Spädbarn på dagis, anknytning?

Jag skulle nog påstå att det hör till undantagen att man är hemma så pass länge med sina barn som man är i Sverige. Jag ser att man har tagit upp USA som exempel och där börjar faktiskt majoriteten av barnen i någon form av barnomsorg före 6 månaders ålder, en studie visade att 1 av 4 mödrar återgår i arbetet innan bebisen är 5 veckor gammal. I de flesta länder i Asien så finns i princip ingen föräldraförsäkring alls. I Thailand där jag är bosatt så har man rätt att få halva sin lön (maximalt 7500 bath, under 3000SEK) i månaden i 3 månader om man arbetar och är socialförsäkrad. Det finns också en tradition av att mormor eller farmor flyttar in och hjälper till med bebisen eller om den möjligheten inte finns så skickas barnet hem till mor/farföräldrar som många gånger bor långt bort för att mamman ska kunna jobba. Har man det bättre ställt så har man ofta en nanny. 
I Australien finns också barnomsorg för barn från några månaders ålder och jag har för mig att det är likadant i England. 
Jag är övertygad om att det bästa för barnen är att få vara hemma tillsammans med sina föräldrar lite längre och vi har haft turen att kunna ha våra barn hemma väldigt länge men att det skulle ha en sådan extremt stor betydelse på anknytningen som vissa vill påstå tror jag inte på. Sverige sticker ut, det ser faktiskt annorlunda ut i de flesta andra länder. Även i Sverige så såg det tidigare annorlunda ut. Många vill minnas hemmafruarnas tid men man behöver inte alls gå särskilt långt tillbaka i tiden då båda föräldrarna var tvungna att arbeta och äldre syskon fick passa småbarnen (och då inte de äldsta syskonen som också behövde arbeta utan 5-6 åringarna). Som någon tidigare tog upp så var det heller inte alls ovanligt att man började dagis/dagmamma kring 6 månader på 70 talet. 
En stor del av jordens befolkning skulle vara traumatiserad om det var så att anknytningen helt skulle förstöras av att man blev bortlämnad under dagtid av sina föräldrar.