Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Jag har erfarenhet i din situation, först lovade mamman samarbete, men detta löfte bröts, mycket för att barnet var ungt, detta fortsatte även när barnet var 6 år, mamman var beroende av underhåll, barnbidrag o bostadsbidraget, tillät inte umgänge mer än vv-helg, 8 år tyckte barnet att åka imellan vv-helg var jobbigt så mamman tog beslut att barnet får välja själv, hon vann även vårdnadstvist.

Råd från läkare och psykolog blev att jobba fram att jag aldrig ska träffa barnet igen, detta tog några år, men gick bra.

Mitt råd är att du glömmer barnet, lever ditt liv, väntar tills du träffar rätt person och skaffa din familj med och lever livet med dessa.

Det är vad jag sedan gjorde, nu är det första barnet vuxet och vi känner inte varandra, läkare o psykolog hade helt rätt, mitt hjärta ligger ännu starkare hos det andra barnet.

Barn är en stor händelse i livet, försöka ha delad vårdnad under första 5 åren är nästan omöjligt och lagen stödjer inte umgänge, man är helt beroende av att mamman vill samarbeta, detta innebär ofta en mycket oregelbundet umgänge där man är helt utelämnad till mammans sätt att agera.
Detta fortsätter sedan i lite högre ålder, där man följer kontinuerligt principen.
Mamman styr och ställer lite som hon själv vill. Livet blir fyllt av besvikelser och ett totalt utelämnande som förälder.

För att spara in sorg och besvikelser för TS är det bäst att bara backa undan.

Vill man ta liknelser har även Marcoolio  berättat i TV om sin relation till sin pappa, den är obefintlig, han träffa sin pappa, visst vi var lika varandra, men att fortsätta kontakten ville han inte, dom känner inte varandra, Marcoolio berätta han kände ingen förlust eller sorg, inte ens en wow-känsla.

Bästa TS kan göra är att gå vidare, finna rätt person att skaffa familj o barn med, ge dom all energi, låt inte ett sprucket oplanerat barn sätta käppar i livet, det kan förstöra mer än vad det ger glädje, ge denna glädje åt dom som man lever med.

Var just detta, det finns ingen hjälp för en pappa som har svårt att få träffa sitt barn.
Detta insåg även läkare och psykolog när man hamna i depression. Bägge läste domen och utredningar.
En mamman vinner på barnets vilja, även om man inte vill samarbeta. Man går på att barnet är blyg inför vuxna, har svårt för skolan, dessa intyg tar man från lärare och kurator på skolan, att ex barnet ligger lite efter, sedan vad det beror på bryr man sig inte, soc anser att samarbetsproblem är orsaken, det samma gör rätten, dvs även om det bara är mamman som vägrar samarbeta.
Man utnyttjar vab, påstår att det är för barnet vägra gå till skolan, dels för pappan ska hämta, och inget behöver vara sant. Man kan intala barnet att dom får välja själva, denna påtryckning stärker barnets känslor och går in i försvar på mammans åsikt.

Som du förstår handlar det om juridik, skulle dessa mammor som förlorat kunna förberedelser och juridik hade dom aldrig förlorat.

Därför ger jag råd till TS att det är bättre o backa, sikta på träffa rätt person att leva med, ge den familjen hela ditt hjärta, gå inte in i en kamp som inte går att vinna.
Barn upp till 3 år behöver inget umgänge, räcker med besök eller tele, varav man är efter redan från start.

Problemet med en ensam mamma är att hon får ensam vårdnad, hon bestämmer allt. planerar man ex ett lov, kan mamman avbryta löftet, vanligast barnet är sjuk, mest troligt handlar det om andra planer mamman kommit på.

Man vet inte vilka dagar man får träffa barnet.
Många gillar inte att man träffat en ny partner, flyttar ihop, får ett nytt barn, där man anser att man bara prioriterar det nya barnet.

Orsakerna kan vara allt mellan himmel o jord. nya cyklar, kläder osv.

Det är mycket få som har fungerande samarbete där man inte varit med från början, (levt ihop), knappt par som levt ihop får ett fungerande samarbete, det är bara ett fåtal som har fullt fungerande umgänge o samarbete med barnen efter en skilsmässa 

Oddsen är ganska låga för att det ska lyckas för TS, blir en chansning som mest troligt havererar.

Självklart är det bästa lösningen.

Men det handlar inte bara om att man själv går vidare, får nytt barn, även tjejen som blev gravid går vidare, träffar en ny, får ett till barn o barnen får ett syskon.

Barnet får även en ny pappa, en person som tar över pappa rollen där barnet har helheten av umgänge med den nya pappan, och det blir naturligt att barnet från ung ålder ser den nya som pappa, detta späds på av att nya pappan även är den riktiga pappan för syskonet.

Det var detta psykologen la fram, mitt barn har fått en ny fadersgestalt, därför går barnet in i försvarsställning, barnet har redan en full familj. alla behov är uppfyllda hos barnet, att vända detta ansåg dom som näst intill omöjligt, varav rådet blev, gå vidare med din familj.

Handlar inte om att vara förblindad, det handlar om vad man får för hjälp som pappa när man förlorar sitt barn på detta sättet, man får ingen hjälp alls.

Läkaren kunde sjukskriva mig 2 gånger 3 månader, lev livet, fjällturer, res, umgås med familj, vänner. vill du ha tabletter mot depression det var allt hon kunde göra.

Det tog ändå några år att komma över detta, läst massor om personer som råkat ut för liknande. Alla beskriver hjälplösheten, utlämnad. Det är detta TS måste förstå, chansen att även han råkar ut för detta är mycket hög, dvs bli pappa och inte ens bott med mamman.
Många människor förstår inte detta, hur dömd man blir när man berättar, jag har ett barn jag inte får träffa, alla dömer en direkt, det är just detta som är så skamligt, det blir en dubbel skam, man mår dåligt och blir i sin tur dömd av andra.
Därför är mitt råd till TS lämna det bakom dig.
Mitt ex träffa dessutom en man som själv fick barn med en just innan henne, han träffade inte heller barnet, barnet o mamman bodde i en annan stad. Men så fort dom fick barn, blev det problem för mig. Detta är mycket vanligt.

Kanske lättare o visa verkliga siffror.

I Sverige bor omkring 230 000 barn antingen med sin mamma eller pappa. Av de barn i Sverige som inte bor med båda sina biologiska föräldrar är det vanligast att bo hos sin mamma, visar ny statistik från SCB som publicerades den 7 november 2018. Den visar att 47 procent av barnen bor hos mamma hela tiden, medan 28 procent bor växelvis

Tack för siffror från verkligheten, det du berättar stämmer som ex psykolog berätta åt mig, med åren kommer det bli ännu svårare, dels för det fungerar inte nu.

Folk som lyckats är dom som samarbetar, har vänner som har barn som är 17 och 21 år, även träffat på och pratat med människor som har barn runt 18-20 år som även dom har halvtid där man ändrat till 2 veckor åt gången.

Jag har frågat varför? där ett enhetligt svar varit, så länge dom bor hemma ska dom bo hos bägge föräldrar, dvs det är inte barnen som bestämmer, det är föräldrarna som jobbar stenhårt för att barnen ska bo och trivas hos dom bägge föräldrar och det fortsätter tills dom flyttat hemifrån. ett löfte dom gett varandra när dom gick isär. Det finns alltså människor som lyckas, men det handlar om en minoritet av människor som kan och vill samarbeta.

Det handlar om samarbete, man bor nära varandra, nästan samma område, nära skola, kompisar osv.
Många har även lite längre vv-tid, 2 veckor till 1 månad man bor hos vardera föräldrar.
Men som sagt det är få föräldrar som lyckas med detta, men det är dom stora vinnarna.

Tyvärr är det oftare som du berättar, man låter barnen bestämma, man planerar inte som förälder sitt boende, så det fungerar.

Men samtidigt bra vi utvecklar ämnet, det ger TS större förståelse om det kommer fungera för han och barnet, det hänger på samarbete, att bägge kommer bo nära varandra, att bägge kan hålla liknande klass på boende, dvs nog stort boende med rum åt varje barn.
Så fort en börjar ändra eller, börjar o bråka, en trycker på barnet ska bo där barnet vill, dvs den förälder får underhåll, barnbidrag o bostadsbidrag, genom att bara ha barnen 10 dagar till per månad får man mellan 6000-8000 kr mer än den andra förälder, vilket leder till en dålig spiral, den underhålls skyldige förälder får sämre ekonomi, måste växla ner boendet osv,
Bara ta ett ex bägge tjänar 25 tusen kr månad, har hyror på 7000 kr  ena blir underhållsskyldig på två barn, får betala 4448 kr månad i underhåll, samt tappa ett barnbidrag 1250kr blir =5698 kr extra för den ena medans den andre förlorande förälder får minus 4448 kr i sin lön, skillnad mellan föräldrar blir drygt 10000-12000kr efter skatt, dvs skattefritt på bara öka ut med 10 extra dagar per månad.

Detta är oftast en orsak till att man startar upp bråk, det handlar om stora pengar på öka dagar med barnet, 10 dagar extra ger med andra ord ca 1000kr om dom extra dagar mer åt den andra förälder när man jämför inkomsterna från likvärdiga.

Detta bör TS även tänka på.

Du hamna på dom 47% vilket är majoriteten till mamman.

Kanske orsaken till pappan att flytta utomlands var att han tappade umgänget, var inte lönt för han att hålla en större lägenhet, betala underhåll, tappa halva barnbidraget, medans din mamma får bostadsbidrag utöver underhåll och hela barnbidraget.

Detta är en stor orsak till stora bråk. det handlar om stora pengar.