Ingen kontakt med vuxet barn

Nej det behöver inte alls vara så. Barnet kan leva ett destruktivt liv och vägra kontakt när en förälder inser att stötta och bidra med pengar bara hjälper barnet att fortsätta.  Så när föräldern slutligen  säger nej bryter barnet kontakten. Jag är i den situationen och kan inte med ord beskriva den sorg jag lever med pga att jag inte får ha kontakt med min förstfödda. Jag vet inte var barnet bor. 

Hemskt, jag lider med dig. Ibland kan det ligga annat bakom som sagt. 

Tack. Ja det kan det verkligenbero på annat. Men det är lätt att bara antaga att det beror på att föräldern varit dålig. Här finns även en närvarande pappa men kontakten är bruten även där. Samt med ett syskon som också tog banklån för att hjälpa men nu står själv och betalar. 

 

Jag har ingen kontakt med min mamma och de år hon känner behov av att höra av sig kring högtider är alltid lika hemska. 
Jag är vuxen och vill fokusera på att umgås med min egen familj utan att få en swishning som jag måste ta mig tid att skicka tillbaks mitt i tex. julbaket.
Jag tror att du borde ta till dig om tipset om terapi och hitta en strategi för att acceptera att "det är som det är" så du slipper lägga tid på att fundera på sånt här. Om barnet inte vill ha kontakt året runt så vill det såklart inte heller ha det för att ett specifikt datum dyker upp. 

Man kan ju anta att den som bryter kontakten är den som upplever att relationen är ohållbar. Den andra parten behöver inte uppleva detsamma, men som i alla relationer så måste båda vilja ha kontakt för att det ska funka. Sen vems fel något är, det är inte alltid så enkelt. Men säger man upp kontakten med en förälder så är ju något i relationen fel i alla fall. 

Tror att det främst handlar om varför det blev såhär. Säger inte att du ska behöva berätta varför här, men fundera på det själv. Är det på grund av ditt egna beteende får du kanske backa för i så fall kommer presenter och pengar stjälpa mer än att hjälpa. 

Vad som är bäst för er just nu kan ju vara att ge det vuxna barnet lite space och att hen få vara i fred. Respektera att den inte vill att du försöker ta dig in i hens liv på ett eller annat sätt. 

Inget säger ju heller att det alltid kommer vara såhär och att du och ditt barn aldrig kommer ha kontakt igen. Det kan ju faktiskt bara handla om en kortare period, men självklart beror det ju på vad som hänt.

Om ditt barn hellre är hemlös än har kontakt med dig så är det nog inte så bra mellan er. Du har såklart rött att säga nej till ditt barns krav eller önskemål som du anser orimliga, men ditt barn har också rätt att avstå kontakt med dig som hen upplever orimlig i sin tur. Det är att vara vuxen och välja sitt eget och sina relationer. Även om du tror att det vore bättre för ditt barn att ha kontakt med dig så är det inte säkert att ditt barn ser det så.

Anledningen till att vi inte vet är ju att du inte berättar. Om du inte har gjort något fel och det beror helt på barnet att ni inte har kontakt, varför skriver du inte det? När du inte vill berätta, så är det ganska naturligt att anta att det beror på något du gjort att barnet inte vill ha kontakt med dig.

Många föräldrar har svårt att se eller erkänna att de skadat sina barn eller skadat relationen med barnen. Barnen försöker förklara, sätta gränser eller få föräldern att förstå, men föräldern accepterar inte det barnet säger Och vägrar ändra sitt beteende mot barnet, eller skyller den dåliga relationen på barnet. 

då står föräldern oförstående i vad som händer medan barnet till slut inte orkar ha kontakt alls. 

Är jag orimlig? Att jag blev blåst på 90 000 är inget jag ska bry mig om menar du? Vi hade en bra relation innan detta med lånet som jag tog för att hjälpa och jag trodde verkligen att jag hjälpte. Istället möjliggjorde jag att problemet  eskalerat.  Skulden jag fick vetskap om var endast en bråkdel och lånet shoppades upp. Du får tro vad du vill men så var det. Jag hade ingen aning om att det fanns stora skulder och ett snabbt nedåtgående spiral. Sen sa jag stopp efter ytterligare 20 papp. När frågan om lägenheten kom nekade jag för min egen säkerhet. 
Jo man kan hellre vara hemlös än att erkänna att man har problem. Att barnet inte hållit sitt löfte vet hela familjen. 
Självklart vill hon inte ha kontakt med mig, barnet vet mycket väl att jag amorterar till banken. Enklare att hata mig för att jag inte borgade. 
Vad hade hänt om jag borgat? Jag hade haft en till hyra på halsen och barnet har fortsatt med sitt beteende. Jag har ordnad ekonomi men två hyror klarar jag inte. 
Du vet inte vad du talar om.