Klarar inte av att se kända människor

Det finns en skillnad mellan oss. Du vill dem inte illa, det är tydligt. Du vill även mig väl. Du vill andra människor väl. Det vill jag också. Men välviljan och människokärleken ersätts hos mig av vrede när kändisar kommer ut som diviga vanlismobbare. Jag vill då istället att de ska känna sig dumma. Jag vill att de ska känna sig lika dumma som jag känner mig över att ha varit ett fan till Hanna H  vilken i sin krönika gestaltar kändisars förakt för vanlisar och fans, och över att ha lyssnat på en röst som Sara Ps, vilken nu både visat förakt för mig som paltkramare och har hyllat den av mig mångårigt och passionerat föraktade Annie Lööf. Anledningen till mitt förakt är att de hon bryr sig om att rädda uteslutande är de som tar sig från social utsatthet och inte längre behöver politik för bostäder och dräglig ekonomi, medan hon försökt få det att framstå som om hon bryr sig om alla som nu drabbas av Jimmie Åkessons politik. Nu är Annie Lööf lyckligtvis ersatt av Muharrem Demirok som visserligen tagit sig från orten och utsattheten på det sätt som Annie Lööf vill se, men som kanske ändå inte har bättre koll. Vi får se. Det är ett sidospår i denna tråd. Jag försökte lyssna på Sara Parkmans Neonljusen igår men hörde en ton av självrättfärdighet i sången som jag inte upptäckt tidigare. 
Vad gäller "J", det är den sorts person som de flesta tycker om och vill väl. Han är man. Därför kommer han undan med mycket mer. Jag förstår varför du har honom på piedestal. 

Jag har under eftermiddagen varit på en av mina återkommande promenader i stadsmiljö. Jag tror tyvärr att jag för resten av mitt liv kommer att tänka på Jonatan Unge i samband med denna för mig ganska vanliga aktivitet som jag dock inte skulle kalla hobby.

Det är lätt att fastna på nätet i diskussioner om man gillar att förstå och förklara. Jag antar att din sambo är van vid dig och tar det hela med ro, men jag vill ändå påminna om att hon är viktigare än internet. 

Med det sagt relaterar jag så mycket till din berättelse att det är skrämmande. Finns det en annan person som upplevt samma saker och som kallar sig för FredrikLiksom? Eller har han läst mina trådar och driver därför med mig?

Jag väljer att tro att du är på riktigt, och tycker att det varit lika givande att diskutera som jag har tyckt. Det du berättade nyss gick lite utanför ämnet Fröken Allvars kändisäckel, men var en klargörande bakgrund till varför du inte längre har samma politiker på piedestal. Jag har gjort samma resa som du, men hoppas lite på att känna annorlunda nästa val, då jag egentligen tycker att det är lika barnsligt att inte utnyttja sin demokratiska rättighet i ett land som Sverige, som det är att använda fasta spalten åt att häckla odefinierbara svenska kvinnor på ett sätt som incels applåderar.

Visst kan även jag relatera till incels. De upplever ett utanförskap. Du får väldigt gärna skriva eller svara mer i tråden om det är någonting du kommer på.

Mig fick du att upptäcka att jag hela tiden trillar tillbaka i det förakt kulturkrönikörer fostrar sina läsare i, och jag borde inte kommentera vad de skriver (och har inte heller länkat veckans textflod av försvar av woke här, känner mig "duktig"). Men säkert kommer det ett ögonblick då jag inte kan låta bli att dela med mig av vem som blivit brasved i min värld den veckan. 🙂

Bra att din sambo accepterar att du läser och skriver.  Det gör min sambo också, annars skulle det aldrig gå. Jag läser ofta ur diskussioner här för honom. Han förstår varför jag känner igen mig i dig. 
Jag efterfrågade i trådstarten nya perspektiv efter en månads flod av elakheter som strömmade ut ur mina fingrar, bara för att sedan se hela tråden raderas under personangreppsklausulen. Pope Joan kunde identifiera att det i själva verket handlade om att jag känt mig sårad av HH. 
Du talar om de-eskalering. Det är ett sådant annat perspektiv som jag efterfrågade. Visserligen låtsas nu bland andra Victor Malm och Björn Wiman att de bägge varit under av förnuft hela tiden (källhänvisning DN och Expressen första veckan i mars 2023) men de har i allra högsta grad varit med i matchen och drivit fram det hetsiga tonläge som fram till och med kriget präglade svenska kultursidor. Sedan blev det NATO våren 2022, Elon Musks twitterköp hösten 2022 och därefter har man skrivit mycket om relationer, otrohet och dejting, för att nu vara tillbaka i "woke och miljö".
Men jag gillar detta med de-eskalering och uppfattar att du är bra på det. Du tar in min känsla av avsky och äckel utan att gå in i den och dela den med mig, vilket känns som vad jag behöver. Och jag kan skriva igen, vilket är en lättnad. Politiken får vi ta i en annan tråd? 

Ja, och då är vi tillbaka där tråden började. Att HH skammade folk som berättar för henne att hon gjort något de uppskattat. Jag övertar gärna Jesper och Farahs strategier och tänker att min typ av fruktte är inte HHs och Jesper framstod som lite av en ledsen farbror i det enda Mello jag sett i år. Jag vet nu att han är tacksam över att jag tittade, även om jag inte gillade det. 

Sommarprogram är ett trivsamt nostalgiskt skval som jag kommer att fortsätta med. I vissa alltför sällsynta fall är de även bra.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har läst biografier. Det är för att jag varit abnormt intresserad av andra människor som jag har nått vägs ände. Jag kan rekommendera poesi. Det finns en hel del självbiografisk svensk samtidspoesi. Det går snabbare att läsa, man får skratta om poeten har humor, vilket hen ofta har, och man slipper floskler. Poeter är sällan kända.

Vill du läsa en kändis som skriver självbiografisk poesi finns det en hel bokserie av Ulf Lundell. Alla böckerna heter samma sak. Vardagar. Han kommer troligen aldrig att sluta skriva. Det skulle kunna vara ett bra sätt att ta del av nyheter eftersom hans vardagspoesi handlar om vilka journalister han har varit mest arg på under året.

Andra författare som skriver om kändisar med konstnärliga ambitioner är Lars Norén, vars livsverk avslutades av covid, frid över hans minne, och Marianne Lindberg De Geer.

Kom på att du säkert läst Ulf Lundell redan då du verkar läsa mycket, men någon annan som läser tråden någon gång kanske nappar. 😁

Du vet för lite om mig. Det du säger stämmer inte, men jag är inte så intresserad av att göra reklam för "min potential" och det jag "lyckats realisera" på ett anonymt forum. Däremot har jag absolut misslyckats med väldigt många saker också, vilket jag hellre skriver om.
Men samtidigt, ditt inlägg har nåt. Jag vill inte bry mig om att Jonatan Unge lyckas realisera sitt kvinnohat på ett sätt som Flashbackmännen applåderar? Ändå blir jag sur för att han beskriver kvinnor som det bara finns 150 exemplar av i Sverige? 

Caroline Ringskog Ferrada Noli sa om Hanna Hellquist när hon fått 150 kommentarer på DN att HH skapat "ett monster". Jag minns inte vilket avsnitt. 

www.aftonbladet.se/podcasts/ab/program/1200

Hur som helst kände jag mig träffad. Jag var en snäll tant som strävade på med att kriga mot människor som var oförskämda mot mig i min fattigdomstråd, och sedan kom Hannas krönika.

Inget har varit sig likt sedan dess. Men FredrikLiksom kom och coolade ner stämningen lite. Vad AnnaSthlm tillhör vet jag inte än. Jag hoppas på att få syn på din potential, men jag ser ingen? 

Återigen: det jag är intresserad av i denna tråd, så långt, efter den input jag fått, är väl typ: Hur sluta bry sig om att människor man tappat respekten för fortsätter att skriva? Ett sätt är att låta det pågå bara. Eller så kan man inte låta bli att fälla en självrättfärdig kommentar då och då, ungefär som du AnnaSthlm. Det är väl den speglingen du tillför kanske. Hur patetiskt det blir att försöka få stopp på någon med ett uttrycksbehov. Jag kan inte göra något åt att HH fortfarande säljer saker som en väns självmord i tidningen. Jag kan bara kommentera det, om jag inte lyckas släppa det. Ungefär som du då, AnnaSthlm.