Hur är era tonåringar?
Jag har bara ett barn så jag har inget att jämföra med och undrar lite hur andras tonåringar är.
På det hela taget är min tonåring toppen. Han är i grunden snäll och omtänksam, har bra betyg, är skötsam även om han är ute och festar med kompisar ibland.
Men vi bråkar mer än förut. Vi har alltid haft en bra relation, kunnat prata om allt och haft väldigt kul. Nu är det som om precis allt jag gör är fel. Han kan bli förbannad på minsta lilla, som att jag säger åt honom att ta in disken från sitt rum (som ser bedrövligt ut för det mesta). Sedan kan han helt plötsligt vara på bra humör igen som om inget har hänt.
Jag antar att det är någon form av frigörelseprocess så jag håller mig undan för det mesta. Han har alltid varit självständig och det är ju positivt. Men det verkar som om vad jag än gör så blir det fel.
Han är jättegullig mot andra, särskilt mormor och det gör mig glad, men han är ofta väldigt otrevlig mot mig. Han kan vara riktigt elak och även om jag blir ledsen så visar jag inte det. Jag är trots allt den vuxna och inser att han inte menar så mycket av det han häver ur sig. Jag säger självfallet inga elaka saker tillbaka.
Han verkar inte heller förstå att jag är trött efter jobbet ibland. Han verkar tro att gå i gymnasiet är samma sak som att jobba. Han hjälper inte till hemma i någon större utsträckning. Han har Inga problem med att ligga på soffan medan jag städar hela lägenheten. När jag säger åt honom att hjälpa till blir han arg så till slut orkar jag inte tjata.
Samtidigt kommer han till mig om han har något problem eller är ledsen över något och det känns bra för jag tolkar det som att vår relation i grunden är bra.
Ibland undrar jag om jag har gjort fel som förälder eller om de flesta tonåringar är så här. Mina syskon har inga barn och mina väninnor har döttrar som verkar lugnare.
Så hur är era tonåringar? Känner ni igen det jag beskriver?
