Ringde kliniken i morse för att checka om läkaren jobbade idag och när hon planerat ringa mig. Imorgon visade det sig i schemat. Bröt ihop då jag ju skulle gå på och jobba nätter ikväll, sova hela dagarna och därför inte kunna svara, samt imorgon har det gått 7 dagar sedan beskedet om senaste döden av alla embryona. De lovade försöka lösa det, jag sa att det kvittar vem som ringer, bara någon gör det.
Läkaren ringde vid 16, så tacksam hon tog sig tiden, pratade i drygt 35 min.
Visade sig att DNA-Fragmnteringstest på spermierna redan var utfört i vintras under utredningen, inom normala värden så där fanns inget att hitta.
De tror fortsatt att det är dålig äggkvalité, frågade varför och hon förklarade det som att ägget driver celldelningen? (Jag tänker att spermien är 50%?) Jag lever fortfarande med viss skepsism mot deras antagande, men börjar också samtidigt ge upp hoppet om annan omständighet. Dessutom så säger hon att vårt fall är paradoxalt - jag borde inte ha så dålig äggkvalité med tanke på att jag är frisk, normalviktig, tränar, åldern ok och har ett bra AMH (drygt 2) med mkt gott om ägg vid gångna plocken. Det får mig att ifrågasätta inställningen till att sperman är bra igen med tanke på sambons historia med flertalet missfall. Vi föreslog att testa 50/50 med sambons sperma resp donatorsperma pga tid missfallen, läkaren hade lyft vår oro om missfallen och förslaget, men ingen annan delade oron och de gör inte 50/50, utan det är isåfall allt eller inget. Inte heller om vi betalade för sperman.
Denna gången hade vi ut 15 ägg, 12 mogna ägg, 8 befruktade på dag 1. På dag 2 hade enbart 3st delat sig vidare till fyra celler. Alltså hade hela 5 st dött mellan dag 1 och 2. På dag 3 hade de enbart delat sig vidare till sex celler - inte till åtta som de ska... Därefter hände inget mer. Enligt embryologen levde en av dom fortfarande på dag 5, men fortfarande bara med 6 celler... Så illa gick det alltså. De blev inte äldre än 2,5 dag sett till celldelningen skulle man kunna säga? Förra gången 17 ägg ut, 8 mogna, 4 befruktade, alla dog på dag 3 då de också slutade dela sig då (vet ej exakt antal celler). Den gången var dock äggen stressade/granulerade vilket de ej var nu sist.
Tydligen börjar embryona fragmentera sig rikligt redan dag 2 båda gångerna.
Har nu fått ett långt protokoll med förhoppning om ett annat, bättre utfall. Invänta blödning, sen mens + invänta CD19 innan start (där har det redan gått 2 månader...). Nässpray i 2 veckor minst, undersökning om effekt är uppnådd innan start av stimulering (Menopur igen men nu i mkt lägre dos pga mkt känsligare efter nedreglering). De brukar inte ta långt protokoll när man har så pass bra äggreserv som hon ansåg att jag har och fått ut så bra med ägg, då risken är hög för OHSS, därför kommer det bli blodprov av östrogennivån på stimuleringsdag 6 redan innan VUL för att kunna moderera Menopur-dosen. Så ett preliminärt äggplock landar därför först i början på december (drygt 3 månader bort). Behöver jag nämna ångesten över ett potentiellt fallerat tredje IVF-försök lagom till strax före jul och flera födelsedagar inom familjen?
Det fina var att när jag frågade om återföring av 2 embryon så var hon bara positiv till det - om vi ville det så skulle hon skriva upp det som en del av planen. Så om vi mot förmodan skulle få till 2 likvärdigt fina embryon så kan vi få tillbaka dom på dag 2. Var där dock olika kvalitéer så blev det bara ett åter. Frågade om fragmenteringen kan vara lindrigare i livmodern än på labb, men hon svarade att det är svårt att vara säker, svårt att studera i livmodern skillnaden. Oddsen är dåliga, men de är i alla fall beredda på att ge oss ett tredje försök.
Trodde jag skulle vara mer avslappnad nu över att ha fått en plan, men just nu är sorgen minst lika stor som i onsdags förra veckan, hade ändå lite hopp då om att andra undersökningar innan nästa gång skulle kunna ge mer klarhet och att det inte skulle vara äggen och inte att det gått riktigt så illa i processen som det framgick idag.