Spädbarn på dagis, anknytning?

Jo på 60 och 70talet lämnades spådbarn  vid 6 månaders ålder på förskola . dagis i Sverige.Där jag jobbade hade vi 10 spädbarn och tre anställda.Det var lugn miljö men vissa barn grät konstant hela dagen.Tur att barnen är äldre nu när de börjar men tyvärr alldeles för stora grupper och få personal.

Fast innan förskola fanns så blev barnen ändå lämnade till någon medan föräldrarna jobbade. En mormor, ett äldre syskon, granntanten.

Jag är född på 70-talet när mammaledigheten var 6 månader och min mamma gick och jobbade. Då var jag hos en "barntant" som också hade en till bebis från en annan familj att ta hand om. Ett slags dagmamma/minidagis. Sen när jag var omkring ett år gammal började jag hos en annan dagmamma med flera barn i olika åldrar där också min storasyster gick. 

Jag skulle nog påstå att det hör till undantagen att man är hemma så pass länge med sina barn som man är i Sverige. Jag ser att man har tagit upp USA som exempel och där börjar faktiskt majoriteten av barnen i någon form av barnomsorg före 6 månaders ålder, en studie visade att 1 av 4 mödrar återgår i arbetet innan bebisen är 5 veckor gammal. I de flesta länder i Asien så finns i princip ingen föräldraförsäkring alls. I Thailand där jag är bosatt så har man rätt att få halva sin lön (maximalt 7500 bath, under 3000SEK) i månaden i 3 månader om man arbetar och är socialförsäkrad. Det finns också en tradition av att mormor eller farmor flyttar in och hjälper till med bebisen eller om den möjligheten inte finns så skickas barnet hem till mor/farföräldrar som många gånger bor långt bort för att mamman ska kunna jobba. Har man det bättre ställt så har man ofta en nanny. 
I Australien finns också barnomsorg för barn från några månaders ålder och jag har för mig att det är likadant i England. 
Jag är övertygad om att det bästa för barnen är att få vara hemma tillsammans med sina föräldrar lite längre och vi har haft turen att kunna ha våra barn hemma väldigt länge men att det skulle ha en sådan extremt stor betydelse på anknytningen som vissa vill påstå tror jag inte på. Sverige sticker ut, det ser faktiskt annorlunda ut i de flesta andra länder. Även i Sverige så såg det tidigare annorlunda ut. Många vill minnas hemmafruarnas tid men man behöver inte alls gå särskilt långt tillbaka i tiden då båda föräldrarna var tvungna att arbeta och äldre syskon fick passa småbarnen (och då inte de äldsta syskonen som också behövde arbeta utan 5-6 åringarna). Som någon tidigare tog upp så var det heller inte alls ovanligt att man började dagis/dagmamma kring 6 månader på 70 talet. 
En stor del av jordens befolkning skulle vara traumatiserad om det var så att anknytningen helt skulle förstöras av att man blev bortlämnad under dagtid av sina föräldrar.

Hur vanligt var det ens med hemmafruar på den tiden? Några få bemedlade kvinnor, och de hade säkerligen också barnjungfrur som hjälpte till med barnen. De allra flesta arbetade i någon utsträckning, antingen på egna gården eller med något annat.

Och som hemmafru var det knappast lek och stoj med barnen som gällde, utan handla, tvätta, laga mat och annat som tog mycket mer tid då än vad det gör nu med alla apparater och bekvämligheter.

Även råd som att det var bra för barnen att skrika för att få starka lungor samt att barnen bara skulle matas var 4:e timme grundar sig i att mamman skulle hinna med allt det andra, inte ägna hela dagen åt bebisen. 

Min äldste började på förskola i USA när han var åtta månader och var då på spädbarnsavdelningen som tog barn från 10 veckors ålder och upp till 12-18 månader (övergången till nästa avdelning var lite flytande beroende på mognad och om det fanns plats). De hade 6 barn på tre personal, varav två var utbildade "early childhood educators" och en var en assistent, eller typ barnskötare. Det var en lugn och mysig avdelning och barnen grät inte mycket och tillbringade mycket tid i famnen på någon eller med att interagera och leka med pedagogerna på golvet. Föräldrarna kunde titta förbi när vi ville under dagen och det gick bra att amma där, något som åtminstone hälften gjorde.

Jag tror inte att anknytningen tar skada, mer än den gör för tex en arbetande pappa i Sverige.

Låter gräsligt. Tre bebisar per anställd! och inte så konstigt att ngn stackare grinade hela dagen. Man kan ju tänka hur det skulle vara för en mamma att ensam ta hand om trillingar. Det skulle jag ALDRIG klara och jag undrar om det finns ngn som gör det. 

Jag håller helt med dig. Inte alls särskilt vanligt men flera som jag har diskuterat denna fråga med tidigare har tagit upp just det som exempel, att man skulle ha varit hemma så mycket mer med sina barn tidigare och att barnomsorg är något relativt nytt.... Jag tror aldrig att vi spenderat så mycket tid med våra barn och haft ett sådant stort barnperspektiv som vi har idag, det har nog aldrig varit bättre att vara barn faktiskt.

Anknytningen fungerar bra även för dessa barn. Men i usa har man oftast daycare på sitt jobb, och föräldrarna kan komma upp till barnen får att amma eller gosa. 

Förövrigt kan man få förskola även i Sverige från 6 månader, på speciella premisser om mamman/föräldrarna måste jobba eller fortsätta studera pga ekonomi. Borås har det bla. Ovanligt ja. 

Självklart arbetade de flesta kvinnor även förr i tiden. I fabriker t ex. Var tror du barnen fanns då?