Julklappar från föräldrar till småbarnen?

Jag har för det mesta gett dem så här: En sak de väldigt gärna vill ha (även om jag tyckt det var kommersiellt skräp!), nya kläder som behövts, en bok, en julklapp som haft med musik att göra (t ex munspel, xylofon eller kassettband) och en julklapp som uppmuntrat till idrott/sport. Kanske skridskor, benskydd, klubba, skidor, simglasögon. Sedan har var och en också fått en julklapp som passat deras personlighet. Pussel, målarböcker, barnkorsord, garnnystan eller något.

Vissa år har det blivit dyrare julklappar och vissa år billigare. Det säger sig självt att om de behöver nya skidor, så kostar de mer än ett ritblock ...

Docka och pussel är sånt vi också köpte i den åldern. Vi köpte leksaker som vi trodde att de skulle gilla helt enkelt, typ 3-4 stycken. Kläder och bäddset hade vi inte köpt däremot. Det räknar vi som vardagliga saker som vi som föräldrar förser barnen med vid behov. 

Vi ger någon leksak som vi tror att han vill ha, kanske 2-3 st, inte mer för han får ju av andra också. Kläder får han när han behöver och böcker så fort vi hittar något, mest begagnat, så det ger vi inte i julklapp. Minnesvärda och speciella eller dyrare saker får han snarare på födelsedagen, på jul är det mer kul och tradition. 

Samma här

Vad skulle poängen vara med att köpa en stor och dyr sak, om det inte är något barnet önskat sig eller behöver? Blir hon glad för en Barbie och ett par andra saker är väl det nog??

Vårt barn är 6 år. De senaste 2 åren har hon fått någon leksak hon önskat sig, plus något vi tyckt hon behöver. Förra året vad det senare en klocka. I år blir det nog en åkmadrass. Sen brukar hon få pysselgrejer, kläder och någon mer leksak av släkten. 

2 pojkar på 4,5 och 6. Böcker, cd-skiva, dvd, playdoh, Duplo, gosedjur, räls till Briojärnväg, nåt klädplagg, en jultavla (önskad av 6-åringen), kylskåpsmagneter (önskade), bil, tuschpennor. Säkert nåt jag glömt. Inget direkt dyrt. Bättre många, små och billiga. Huvudsaken antalet är densamma till båda för den äldre är numer i den totala rättviseåldern.  

Behöver det vara något "speciellt"? Är det inte speciell nog om det är saker barnet blir glad av? Jag tycker meningen med att ge presenter är just att göra personen glad och att visa omtanke i och med att man tänker vad personen skulle uppskatta.

Alltså, jag förstår inte detta "det ger vi barnen ändå för det ingår i omvårdnaden"-resonemanget. Barnen tycker att det är skitroligt med paket och presenter så varför inte passa på att ha med lite som de ändå behöver i presenthögen?

Mina grabbar är 9 år men de senaste åren (typ sen de var 3) har de fått lego, några böcker och sen typ skidkläder eller annat de behövt för säsongen. I år blir det en skidresa (de fick frågan förra året om de ville ha massor med presenter eller att vi gjorde något kul ihop och de valde det sistnämnda) till Åre, varsin mobiltelefon med skal och simkort, skidhandskar och böcker samt den årliga tandborsten. De har inte direkt haft några saker på sin önskelista och att ta med lego till fjällen är bara dumt känner vi. Lego kan vi köpa vid annat tillfälle i så fall. 

Det skiljer sig nog mellan olika barn. Jag har aldrig upplevt att mina barn älskat många paket för öppnandets skull. Det har snarare varit så att de tröttnat och blivit okoncentrerade om det blivit för mycket. Just bäddset har de fått av en släkting en gång och de tittade bara väldigt förbryllat på det och la det åt sidan (förstod nog inte varför de fick vuxengrejer). Det var som om jag hade fått deklarationsblanketten i ett paket på födelsedagen. :)

Men jag är medveten om att det också finns paketälskande barn, särskilt bland de yngsta. 

Jag har gett ungefär så, saker de vill ha och som jag tror att de ska uppskatta. Oavsett om det är nåt de bara leker med ett tag, eller länge. Jag tänker inte att det måste vara minnesvärt, vad är det liksom - en silversked? Jag tänker att det ska ge glädje i nuet och en 5åring har helt andra önskemål än en 2-åring, 9-åring eller 14-åring.