tycker att det är sjukt jobbigt att känna så och de försöker att hitta tröst och hopp genom att hitta andra som känner eller känt så, och där de sen ändå blivit bra!
kanske även tips på hur andra har handskat med känslorna och hur de har lyckats vända dem!
Men det är så tabu att känna så. Man får inte söka hjälp utan att bli påhoppad att man inte borde skaffa barn och man är hemsk .
ingen skriver väl här för att SKRYTA om att de känner så? rimligtvis skriver man för att man vill höra andras erfarenheter och därmed känna ?det kommer ordna sig?
det är sjukt tungt och ensamt att gå med dessa tankar och känslor som man inte vill ha.
självklart vill man vara glad åt sin graviditet och glädjas att där är ett barn!! Inte känna ångest över kön.
det är en sjuk känsla som lägger sig som en våt handduk över hela graviditeten.
sluta skamma mammor för dessa känslor som de inte kan rå för
Detta är en sak som är så tabu. Ändå skapas det åtskilliga trådar o vi är så många som känner längtan efter dotter. Låt oss göra det. Låt oss se sanningen. Att det finns många exempel på pojkar som har en jättegod relation till sin mamma men kolla er omkring. I er egna vänskapskrets, på idrotten o förskola . Alla är olika individer o idag har vi förmånen att behandla alla könsneutralt. Ändå ser jag så många exempel på det vi skriver om. Flickor som får välja vad de vill att leka med leker ändå oftast med dockor, pärlar mm o de är oftast lite lugnare. Men långt ifrån alla men i det stora hela. Jag har jobbat på förskola 20 år nu. En förskola där alla ha samma förutsättningar o alla behandlas exakt lika. Ni får bli hur arga ni vill.
Oftast önskar sig folk flickor av dessa anledningar:
- vill bli mormor
- vill ha mamma-dotter relation
- vill klä min dotter i klänningar och tofsar.
- har alltid sett mig som en flickmamma
- döttrar har bättre relation med sina familjer
Detta är helt fel fokus. Fokusera på att möta ditt barns känslomässiga behov istället för vad DU vill få ut av din dotter. För mig låter det sjukt egoistiskt.
Sen alla dessa fördomar om att pojkar är helt tvärtom och därför vill man inte ha dem, återigen handlar det om dina egna behov, fokusera på barnets behov istället.
Shit, inte så konstigt att nästan alla människor lever med någon sorts barndomstrauman när föräldrar endast tänker på sina behov och vad de vill få ut av sina barn.