Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Men det är ju inte utan vettigt skäl skrev jag ju

Sjukdom

Det var ju det jag sa ända från början!

Men nu pratade jag inte om vad mamman till TS barn har gjort, utan vad som ev. skulle kunna hända framöver!

Hmm det är via okunskap man sprider falsk information, som umgängessabotage, kort det finns ingen sådan lag i Sverige.
Det du hittar är uppenbara fall, dessa läggs ut i massor, kanske för att regeringen inte ska införa en sådan lag, men nedan har du en motion till riksdagen att dom bör ta tag i frågan.

Vi har via vår hemförsäkring rättsskydd det menas man betalar inte hela advokatkostnaden, när du går en tvist har man oftast advokat som vet och kan regler att sabotage inte existerar i Sverige.

Att bara hålla bort sitt barn är sabotage, men inte om ett barn mår dåligt över ex vv-liv, kanske en stor saknad, svårt att sova dagar innan umgänge med den andra, kanske visar nedstämdhet i skolan, när barn helt enkelt inte mår bra av skilsmässotvisten, då har man rätt att stoppa umgänget, detta för att det är för barnets bästa, men ingen får fråga ut barnet vad det beror på, om det är inövat av ena förälder, upplärt eller något annat, oftast blir barn allierade vid en vårdnadstvist, dom hör bråk, hur en förälder diskuterar den andre förälder med vänner osv. man blir per automatik allierad, dvs barnet är inte utsatt för umgängessabotage, men inte långt därifrån.

När detta sker, dom med kunskap och advokat tar tag i frågan finns inget umgängessabotage. det finns bara barnets bästa, den andra förälder förlorar direkt, pappa som mamma.

Att då gå ut med att vi har en sådan lag är helt förkastligt, där man försöker förmedla att vi har en sådan lag, när den inte ens existerar, det är att sprida falska påståenden som förvärra för alla andra som kämpar mot just detta.

Umgängessabotage

Umgängessabotage är heller inte straffbart i Sverige, till skillnad från i till exempel USA, och riksdagen bör se över möjligheterna till straffsanktioner vid domstolstrots och umgängessabotage.

Jag anser att riksdagen bör se över rättsförhållandet mellan barn och föräldrar i föräldrabalken, liksom direktiv och rekommendationer från myndigheter som styr hur familjerättsliga ärenden hanteras.

Och hon kanske lyckas, vilket var min poäng.

Ja det är inte lätt o skriva på offentliga forum, kanske du ska följa någon råd istället, snacka med någon, dvs privat. ett anonymt forum vet man aldrig vad man får för svar.

Har skrivit att många av oss tagit kontakt med mamman, försökt följa upp, vara smidiga accepterat det mesta, men när det kommer en ny man och ett nytt barn starta problemen, där vi är fler än en som har förlorat.

En samanställning av vårdnadstvister, vad man tvistat om. samarbetsproblem har hela 92%, dvs nästan varenda en har problem. samt enskild vårdnad ges till mamman  77% även det en mycket hög siffra som menas att pappan oftast förlorar.

-

samarbetsproblem anges i 92 procent av fallen som skäl för enskild vårdnad
￭ domar om enskild vårdnad har ökat från 45 till 67 procent
￭ enskild vårdnad ges till mamman i 77 procent och till pappan i 8 procent av fallen
￭ enligt tingsrätterna är 28 procent av barnen utsatta för påverkan
￭ i 40 procent av fallen hade föräldrarna tvistat i domstol tidigare

Ja där har du nog lite rätt faktiskt. Sjukt många långa å krångliga paragraf texter å massa juridik. Blir bara ännu mer förvirrad. Jag kommer inte att palla med nåt sånt här rättsligt krångel om det skulle bli så då lägger jag bara ned helt å hållet. Då får det här barnet klara sig helt utan pappa. Är jag farsan här så har jag ändå tänkt att jag vill träffa barnet. Men jag kommer inte knäcka mig själv ifall mamman skulle krångla.

Man blir ju för fasen deprimerad bara av att läsa Dannes erfarenhet hur fasen har du orkat ens? 

Här har vi ännu en historia hur det kan bli, den matcha även min.
Vi tackar Danne för han delar med sig.

Barn blir ett vapen precis som Danne berättar, det är det heligaste ex mamman har, man bevakar barnet med allt man har.
Även jag fick ta hjälp av en psykolog, där jag berätta att den handlade om att gå vidare, glömma barnet.

Skulle jag fått välja igen skulle jag inte lagt ner tid på försöka få till en relation, jag hade snarare lagt det till en förhoppning att barnets nyfikenhet fick hen att söka upp pappan.
Men via kontakt, som resulterat i tvister, soc med sina utfrågningar av barnet osv utvecklades som Danne berätta, barnet blir allierat och till 100% påverkat av mamman, man får ingen chans att berätta sin historia vad som hänt.

Lite detta jag försöker lyfta fram till TS som är ung, ev är det bästa att bara lägga detta bakom sig, satsa på hitta rätt person att skaffa familj med, systemet utgör att få en fungerande relation är nästintill omöjligt om mamman inte vill.

Ja man blir ju lätt avskräckt här att ens försöka få träffa barnet sen. När jag läser alla skräckhistorier här. Orka! Jag kommer  inte att strida om nåt när det gäller ett barn som jag faktiskt inte ville ha från första början men har väl med kuratorn hjälp kommit fram till att jag ändå vill försöka ge det en chans. Ska mamman sen förhindra mig och strida en massa ja då väljer ju hon på så sätt också bort att ha en pappa till barnet. Vilket hon kanske vill? Men det kan ju vara mot barnets vilja i framtiden? Så vilken rätt har hon i det? Orkar inte riktigt med alla dessa superlånga inlägg med massa paragrafer. Ni tappar mig då tyvär.