EpicF skrev 2023-03-13 17:38:13 följande:
Nej, jag är inte gift och har således barn utan för äktenskapet. Vilket idag är mycket vanligt. Fel på ögonen har jag inte heller och inte saknar jag självinsikt.
Vad ska jag bli orosnmäld för? Finns ingen med mina barn som skulle generera i en orosanmälan. Och om jag nu skulle få någon så är det hela värden. Man gör på samtalen med soc och medverkar till utredningen. Man kan gör däremot inte som du gör.
En orosanmälan behöver inte vara en dålig sak att få. Ibland kan det faktiskt vara bra att man får en orosanmälan på sig så att man kan få hjälp och stöd i sitt föräldraskap.
Att bli orosanmäl innebär inte per automatik att man tillfälligt blir av med vårdnaden. Tror du der har du fått det om bakfoten.
SVT ät väldigt förlitlig källa på att enbart ett fåtal barn mår bra av bli omhändertagna...
Det är jag som har gjort en utredning för dig. Vill du veta varför den blev nerlagd, om det blev det får du fråga de som gjorde utredningen. Om det saknas bevis för att du är olämplig som förälder också något du får fråga socialtjänsten om. Då det är de som gjort utredningen.
Nu har jag faktiskt inga problem som behövs åtgärdas och utredas. Och jag gör det bästa för mina barn tillsammans med deras pappor. Och ja, jag bryr mig om mina barn och tillgodoser alla deras behov. Vilket har gjort att någon orosnmälan aldrig har kommit eftersom det inte finns någon grund för det.
Om du känner dig orolig över mina barn så får gärna göra en orosanmälan. Du måste bara hitta mig först.
Barn utanför äktenskapet med flera pappor? Det ger mig dåliga vibbar faktiskt. Låter lite WT sådär...
Finns säkert massor man kan anmäla dig för. Psykisk tillgänglighet exempelvis.
Tycker det skulle vara bra om du blev anmäld faktiskt. Om inte annat så blir du ju en erfarenhet rikare. Om misstanken rör fysiskt eller psykiskt våld så kommer du bli av med vårdnaden, enbart baserat på misstanke. Sådan är processen och det finns inget du kan göra åt det. Någon kan uppge att du behandlat dina barn illa. Eller att de fått en känsla av att du kan göra det. Det räcker.
Nej, jag behöver inte veta varför "min" utredning blev nedlagd. Det vet jag redan. Det var du (inte jag) som skrev att de flesta utredningar blir nedlagda i brist på bevis. Så har du vidare frågor om det är det faktiskt DU som får kontakta socialtjänsten. Jag bryr mig inte ett smack om varifrån du får dina fördomar ifrån faktiskt.
Du skriver att du inte har några problem som behöver åtgärdas. Det tyder helt uppenbart på att du har dålig självinsikt.
Jag tycker ärligt talat att du kan kontakta socialtjänsten på egen hand och säga att du känner dig lite osäker beträffande din föräldraförmåga och fråga om de inte kan utreda dig. Det hade väl varit spännande?