Min sambos bästis vill ha barn, överväger insemination. Kan jag donera min sperma och befrukta henne genom samlag?

Åh nej, det här låter som en som en mycket dålig idé!
Eller en bra idé om du gillar problem och ett komplicerat liv ...

- Ska ni verkligen ligga med varandra istället för en inseminering? Hur hanterar din sambo det? Det är sällan barn blir till på första försöket, det kan behöva många gånger... 

- Hur kommer din sambo att hantera att se "ditt" barn växa upp hos din bästis? Lätt nu att säga att det ska gå bra men ärligt, tror du på det? Det kan skapa osämja mellan dem i värsta fall.

- Vad händer om ni senare försöker få barn men hon inte kan få barn?
- Vad händer om ni gör slut?
- Du säger att du inte är redo att bli pappa, men det blir du. Enligt svensk lagstiftning har barn som kommit till genom insemination alltid rätt att få veta vem den biologiska pappan är.
- Det är din sambos bästis och ni kommer väl troligtvis att träffas ofta, det finns ingen chans i världen att du kommer att känna dig helt neutral när ni träffar barnet som du vet är ditt. Du kommer säkert att tänka på honom son din son.
 
Klart din sambos kompis ska få skaffa barn även om hon är singel, men stöd henne då hellre ekonomiskt genom att låna henne pengar. Då kan hon göra en eller flera inseminationer via en klinik (som sagt, det är inte alltid det fungerar på första försöket). Eller att hon ännu hellre gör en IVF behandling (in-vitro-fertilisering), som ofta ger snabbare resultat.

Nej, du kan inte neka ansvar juridiskt du kommer stå som barnets pappa vilket innebär delad vårdnad eller underhåll, barnet får också arvsrätt. Det är som upplagd för bråk och tjafs. 

Nej. Du åker ändå på det juridiska som pappa och måste betala för barnet.

Säg åt henne att åka till Danmark, gör ins. där och begär att det är helt anonymt. Hon kan ju tom välja utseende på barnet där.

Jag tror att om ni trots allt gör det här så får du räkna med att betala underhållsbidrag förr eller senare. 

Det spelar ingen roll vad sambosens bästis säger nu. När väl barnet finns så kommer dess välbefinnande vara det viktigaste för henne. Vilket innebär minimum att du lär hamna i en faderskapsutredning och DNA kommer visa att du är pappan. Sen får du betala. 

Under tider då hon behöver avlastning och inte har någon annan så kommer hon vända sig till dig/er. Hur mycket ni än säger nej så kommer hon tjata. Barnet är trots allt viktigast och kan inte hon så är det ändå du som är den biologiska pappan. 

Om du och din sambo får problem av olika skäl så kommer det här alltid att skava mellan er. Hon kommer alltid kunna ta upp att du legat med någon annan. Även om hon sa ja, då var det du som faktiskt gjorde det (folk är sällan logiska vid bråk). 

Min sambo har försökt få mig att ligga med hennes bästis i ett par år, för allas njutnings skull, så det är inga konstigheter så sett. Men jag har tidigare bara velat vara monogam. Själv avskyr hon barn och vill inte ha egna, hon har dessutom steriliserat sig så det finns inte på kartan med egna barn. Som du säkert förstår så är det här mer liberala människor som gillar att dela med sig och leva lite alternativt, så den där traditionella osämjan ser jag ingen risk till. Rent biologiskt har jag inga problem att bli pappa, det är mer att jag inte vill hamna i en "papparoll" fullt med åtaganden. Det passar inte in i mitt liv som det är just nu. Jag känner inte att jag har varken energi eller viljan att fostra ett barn på det sätt som jag tycker att de ska göras. Eller för den delen har den ekonomi som jag tycker att man bör ha när man skaffar barn.

Så de som donerar sin sperma till kliniker åker också på vårdnads och underhållsansvar?

Vid privat donation är du inte befriad från uderhållsplikten. Du kan inte heller avtala bort den, så när som helst framtills barnet fyller 18 kan du bli ålagd att betala underhåll.