Anonym (ts)

Mon 31 Oct 2022 10:41

25 svar

Mitt barn mår dåligt

Mitt äldsta barn (12 år) slutade helt att åka till sin pappa för över ett år sedan. Han har i samband med det slängt alla barnets saker. Barnet får inga julklappar eller presenter och har inte fått behålla sitt rum eller ens ha en säng kvar (pappan bor i ett jättestort hus och rummet står numera tomt.)

Pappan talar illa om både mig och äldsta barnet till yngsta barnet (9 år). Yngsta får saker för flera tusen om året. Egen dator, dyra lol-gubbar, barbies, ny mobil och platta, ny cykel. De åker på aktiviteter varje helg som äldsta barnet aldrig bjuds med på. Pappans sambo deltar aldrig om äldsta barnet är med men engagerar sig galet mycket i yngsta.

Yngsta får höra att äldsta barnet får skyllasig själv att det blivit såhär att det är hens fel. Yngsta får höra att jag är en dålig förälder som inte bryr mig. Pappan planerar in roliga aktiviteter på mina veckor som barnet blir ledsen över att missa och pappan anklagar mig för det. Pappan ger barnet dåligt samvete över att åka till mig alls.

Pappan pratar illa om mig till vårdpersonal, lärare, soc och andra myndigheter. Då yngsta barnet mår allt sämre och detta ofta är mer påtagligt på mina veckor har en misstänksamhet börjat riktas mot mig från alla dessa håll. Trots att sådana indikationer aldrig tidigare funnits.

Barnet klarar inte av skolan när det kommer till mig längre. Gråter, är ledsen och vill bara vara hemma, nära mig. Barnet är nedstämt, skrattar aldrig längre. Förr hade barnet känsloutbrott med skrik, gråt, tårar men numera är barnet helt likgiltigt inför allt. Förr berättade barnet om allt pappan sa om mig och syskonet. Numera pratar barnet knappt alls. Om något.

Kontaktade BUP men pappan ringde dem direkt efteråt och stängde den dörren. Socialtjänsten ser två engagerade föräldrar och erbjuder bara hjälp till mig. Kuratorn tycker jag ska kontakta BUP (som jag ju gjorde) för att problemet bara finns hos mig och ej hos pappan. Tingsrätten dömde växelvist boende för båda barnen, men det äldre har som sagt mer eller mindre kastats ut ur hemmet efter det.

Jag har kontaktat alla jag kan. Tar emot all hjälp som finns att få. Bearbetar de våldtäkter och den psykiska misshandel jag utsatts för. Det eftervåld som fortfarande pågår. De mailen som trycker ner mig om och om igen, vecka efter vecka, år efter år.

Men mitt barn får ingen hjälp. Jag har vänt mig överallt utan framgång. Det finns inget kvar och mitt yngsta barn bryts ner, bit för bit. Sista alternativet känns som att bara låta det bo hos pappan för att skona det från ångesten av att komma till mamman och syskonet som pappa och sambon hatar.

Ville bara skriva av mig.

Anonym (S)

Mon 31 Oct 2022 12:48

#1

Har du pratat med Familjerätten? Spela in alla samtal med pappan också.

Xenia

Mon 31 Oct 2022 13:00

#2

Eftersom pappan motarbetar dig tycker jag du borde ansöka om enskild vårdnad. Brister han inte i omsorg också när han förhindra barnet att få komma till Bup?

Det är en konstig lag som gör att en förälder inte kan söka hjälp för sitt barn om den andra föräldern motsätter sig det. Den lagen är sannerligen inte för barnens bästa.

Men kan inte du hitta på roliga saker med bägge barnen när den yngsta är där? Mår hen dåligt för att hen tror på vad pappan säger eller för att hen får dåligt samvete över att vara hos dig?

Mår inte ditt äldsta barn också dåligt av att pappan tagit avstånd fråm hen?

Anonym (ts) Trådstartaren

Tue 1 Nov 2022 11:47

#3

Xenia skrev 2022-10-31 13:00:52 följande:

Eftersom pappan motarbetar dig tycker jag du borde ansöka om enskild vårdnad. Brister han inte i omsorg också när han förhindra barnet att få komma till Bup?

Det är en konstig lag som gör att en förälder inte kan söka hjälp för sitt barn om den andra föräldern motsätter sig det. Den lagen är sannerligen inte för barnens bästa.

Men kan inte du hitta på roliga saker med bägge barnen när den yngsta är där? Mår hen dåligt för att hen tror på vad pappan säger eller för att hen får dåligt samvete över att vara hos dig?

Mår inte ditt äldsta barn också dåligt av att pappan tagit avstånd fråm hen?

Enbart att han nekat BUP är en vag anledning för enskild vårdnad som jag förstår det. Sist dömdes allting till gemensam och växelvist boende. Pappan har en förmåga att verka otroligt vettig och bra när det behövs. Han lyckas oerhört väl med att få mig att verka instabil och att det är på grund av mig barnet mår dåligt. Kan tyckas märkligt, men ingen myndighet hittills har reagerat nämnvärt på att han ej har särskilt mycket kontakt med det äldre barnet.

Jag gör roliga saker med barnen och givetvis har de bra dagar också. Tror yngsta mår dåligt på grund av dåligt samvete och rädsla för att pappa ska göra likadant som mot äldsta barnet.

Äldsta barnet hade en period av sorg och bearbetning. Numera har barnet landat i tillvaron och känner trygghet i att ha mig.

Anonym (op)

Tue 1 Nov 2022 12:17

#4

Du har barn med en psykopat/sociopat/narcissist. Det är en oerhört svår situation, men ge inte upp. Mitt tips är att spela in allt som sägs, utan att påverka barnen i den mån det går. Ta sedan kontakt med en jurist som är specialist på relationer där ena föräldern smutskastar den andre.

Anonym (ts) Trådstartaren

Tue 1 Nov 2022 13:23

#5

Anonym (op) skrev 2022-11-01 12:17:39 följande:

Du har barn med en psykopat/sociopat/narcissist. Det är en oerhört svår situation, men ge inte upp. Mitt tips är att spela in allt som sägs, utan att påverka barnen i den mån det går. Ta sedan kontakt med en jurist som är specialist på relationer där ena föräldern smutskastar den andre.

Hur vet man om advokaten är specialist på sånt? Jag tyckte min advokat var otroligt bra och vettig. Hans var inte lika bra. Men psykisk misshandel och rädslan går inte att bevisa.

Barnen pratar inte om det längre, de är tysta. Jag är skräckslagen för pappan och all kommunikation sker via mail. För den som inte känner till något om vår relation syns förmodligen inte det jag upplever.

Exempelvis ringde läraren på min vecka. Barnet fick åka hem, oerhört ledsen. Klarade inte av skolarbetet och var så stressad och uppjagad. Veckan efter skriver pappan att barnet mått så otroligt bra på hans vecka, klarat skolan såååå bra och fått såååå mycket beröm. Det ser ju härligt ut för någon som inte vet om den psykiska misshandel jag ständigt utsätts för.

Vid nekande av BUP skrev han ett långt mail om att han tycker det är dåligt för barnet. Barnet behöver inte det och att "tipsade" mig om att söka egen hjälp istället eftersom barnet mår såååååå bra hos honom och det är mig det är fel på.

Det finns en historia med "milt" våld även mot barnen när de var i förskoleåldern. Numera är det mer psykiskt våld även mot barnen, vet inte i vilken utsträckning för barnen vill inte prata om det. De verkar överlag mer "fogliga" numera o då funkar det.

Anonym (op)

Tue 1 Nov 2022 14:29

#6

Skriv ner allt som händer i alla fall. Kanske som en dagbok eller liknande.

Om advokaten var bra så är det ju bra, jag menade att det finns advokater som jobbar särskilt med vårdnadsfrågor i din situation, jag hittade en på nätet vid ett tillfälle.

Mitt ex höll på liknande i många år, till sist tröttnade han i takt med att barnen slutade vilja åka dit. Nu har han väldigt lite kontakt med barnen, vilket i sig skadat dem också, att ha en pappa som inte bryr sig på riktigt.

Kan du inte ansöka om att barnet får träffa bup via socialtjänsten ändå?

Kan barnet söka hjälp hos skolkurator?

Anonym (Ja skylla sig själv)

Tue 1 Nov 2022 14:52

#7

Varför ska pappan köpa presenter, prylar och ha ett helt rum ståendes till någon som inte är där. Barnet har valt att inte var där och ha kontakt med sin pappa och ja, då får man ta konsekvenserna av sitt handlade! helt rätt av pappa att inte dalta med barnen.

Mina barns mormor beter sig som ett as och jag och sambon har många gånger talar om att jag hoppas kärringen dör snart (barnen är sedan länge förbjudna kontakt med henne) och vår 12 förstår fördelen med att mormor bör gå bort då arv är lika med pengar till vår familj. Han har börjat avsky mormor vilket känns fint. Nu slipper vi henne för all framtid

Anonym (......)

Tue 1 Nov 2022 15:12

#8

Anonym (Ja skylla sig själv) skrev 2022-11-01 14:52:37 följande:

Varför ska pappan köpa presenter, prylar och ha ett helt rum ståendes till någon som inte är där. Barnet har valt att inte var där och ha kontakt med sin pappa och ja, då får man ta konsekvenserna av sitt handlade! helt rätt av pappa att inte dalta med barnen.

Mina barns mormor beter sig som ett as och jag och sambon har många gånger talar om att jag hoppas kärringen dör snart (barnen är sedan länge förbjudna kontakt med henne) och vår 12 förstår fördelen med att mormor bör gå bort då arv är lika med pengar till vår familj. Han har börjat avsky mormor vilket känns fint. Nu slipper vi henne för all framtid

Du låter ju helsjuk, lära sitt barn att avsky nån och hoppas personen dör...

Barnet slutade förmodligen åka till pappan pga pappans beteende, vilket nu även håller på att knäcka den yngsta...

Ts har inga bra råd förutom att ge dina barn trippelt med kärlek och stöd. Givetvis ska den yngsta inte bo heltid hos en störd pappa....

Anonym (ts) Trådstartaren

Tue 1 Nov 2022 15:22

#9

Anonym (op) skrev 2022-11-01 14:29:13 följande:

Skriv ner allt som händer i alla fall. Kanske som en dagbok eller liknande.

Om advokaten var bra så är det ju bra, jag menade att det finns advokater som jobbar särskilt med vårdnadsfrågor i din situation, jag hittade en på nätet vid ett tillfälle.

Mitt ex höll på liknande i många år, till sist tröttnade han i takt med att barnen slutade vilja åka dit. Nu har han väldigt lite kontakt med barnen, vilket i sig skadat dem också, att ha en pappa som inte bryr sig på riktigt.

Kan du inte ansöka om att barnet får träffa bup via socialtjänsten ändå?

Kan barnet söka hjälp hos skolkurator?

Det är precis så det är. Det äldsta barnet har han tröttnat på och har inget intresse av längre men det sårar ju också att bli bortvald av en förälder. Att föräldern lägger flera, flera tusen på småsyskonen i månaden men själv får man inte ens ta med sig något klädesplagg eller nalle man haft i hemmet. Det finns ett yngre syskon i pappans hem som äldsta i princip aldrig träffat. Pappas fru verkar överlag inte tycka om äldsta barnet heller och jag tror hon har varit en bidragande faktor till att pappa kastat allt och sagt upp kontakten mer eller mindre. Han var mer mån om att ha kontakt med barnet förr.

Skolkuratorn hänvisar till BUP. Kan kontakta henne igen men upplever en stor misstänksamhet mot mig från skolans sida. Tycker det är så konstigt för han har aldrig brytt sig tidigare. Senaste månaderna har han kontakt med lärarna varje vecka per mail och telefon. Som om de konspirerar ihop och ska ha koll på hur barnet mår hos mig. Barnen går på olika skolor och på äldsta barnets skola finns inga sådana tendenser. Vet att han försökt och kontaktat läraren några gånger men avfärdas vilket är skönt.

Barnen vill helst inte prata med kuratorn. De har gått i samtal för några år sedan pga det våld de utsattes för som små men de ville inte prata så mycket.

Wolfie13

Tue 1 Nov 2022 15:28

#10

Anonym (ts) skrev 2022-11-01 15:22:31 följande:

Det är precis så det är. Det äldsta barnet har han tröttnat på och har inget intresse av längre men det sårar ju också att bli bortvald av en förälder. Att föräldern lägger flera, flera tusen på småsyskonen i månaden men själv får man inte ens ta med sig något klädesplagg eller nalle man haft i hemmet. Det finns ett yngre syskon i pappans hem som äldsta i princip aldrig träffat. Pappas fru verkar överlag inte tycka om äldsta barnet heller och jag tror hon har varit en bidragande faktor till att pappa kastat allt och sagt upp kontakten mer eller mindre. Han var mer mån om att ha kontakt med barnet förr.

Skolkuratorn hänvisar till BUP. Kan kontakta henne igen men upplever en stor misstänksamhet mot mig från skolans sida. Tycker det är så konstigt för han har aldrig brytt sig tidigare. Senaste månaderna har han kontakt med lärarna varje vecka per mail och telefon. Som om de konspirerar ihop och ska ha koll på hur barnet mår hos mig. Barnen går på olika skolor och på äldsta barnets skola finns inga sådana tendenser. Vet att han försökt och kontaktat läraren några gånger men avfärdas vilket är skönt.

Barnen vill helst inte prata med kuratorn. De har gått i samtal för några år sedan pga det våld de utsattes för som små men de ville inte prata så mycket.

Ja ansvaret ligger givetvis inte på barnet som nån galning här ovan hävdade, utan som förälder jobbar man ju ör sina barns bästa oavsett. Om barnet inte mår bra är det ju en anledning att anstränga sig mer, och givetvis raderar man varken barnet eller dess tillhörigheter från sitt liv..

Tragiskt med ett till småsyskon i detta också.

Mitt barn mår dåligt

INNEHÅLL