Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Barnets bästa baseras på omständigheter och situation, om mamman flyttar nu är det ett beslut som enbart hon kan göra, kanske hon har hjälp med barnet i en annan ort, kanske morföräldrar där eller släkt.

Tar hon detta beslut kan inte TS göra något åt saken. Det är bara underhållet som döms retroaktivt inte vårdnaden, men få vårdad i denna situation är nästintills omöjligt om mamman inte vill.

Du måste förstå situation och omständigheter, detta är avgörande.

Sedan om mamman bestämmer sig för att flytta nu, har inget med umgänge o göra, det försvårar bara situationen, men mamman är fri o flytta, finns ingen lag i detta läge som hindra henne.

Umgänge i denna spädbarns ålder har knappt någon vikt.

Jag följer bara mammans rättigheter, om hon nu är i en psykos eller något i samband med förlossning o föräldraskap, behöver tid för att finna sig i situationen är det hennes fulla rätt att få denna tid, både för barnet och henne själv.

Varav jag berättar TS ska backa så långt han kan i detta läge, han har inga rättigheter än så länge.

Det kan finnas andra anledningar vi inte vet om, låt soc o familjerätt ha sin gång, tar det 1 månad eller 1 år är inget någon kan göra åt saken för TS, han är inte lika viktig just nu för barnet.

Du utgår från allt gått tiptop till, mamman känner sig glad o nöjd, mår bra osv.

Detta är inte säkert, hon kan vara stressad, uppleva utbränd, lider av sömnbrist osv.
Vad det än beror på så är det hennes fulla rätt att få ta vara på sig o barnet tills allt löst sig för henne o barnet, pappan kommer i andrahand.

Det är inget som är uppdiktat, många föräldrar upplever stress, utmattning, sömnbrist, panikkänslor första tiden, man känner att man inte orkar till, ännu värre för en ensam mamma. bara få till rutiner, som sagt det finns tusen o en anledning.

Denna tid har mamman rätt att få, även om TS skulle vinna i rätten kan soc gå in och stoppa umgänget, mår inte familjen bra, har hon rätt till hjälp från bup, soc, kurator, psykolog för att få till allt. familj är mamman, barnet ev mormor, syskon. det inkluderar inte en vårdnadslös pappa.

Bara berättar att det får ta den tid det tar, har nämnt att det finns tusen o en anledning till att hon inte hör av sig.
Just nu kan det bero på andra saker, som nämnt, rutiner, mående, sömnbrist osv.

Du får lita på systemet tar tag i detta, inget du kan göra för att påskynda, detta inte är upp till dig o bestämma.

Ni är så negativa, vi kan ta ett roligt exempel på lagen.

Det handlar om rutiner när man har ensam vårdnad.
6:2 FB 
Handlar om barnets personliga angelägenheter, förstår många inte kan detta, kort det handlar om sovtider, mat, kläder, det är alltså vårdnads havaren som bestämmer över detta, ännu roligare med ensamvårdnad är ex om TS skaffar en flickvän, barnet kanske inte gillar flickvännen, påverkas negativt, dvs barnet tar lite skada, berättar till mamman att barnet blir lessen över vad hon berättar eller bestämmer över vid ex umgänge.
Mamman som är ensam vårdnadshavare kan då bestämma att denna flickvän/sambo är inte bra för barnet, det är bara hennes skyldighet att se till att dom inte umgås, ska pappan träffa barnet får det bli utan henne.
Om man nu ska lyfta fram hur lite rättigheter man har utan vårdnad.

Är inte rubriken hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Är du en av dom? Jag och några fler är en av dom rubriken frågar efter, lite likt om en tidning har en tråd där läsare får svara, man bedömer inte vem som inte får svara, alla får svara bara man håller sig inom ämnet, inte framför något konstigt osv.

Framför bara en del av sanningen hur och samt hur lite rätt man har som förälder utan vårdnad, dvs mamman kan flytta exakt när hon vill, handlar det om ex arbete, skola, kompisar o släkt för barnet kan hon göra det. man har bara rimligt avstånd, dvs 10- 20 mil är inget konstigt.
Berättar bara vad som kan hända och vad som brukar hända, precis vad rubriken efterfrågar. Fler av oss ofrivilliga pappor berättar liknande historier, hur svårt det verkligen kan bli med tiden. Det finns inga garantier.

Lyfter fram en sanning som inte ska mörkas att alla har rätt enligt lag osv, där man försöket tolka vissa paragrafer, men är blind för helheten.
Har lyft fram kampen som många pappor driver och lever för, där man har olika kontakt forum och kämpar politiskt för att uppnå en ändring till mer rättvisa lagar.

Vissa lagar i Sverige är sämre än ex Usa, andra delar av europa inom just umgänge och vårdnad för barn, bara det påvisar att något är fel i lagar o hur allting fungerar i landet.

Att sedan helheten angriper personer som lyfter fram detta är ännu konstigare, där man kan undra varför? vill man att dessa orättvisa lagar ska fortsätta, vi behöver inte vara ett bra land inom barn o umgänge?, det verkar vara målet för dom flesta här.
Ännu konstigare är det att vi även är bland det sämsta landet vid adoption, där barn vid adoption blivit fråntagna sina syskon o kontaktpersoner, man har helt skippat barnens rättigheter, kalla fakta hur barn vanvårdas än idag på fosterhem, uppdrag granskning, dom stulna barnen osv. Sverige är inget bra land inom dessa frågor.
Förstår inte att folk försvarar detta, nu när ni vet hur myndigheter, soc ser på frågan, som TV visat i år, en förälder utan vårdnad behandlas på liknande sätt.

Fritt för alla o läsa, även dom som inte är med på FL. Lite det FL handlar om, få många läsare, och fler som deltar i forumet.
Det handlar inte psykolog hjälp för den enskilde.
Varav alla kan berätta sin historia och hur man upplever allt, det är vad forumet handlar om.