Ange socialsekreteras personnummer i kommunikation?

Det är svårt för dig att hänga med. Det handlar om hur man använder personuppgifter och hur dessa sprids. Det är faktiskt värre att Socialtjänsten sprider personuppgifter än att jag gör det. De lyder under socialtjänstlagen i sin myndighetsutövning och de har sekretess. Jag lyder inte under socialtjänstlagen och har inga direkta sekretessregler att förhålla mig till.  

Att ange personuppgifter är inte stalking. Det är väldigt vanligt att man exempelvis skriver namn på ett kuvert eller i ett brev. Det är för att uppgifterna ska nå rätt mottagare. Jag behöver däremot inte upplysas om vad jag har för personnummer. Det vet jag redan. Har Socialtjänsten ett behov av ett nr kan de ha ett referensnummer i sitt ärendehanteringssystem. Som privatperson har man vanligen inget ärendehanteringssystem som man registrerar skrivelser i. Därför känns det mer motiverat att ange handläggarens personnummer i kommunikation. 

Utredningen rörande vår familj är som jag nämnt några gånger nu nedlagd. Vill man däremot uppnå en generell förändring rörande hur socialtjänster runt om i landet hanterar sekretessbelagd information. Ja, då räcker det ju inte långt att inkomma med synpunkter till en kommun, då vi har 290 kommuner. 

Att en generell uppmaning till landets kommuner att respektera och värna sekretesslagstiftningen skulle betraktas som "nätstalking" får stå för dig. Förstår du inte hur löjlig du är? 

Jobbar du på en socialförvaltning och är så rädd för förbättringsförslag? Varför hyser du sådant agg? Är ju inget större merjobb att sända sekretessklassade handlingar med rek. En utredning kostar ju samhället lätt tiotusentals kronor. Större utredningar kanske ända uppåt 100 tkr. Att då ange kostnadsskäl som ett argument är absurt. Det kostar ungefär en hundralapp att sända rek, mot 10-20 kr för ett vanligt brev, beroende på vikt. Det handlar alltså om en eller några promilles kostnadsökning, men kan göra stor skillnad för den enskilda. 
Meningen kan ju ändå inte vara att socialtjänsten ska förstöra för välfungerande familjer. 

Men hur ska man kunna åstadkomma en generell förändring då? Ska man åstadkomma en förändring måste man ju vända sig till alla kommuner. Utredningen gällande oss är ju nedlagd så för oss är det ju överspelat. Det här handlar då om omtanke för andra och det kan ju vara vilken som helst av landets 290 kommuner. Förstår du inte det? 

Jag ser inte "min" kommun som viktigare än någon annan kommun.
Att sända handlingarna digitalt är förstås bättre. Märkligt att fler kommuner inte kommit längre. 

Det här är ju ett forum och här kan man inte göra annat än att diskutera och debattera. Precis det du gör själv. 

Ska jag tolka det som att bara för att jag inte vänt mig till landets 290 kommuner och talat om för dem att jag tycker att det är viktigt att inte behandlas sekretessbelagd information som konfetti, så är jag egoist? Är det så du menar?

Finns det ingenting som du tycker är fel, som du inte gör något aktivt åt menar du?

Jag tror det blir väldigt jobbigt om man hela tiden ska arbeta aktivt med att åtgärda allting som man tycker är fel i samhället. 

Vad har du åtgärdat senaste veckan, senaste månaden, senaste året? 
Eller tycker du att allt fungerar perfekt i samhället?

Det tycker jag också. Det borde vara självklart, men är det inte. Funderat en del kring orsakerna. Spara en hundralapp? För de som får sitt liv ödelagt känns det som en märklig prioritering. 

Eller så vill de att grannskapet ska få reda på saker och ting. Eller så är man bara totalt likgiltig. Kanske mest troligt. Man kanske inte tror att måendet hos föräldrar påverkar barnen. Jag tror man separerar det. Jag tror de gillar att jobba efter strikta gränser. 
"Vi gör det här med det här syftet". Att det sedan påverkar andra saker bryr man sig inte om. Man tror att en utredning för mycket är bättre än en utredning för lite. Man tror inte att det påverkar relationer. En förälder som blir orosanmäld av skolan pga minsta misstanke "barnet säger att mamma är dum". Pedagogen anmäler till socialtjänst oro och socialtjänst anmäler till polis. Även om alla instanser lägger ned kommer ändå relationerna att påverkas. Föräldern kommer alltid att ses som en dålig förälder. Både av pedagogen, men även av omgivningen om informationen sprids, vilket den lätt gör. Föräldern kommer alltid att se på skolan och pedagogen som de som försökte sätta dit dem. Socialen avslutar sin utredning och tar därmed bort sin hand. Kvar blir föräldrar, barn och skola i en situation som egentligen ingen borde önskat sig. 

Du tycker inte att verksamheten har någon som helst anledning att rannsaka sig själva? Ha egna kvalitetsrutiner som de jobbar efter? 

Märkligt att det ska behövas. Att folk inte ska kunna sköta sina jobb, innan det är någon som klagar på det.