Klarar inte av att se kända människor
Till AnnaSthlm, Farah Abadi och Jesper Rönndahl
Kommentar på inlägg #121.
Jag tror inte du behöver sluta bry dig om att dessa människor fortsätter skriva. Mår du jättedålig över det så tycker jag faktiskt du ska sluta röra dig på de plattformar där dem publicerar. Som jag och nyhetsrapportering.
Men jag tror kanske inte du behöver gå så långt.
Ett humoristiskt sätt att tackla det på kunde vara att du börjar se dessa skribenter som förskoleungar som inte fattar att det gör ont på sin kompis om man slår spaden i huvudet på dem i sandlådan. Dem sitter där och ser gråten men kan inte förstå sambandet mellan slaget och gråten. Det finns ju så mycket som gör förskolebarn upprörda så varför skulle det vara just spaden? Dem kan lika väl gjort ner sig. Det gör att vi får klä den spadsvingande förskoleungen som altruisten som ser lidandet men gissar helt fel om varför.
I detta sammanhang blir du alltså inte den bölande ungen i sandlådan utan vaktmästaren som är där och fixar taket och ser händelsen på håll. Men allt för långt bort för att själv gripa in. Det är ju upp till pedagogerna.
Det kan faktiskt vara ok. För på ett sätt är det sanningen också. Man kan inte veta allt. Inte ens om man är krönikör. Sen är det faktiskt bra om folk blir förbannade när man är krönikör. Då drar det klick Och man kanske har betalt för antalet klick. Man kanske skriver saker man inte riktigt är överens med bara för att få lite cash.
Som du vet tar jag människor i försvar och skulle jag försvara AnnaSthlm så skulle jag säga att hennes första mening är ett erkännande av din potential och därför också en komplimang. Att du kan skriva är väl ingen hemlighet för dem som läst dina trådar.
Hennes andra mening kan tolkas som en uppmaning att visa henne. En hejaramsa if you will. Men jag har bara läst ett enda inlägg av Anna och har så klart ingen aning. Ni kanske har en historia. Och är hon ute efter att mästra så lär det visa sig när hon kommer tillbaka för att berätta hur fel jag har.
En jag inte kommer ta i försvar är Alex. Intervjun du länkade säger väl allt. Han bryr sig inte om andra. Han har byggt en karriär på att vara elak och det har gjort honom omåttligt rik. Det kan så klart ge honom lite alibi för att bete sig så men nej, av mig blir det ingen sympati.
Det gör mig glad att jag kan de-eskalera din stubin en aning. För när jag ska de-eskalera tjafset mellan mina barn lyckas jag inte alls och då känns det som jag är dålig på det. Men barn är barn och är dem snart i tonåren så är det nog extra svårt, så jag ska inte såga min diplomatiska ådra helt och hållet pga det.
Hjälp. Jag är ingen kändismunk som Dalai Lama. Dina ambitioner andas högt och rent. Jag känner mig alltmer blek. Tycker om hur du talar om offret utifrån dig själv. Det gör det lättare att förstå vad det är folk går och klämmer på när de delar ut koftor utan att reda upp det egna garnet.
Ja men du måste tänka på att du enbart ser mina ambitioner i text i en skyddad miljö. Jag ligger här på soffan och kan tänka igenom det jag skriver innan jag trycker på sänd. Som tur är strular ordbehandlingen här på fl vilket gör att man får korrigera och tänka efter. Det blir som att räkna till 10. Man blir tvingad att läsa igenom för att hitta felen.
Då är det lätt att vara moder Theresa.
Egentligen är jag en socialt klumpig besserwisser. Jag märker ju att besserwisserheten lyser igenom även här.
I verkligheten är jag ganska långsint. Jag har ganska hög tröskel för vad jag står ut med men när någon fått bägaren att rinna över så förlåter jag i stort sett aldrig. Det behöver inte vara något speciellt, det räcker att det är flera små issues.
Så låt inte min präktighet lura dig. Jag är blott ett internettroll fast med annat fokus än det klassiska trollets.
Vad är omtanke om andra och vad är önskan om att bli omtyckt?
Jag tänker direkt på Malous fråga till Alex som gällde varför han är elak när han samtidigt vill bli omtyckt.
Om du inte är elak mot andra utan att känna empati, och kanske till och med skulle åtnjyra förståelse för din elakhet, ungefär som vissa konton håller varandra om ryggen när de mobbar i trådar, då är det för att du vill hålla din moral hög. Det i sig upplevs av de flesta som irriterande och bezzervissrigt, alternativt hycklande.
Så förstår jag ditt problem.
I början av den här tråden upplevde jag ett annat vanligt fenomen, som är att man ska veta sin plats. En tjock vanlig tant ska veta hut och inte focka Hanna.
Jag skulle kunna välja din väg och visa Hanna min förståelse, men där gick min gräns liksom din gick vid Alex Schulman.
Egentligen tror jag att vi bägge är för mycket i huvudet. Jag hade bara kunnat stanna i känslan av äckel utan att sätta ord på den i syfte att sprida samma äckelkänslor i andra. När det gäller ojämlikhet finns det moraliskt goda skäl att sprida äckelkänslor, när det gäller vår fixering vid samtida gudar, där Alex Schulman har Jan Guillou som en av sina, möjligen mera tveksamt, men jag anser nog att det finns goda skäl att sprida känslan av äckel även där.
Men du pratar om ditt själväckel, att du är ett offer och sådant. Det är svårt för mig att förstå varför du gör så. Är det för att du vill att andra också ska äcklas över sig själva, också avstå från att berätta när de faller offer? Eller något annat?
Jag kämpar med att vilja svara dig och hålla mig till ämnet. Låt oss slå fast att offentliga personer är citatmaskiner. Berömda män som Stalin, Churchill och Einstein tillskrivs floskler för att ge bevingade uttryck en extra skjuts. Jag insåg i tjugoårsåldern att det mesta av flosklerna bar korn av sanning i sig. Nu i tantåldern har all min ordspråksvisdom ännu inte burit mycket frukt. Men ett jag tycker om är att solen lyser på alla. Det betyder att alla kan njuta av vackert väder. Där finns det en djup visdom att hämta för alla som försöker söka sig i andra människors glans. Vänd er istället till solen. Du har inget att skämmas över, du är människa, var stolt är väl ett annat som Schulman gillar. Han är besatt av Tomas Tranströmer och Harry Martinson. Men ju mer vi diskuterar, ju mindre intresserad blir jag av kända människor och ju mer intresserad blir jag av hur du lever ditt liv. Kanske kan du starta en tråd i ett ämne där jag inte hela tiden behöver tänka på att relatera det du säger till trådens ämne.