Mathilda88 skrev 2024-07-02 12:04:39 följande:
Stort tack alla för era fantastiskt stöttande ord ❤️❤️❤️ Ni betyder så mkt ❤️❤️❤️
Och Nu blev det jobbigt. Min läkare från Sellmer ringde för att höra hur vi tänker framöver, om vi helt bestämt oss för äggdonation eller vill prova igen.
Jag sa att vi tänker äggdonation då vi iallafall gissar att mina ägg nog troligen inte klarar sig längre än så här. Han höll med om att det är tydlig äggfaktor, samt att han just nu är velig - han hade inte avrått från att göra fler äggplock då han ser det finns potential då det nått hit, men samtidigt inte heller kan ge några som helst garantier att det faktiskt kan gå längre. Men att denna gången ändå gjorde att han har mer tro om mina ägg än efter första försöket i vintras.. Alltså hur jobbigt blev inte detta nu.
Samtidigt som jag fortfarande kan se krasst på det - inget bra förut i Malmö, en 3AB till frysen försök fyra som inte klarade upptiningen, inga graviditeter nån gång. Nu körde vi dock för första gången med både assisted hatching och embryoglue, vilket verkade funka. Men embryot klarade sig ändå inte längre än så här. Är det ens rimligt att försöka fler gånger?
Tankar kring annan klinik i Sverige för att prova igen men ha mer pengar över? Typ CVL, men sen tillkommer resor och hotell, samt utebliven inkomst av att vara borta flera dagar med kort varsel. Vet att sambon kommer må jättedåligt över det, känns som att jag kommer pusha honom för långt med en sådan lösning..
Det låter som en bra läkare som ger realistiska förväntningar. Sanningen är ju den att ingen vet vad som kommer fungera och inte när det gäller IVF. Någon med bättre värden lyckas ändå inte osv.
Man vet aldrig. Ett missfall behöver eg inte heller betyda att de är bara pga dina ägg det beror på. Det kan lika gärna bara varit en jäkla otur. Alla, bokstavligen alla jag känner som fått barn på naturlig väg (utom en) har också haft minst ett missfall. Det är nämligen såå vanligt. Våra två embryon fäste ju också med assisted hatching men vi förlorade den ena. Men den andre tog sig och ligger här på min arm nu.
Jag förstår att beslutet är tufft. Det är inte alls lätt när det både handlar om ekonomi, känslor och ork. Jag vill gärna försöka igen men min man säger helt nej. Men fanns det minsta hopp hade jag tagit det.
Fundera ordentligt vad du känner och vad du kan leva med i framtiden vad gäller att ha försökt / inte försökt. Ett ÄD-barn blir lika mycket ditt barn men det är nog viktigt att också bearbeta känslorna på vägen dit ❤️
