Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Anonym (Jo): Absolut. Det är bådas ansvar med skydd. 

Anonym (Kvinnan har inte rätt): Våldtäkt? Hur då? Killen kan använda kondom. 

Ts har inte blitt lurad. Han är vuxen och ska veta hur barn blir till. Ska veta att man ska/bör använda kondom vid ons.

Jag är inte kille, och har inte varit i samma situation, men jag vill svara en sak ändå från egen erfarenhet. Kärleken till ett barn växer fram. En del känner det från pluset, andra från det ögonblick man håller barnet i sin famn första gången, och ytterligare några - ganska många faktiskt, inte förrän barnet har blivit lite större. Ta det lugnt och känn ingen panik över att du kanske inte kommer att älska barnet. Det behöver du faktiskt inte, det du behöver är att ta ansvar för det. Träffa det regelbundet i början, få anknytning, lära dig hur man tar hand om ett litet barn, lära dig barnets behov och hur du tillfreddställer dem. Varannan veckan kommer inte vara aktuellt på minst tre år, och inte ens då är det ett måste. Du ska vara pappa till ett barn en väldig massa år och hinner förhoppningsvis växa in i rollen i sinom tid. Vet du vad? De allra flesta av oss är intw föräldrar bara av naturen, det är något vi lär oss efter hand, precis som med allt annat här i livet. 

Sen med tjejen så behöver du inte ha en jättenära relation, och ni behöver inte vara ett par. I början måste ni ses ganska mycket eftersom du ska träffa barnet och mamman måste vara med, med sen kan det bli mindre och mindre. Det enda du behöver är att respektera henne och sätta upp ett delat föräldraskap så gott det går. Du har tid på sig, och du fixar det här! 

Men är det inga ofrivilliga pappor som kan svara här hur det var för dom?  Som tänkte som jag men hur det blev sen? Allt detta tjat om skydd hjälper liksom inte just nu. 

Vadå lurad? Ja han visste förutsättningarna, dvs att hans tjej åt p-piller. Vad är det du menar att han har missat?

Du har redan en som svarat i tråden. Ja, de var ett par men han ville inte ha barn. 

Min sambo ville inte ha fler barn. Inte jag heller. Men jag blev gravid, mot alla odds. Han var upprörd, jag var upprörd men vi löste det och blev ofrivilligt föräldrar tillsammans. Idag älskar vi ungen, båda två. 

Jag fann också ut att jag var gravid send (12-13) och eftersom vi då bor i Norge så var det för sent art göra abort. Abort får göras här fram till v 13. 

Men alltså jag har väl inte direkt blivit lurad här. Mer bad luck. jag behöver kommentarer från pappor som varit i samma sits. Började alla älska sina barn bara så där? Kom det senare eller inte alls? Jag har fasen inte bra hand med barn ens. Tycker mest de är jobbiga om jag ska vara ärlig.

Önska kan man göra men de hittar väl in i tråden så småningom. Men nej, inte alla föräldrar, oavsett kön, börjar älska sina barn från start. För många är det något som måste växa fram.

Verkligen

Var 16 när mitt barn blev till, 17 när hon föddes. Jag ägnade väl ca 3 månader efter jag fick veta till att vara skitsur och motvalls, sen smällde farsan mig i huvudet och så åt mig att växa upp. Jag hade själv valt min sits genom att ta risken och doppat. Jag hade agerat som en vuxen, bli vuxen. Så det var bara att steppa upp och bli vuxen. Idag har jag världens goaste 9-åring som jag skulle gå genom eld och vatten för. 

Varje dag gör vi våra val. Jag väljer att vara den bästa pappan min dotter kan ha, för vem fan vet vad hon annars skulle råka ut för. Vad väljer du?