Det finns väl mycket som man inte tänker på, som gör att man råkar ut för någonting man inte ville. Men bara att säga i efterhand att man inte tänkte på det, kan ju inte göra någonting ogjort eller att man slipper konsekvenserna.
Kanske har jag fel men det låter som att du griper efter halmstrån, letar efter ursäkter att inte vara en pappa. Barnet får det bättre utan dig menar du nu. Men du kan ju göra någonting åt det. Du kan jobba på att bli en bra pappa, om det är barnets bästa som du är ute efter här.
Livet blir tyvärr inte alltid som man tänkte sig i alla avseenden. Då är det bästa man kan göra att tänka om, och göra det bästa av det nya. Du har en chans nu. Och gör ditt liv så bra som möjligt och jobba för att livet ska bli som du vill i andra saker.
Det är ju ingen fel. Ni gjorde båda vad ni kunde. Det är så klart en märklig situation.
Nu försöker du rättfärdiga den väg du vill gå. Men är du inte missbrukare, kvinno eller barnmisshandlare eller pedofil så har du antagligen ganska goda möjligheter att bli en bra pappa. Lita på dig själv. Du ska bli pappa. Luft huvudet. Var stolt! Det kommer bli en jävla resa.
Ge dig själv möjligheten att bli en av viktigaste personerna i en ny människas liv. Den där ungen kommer älska dig mer än någon tjej någonsin kommer göra. Jag förstår att det inte går att ta in. Jag vet själv hur jag var i din ålder. Men lita på mig. Du kommer vara hjälten som försvarar mot allt ont. Som tröstar när knäna skrapats eller när någon varit dum. Du behöver inte vara någon filosofisk mästare. Ofta räcker det att du finns där.