• Anonym (ts)

    Mitt barn mår dåligt

    Mitt äldsta barn (12 år) slutade helt att åka till sin pappa för över ett år sedan. Han har i samband med det slängt alla barnets saker. Barnet får inga julklappar eller presenter och har inte fått behålla sitt rum eller ens ha en säng kvar (pappan bor i ett jättestort hus och rummet står numera tomt.)

    Pappan talar illa om både mig och äldsta barnet till yngsta barnet (9 år). Yngsta får saker för flera tusen om året. Egen dator, dyra lol-gubbar, barbies, ny mobil och platta, ny cykel. De åker på aktiviteter varje helg som äldsta barnet aldrig bjuds med på. Pappans sambo deltar aldrig om äldsta barnet är med men engagerar sig galet mycket i yngsta.

    Yngsta får höra att äldsta barnet får skyllasig själv att det blivit såhär att det är hens fel. Yngsta får höra att jag är en dålig förälder som inte bryr mig. Pappan planerar in roliga aktiviteter på mina veckor som barnet blir ledsen över att missa och pappan anklagar mig för det. Pappan ger barnet dåligt samvete över att åka till mig alls.

    Pappan pratar illa om mig till vårdpersonal, lärare, soc och andra myndigheter. Då yngsta barnet mår allt sämre och detta ofta är mer påtagligt på mina veckor har en misstänksamhet börjat riktas mot mig från alla dessa håll. Trots att sådana indikationer aldrig tidigare funnits. 

    Barnet klarar inte av skolan när det kommer till mig längre. Gråter, är ledsen och vill bara vara hemma, nära mig. Barnet är nedstämt, skrattar aldrig längre. Förr hade barnet känsloutbrott med skrik, gråt, tårar men numera är barnet helt likgiltigt inför allt. Förr berättade barnet om allt pappan sa om mig och syskonet. Numera pratar barnet knappt alls. Om något. 

    Kontaktade BUP men pappan ringde dem direkt efteråt och stängde den dörren. Socialtjänsten ser två engagerade föräldrar och erbjuder bara hjälp till mig. Kuratorn tycker jag ska kontakta BUP (som jag ju gjorde) för att problemet bara finns hos mig och ej hos pappan. Tingsrätten dömde växelvist boende för båda barnen, men det äldre har som sagt mer eller mindre kastats ut ur hemmet efter det.

    Jag har kontaktat alla jag kan. Tar emot all hjälp som finns att få. Bearbetar de våldtäkter och den psykiska misshandel jag utsatts för. Det eftervåld som fortfarande pågår. De mailen som trycker ner mig om och om igen, vecka efter vecka, år efter år.

    Men mitt barn får ingen hjälp. Jag har vänt mig överallt utan framgång. Det finns inget kvar och mitt yngsta barn bryts ner, bit för bit. Sista alternativet känns som att bara låta det bo hos pappan för att skona det från ångesten av att komma till mamman och syskonet som pappa och sambon hatar. 

    Ville bara skriva av mig. 

  • Svar på tråden Mitt barn mår dåligt
  • Anonym (ts)
    Xenia skrev 2022-10-31 13:00:52 följande:

    Eftersom pappan motarbetar dig tycker jag du borde ansöka om enskild vårdnad. Brister han inte i omsorg också när han förhindra barnet att få komma till Bup?

    Det är en konstig lag som gör att en förälder inte kan söka hjälp för sitt barn om den andra föräldern motsätter sig det. Den lagen är sannerligen inte för barnens bästa.

    Men kan inte du hitta på roliga saker med bägge barnen när den yngsta är där? Mår hen dåligt för att hen tror på vad pappan säger eller för att hen får dåligt samvete över att vara hos dig?

    Mår inte ditt äldsta barn också dåligt av att pappan tagit avstånd fråm hen?


    Enbart att han nekat BUP är en vag anledning för enskild vårdnad som jag förstår det. Sist dömdes allting till gemensam och växelvist boende. Pappan har en förmåga att verka otroligt vettig och bra när det behövs. Han lyckas oerhört väl med att få mig att verka instabil och att det är på grund av mig barnet mår dåligt. Kan tyckas märkligt, men ingen myndighet hittills har reagerat nämnvärt på att han ej har särskilt mycket kontakt med det äldre barnet. 

    Jag gör roliga saker med barnen och givetvis har de bra dagar också. Tror yngsta mår dåligt på grund av dåligt samvete och rädsla för att pappa ska göra likadant som mot äldsta barnet.

    Äldsta barnet hade en period av sorg och bearbetning. Numera har barnet landat i tillvaron och känner trygghet i att ha mig.
  • Anonym (ts)
    Anonym (op) skrev 2022-11-01 12:17:39 följande:

    Du har barn med en psykopat/sociopat/narcissist. Det är en oerhört svår situation, men ge inte upp. Mitt tips är att spela in allt som sägs, utan att påverka barnen i den mån det går. Ta sedan kontakt med en jurist som är specialist på relationer där ena föräldern smutskastar den andre.


    Hur vet man om advokaten är specialist på sånt? Jag tyckte min advokat var otroligt bra och vettig. Hans var inte lika bra. Men psykisk misshandel och rädslan går inte att bevisa.

    Barnen pratar inte om det längre, de är tysta. Jag är skräckslagen för pappan och all kommunikation sker via mail. För den som inte känner till något om vår relation syns förmodligen inte det jag upplever.

    Exempelvis ringde läraren på min vecka. Barnet fick åka hem, oerhört ledsen. Klarade inte av skolarbetet och var så stressad och uppjagad. Veckan efter skriver pappan att barnet mått så otroligt bra på hans vecka, klarat skolan såååå bra och fått såååå mycket beröm. Det ser ju härligt ut för någon som inte vet om den psykiska misshandel jag ständigt utsätts för.

    Vid nekande av BUP skrev han ett långt mail om att han tycker det är dåligt för barnet. Barnet behöver inte det och att "tipsade" mig om att söka egen hjälp istället eftersom barnet mår såååååå bra hos honom och det är mig det är fel på.

    Det finns en historia med "milt" våld även mot barnen när de var i förskoleåldern. Numera är det mer psykiskt våld även mot barnen, vet inte i vilken utsträckning för barnen vill inte prata om det. De verkar överlag mer "fogliga" numera o då funkar det. 
  • Anonym (ts)
    Anonym (op) skrev 2022-11-01 14:29:13 följande:

    Skriv ner allt som händer i alla fall. Kanske som en dagbok eller liknande.

    Om advokaten var bra så är det ju bra, jag menade att det finns advokater som jobbar särskilt med vårdnadsfrågor i din situation, jag hittade en på nätet vid ett tillfälle. 

    Mitt ex höll på liknande i många år, till sist tröttnade han i takt med att barnen slutade vilja åka dit. Nu har han väldigt lite kontakt med barnen, vilket i sig skadat dem också, att ha en pappa som inte bryr sig på riktigt.

    Kan du inte ansöka om att barnet får träffa bup via socialtjänsten ändå?

    Kan barnet söka hjälp hos skolkurator?


    Det är precis så det är. Det äldsta barnet har han tröttnat på och har inget intresse av längre men det sårar ju också att bli bortvald av en förälder. Att föräldern lägger flera, flera tusen på småsyskonen i månaden men själv får man inte ens ta med sig något klädesplagg eller nalle man haft i hemmet. Det finns ett yngre syskon i pappans hem som äldsta i princip aldrig träffat. Pappas fru verkar överlag inte tycka om äldsta barnet heller och jag tror hon har varit en bidragande faktor till att pappa kastat allt och sagt upp kontakten mer eller mindre. Han var mer mån om att ha kontakt med barnet förr. 

    Skolkuratorn hänvisar till BUP. Kan kontakta henne igen men upplever en stor misstänksamhet mot mig från skolans sida. Tycker det är så konstigt för han har aldrig brytt sig tidigare. Senaste månaderna har han kontakt med lärarna varje vecka per mail och telefon. Som om de konspirerar ihop och ska ha koll på hur barnet mår hos mig. Barnen går på olika skolor och på äldsta barnets skola finns inga sådana tendenser. Vet att han försökt och kontaktat läraren några gånger men avfärdas vilket är skönt. 

    Barnen vill helst inte prata med kuratorn. De har gått i samtal för några år sedan pga det våld de utsattes för som små men de ville inte prata så mycket. 
  • Anonym (ts)
    Anonym (Ja skylla sig själv) skrev 2022-11-01 14:52:37 följande:

    Varför ska pappan köpa presenter, prylar och ha ett helt rum ståendes till någon som inte är där. Barnet har valt att inte var där och ha kontakt med sin pappa och ja, då får man ta konsekvenserna av sitt handlade! helt rätt av pappa att inte dalta med barnen.

    Mina barns mormor beter sig som ett as och jag och sambon har många gånger talar om att jag hoppas kärringen dör snart (barnen är sedan länge förbjudna kontakt med henne) och vår 12 förstår fördelen med att mormor bör gå bort då arv är lika med pengar till vår familj. Han har börjat avsky mormor vilket känns fint. Nu slipper vi henne för all framtid 


    Hoppas du skojar.

    Givetvis behöver inte pappan ha ett tomt rum eller köpa prylar till barnet som inte bor där. Men kanske en bäddsoffa eller egen vrå att komma till ibland på helger och lov? Att barnet faktiskt får ta med sig några av sina ägodelar till sitt boende? Att bry sig lite om att barnet ska må väl när det kommer och inte stänga in barnet på rummet i en vecka för att man inte orkar med att hen finns i huset? 

    Barnet har inte valt bort sin pappa utan känner sig tvärtom bortvald och oönskad. Stor skillnad. 

    Om dina barns mormor beter sig illa förstår jag att det känns tungt och att du inte vill ha henne i barnens liv. Kan inte relatera. Båda mina föräldrar är helt fantastiska morföräldrar.
  • Anonym (ts)
    Anonym (......) skrev 2022-11-01 15:12:40 följande:
    Du låter ju helsjuk, lära sitt barn att avsky nån och hoppas personen dör...

    Barnet slutade förmodligen åka till pappan pga pappans beteende, vilket nu även håller på att knäcka den yngsta...

    Ts har inga bra råd förutom att ge dina barn trippelt med kärlek och stöd. Givetvis ska den yngsta inte bo heltid hos en störd pappa....
    Håller med. Har försökt skydda barnet men det har gjort situationen värre. Pappa och hans fru ger barnet kraftiga skuldkänslor för saker som jag gör. Är orolig för att förlora vårdnad eller att pappa ska bli borndeförärälder i en tvist. På pappret har han trots allt det mest stabilt med fru, flera barn, ägare av sitt boende. Inga vård-kontakter alls. 

    Jag har en stabil tillvaro, men hyr boendet. Lever ensam med stöd av mina föräldrar. Har varit sjukskriven vid 2 tillfällen och båda har berott på exet och känslor av att inte orka leva under hans kontroll längre. Ser inte lika stabilt ut. 
  • Anonym (ts)
    Anonym (soc?) skrev 2022-11-01 15:33:24 följande:

    Har du provat socialtjänstens råd och stöd? Om du berättar för dem precis som du skriver här så borde de kunna stötta dig, du låter som en trovärdig person. Tror nog att de har varit med om liknande situationer förr, det är väl inte helt ovanligt med skilsmässor där parterna försöker förstöra för varandra. Att pappan behandlar sina barn så olika ligger honom troligen i fatet ur soc synvinkel, så det är kanske något att lyfta fram. 

    Har själv ett ex som inte alls är lika hemskt som ditt, men där jag känner igen viss argumentation som t ex att det är mig det är fel på när barnet mår dåligt. Jag fick inte så jättemycket praktisk hjälp av soc, men det var skönt att gå dit och få prata av sig och få bekräftat att jag gjorde det jag kunde mm. 


    Ja, har vänt mig till soc vid flera, flera tillfällen. En gång erkände han till och med en mindre misshandel (knuffat barnet så det ramlat) utan att något hände. När barnen var mindre arbetade det en kvinna på soc som tog mig åt sidan och sa att hon rekommenderade mig att söka om enskild vårdnad och göra allt för att skydda barnen. Men så får de ju egentligen inte säga och hon slutade senare. 

    Soc har hjälpt till med samtalsstöd och erbjudit familjebehandling till pappan vilket han gått med på vid alla träffar men sedan aldrig gått på. Det har aldrig föjlts upp. Soc tar inte ställning åt något håll och anser att vi båda är lika kompetenta föräldrar för våra barn. De har inte reagerat på att barnen inte bor lika mycket utan köper helt pappans förklaringar till att det är så. När soc varit inkopplad har pappan skrivit sms till barnet ibland. Typ "Ha en bra dag." "Ha det kul i skolan." "Njut av dagen". "Ha en mysig helg". Det har bestämt umgänge men han har struntat i att komma eller så bestämmer han saker han vet att barnet inte tycker om och anklagar sedan barnet för att inte vilja umgås. När soc inte längre är inkopplade så skiter han i det.

    Soc har bekräftat mina känslor och förstått min rädsla för honom. De har erbjudit kontaktperson men det blev aldrig av. 
  • Anonym (ts)
    Anonym (......) skrev 2022-11-01 15:35:31 följande:
    Av hennes inlägg att döma är hon ju inte bättre än sin mor iaf.....
    Lite så. Har dock närstående vänner med föräldrar som önskat livet ur dem också, både av hat och pga sjukdomar som förstör hela tillvaron. Typ demens. Inget de lagt på barnen dock, men har lite förståelse ändå. 😆
  • Anonym (ts)
    Wolfie13 skrev 2022-11-01 16:43:45 följande:

     


    Han låter ju iaf som en narccissist. Är hans fru liksom likadan (förmodligen då hon behandlar barnen olika och inte påverkar positivt...), annars borde ju hon också märka av ett osunt beteende mot henne själv inom sinom tid... Såna där ränder går aldrig ur. 

    När upptäckte du de här sidorna, kom det smygande? Verkligen illa att han gett sig på barnen med våld, det borde ju ligga honom rejält i fatet oavsett... 


    En del fanns alltid men han hade förklaringar till allt som fick mig att känna att jag hade fel. I slutet var det mer uppenbart då han kunde säga rakt ut att jag är dålig på allt, att ingen tycker om mig och att utan honom har jag ingenting och kommer inte att klara mig. Han var otrogen och ljög hejvilt. Berättade för alla flickor han träffade om hur synd det var om honom som levde med mig. Oftast flera år yngre tjejer med trasig bakgrundshistoria. 
  • Anonym (ts)
    Anonym (op) skrev 2022-11-01 20:38:42 följande:
    Exakt som mitt ex. Han slog sig av misstag så han fick ett blåmärke vid ögat, han sa till dessa tjejer att det var jag som slagit honom.
    Usch. Vidrigt. Hoppas du är stark och mår väl idag. ❤️
  • Anonym (ts)
    Xenia skrev 2022-11-02 15:34:46 följande:

    Det äldre barnet är ju säkert nu, även om det blev bortvalt av sin far..

    Men jag tror att det yngsta barnet skulle behöva prata med någon. Kanske har pappan förbjudet det att berätta något för sin mor. Till Bup får det inte komma. Och kuratorn i skolan vill det inte prata med?

    Men om du ansöker om enskild vårdnad måste väl soc göra en utredning? Om du som orsak till ansökan anger att pappan baktalar dig och att barnet därför mår dåligt. Du kan ju också uppge att pappan helt tagit avstånd från sitt äldsta barn.

    Hur kommer syskonen överens, mtp att pappan dels baktalar även syskonet inför det yngsta barnet, dels överöser det yngsta med saker men inte ger något till det äldsta?


    Soc har gjort 2 utredningar, en i samband med tvist och en pga orosanmälan. Båda gångerna kom de fram till att vi är kompetenta föräldrar.

    Syskonen har svårigheter relaterat till situationen, absolut. 
  • Anonym (ts)
    Xenia skrev 2022-11-02 23:08:47 följande:
    Hur går sådana utredningar till? Är det någon barnpsykolog som talar med barnen?

    Om de tycker att fadern är kompetent trots att han
    1) behandlar sina barn helt olika och favoriserar det ena och struntar i det andra
    2) baktalar dig

    så tycker jag inte de verkar särskilt kompetenta.

    Kan du försvara dig inför ditt yngsta barn utan att säga rent ut "din far är en lögnaktig egoist"? Verkar hen lita på dig?

    Mitt eget barn var ju alltid öppen inför mig om sina problem, både när hon var 9 år och 12 år, senare blev hon mer förbehållsam. Men vi hade ju inte samma komplicerade situation.

    Det är väl vanligt med syskonbråk och avundsjuka. Men synd om pappan skulle lyckas slå en kil mellan barnen så att det alltid blir en ömsesidig misstro mellan dem.

    Tycker den yngsta om att träffa sina morföräldrar el vill hen bara vara hemma med dig när hen är hos dig?
    Det är socionomer som pratar med barnen. Inte psykologer. Barnen vågar inte berätta vad de känner eftersom pappan får veta allt de säger. Äldsta barnet sa saker som att de inte trivdes i pappas hus för att han hade mörka möbler hemma till exempel. Socionomen trodde kanske inte helt på detta, men agerade utifrån att det är sanningen. 

    Äldsta barnet tar ibland ut sorgen över pappan på minsta och det yngsta barnet säger ibland att det inte längre tycker om äldsta syskonet. Det. Är värst i början av mina veckor, sen släpper det och de är vänner ibland.

    Yngsta tycker om att träffa mina föräldrar. Det är mest skolan som verkar vara problem där känslor av oro och sorg blir mer tydligt. 

    Barnen berättar inte för någon annan än mig och sina kompisar om problemen. Inga vuxna alls. 
Svar på tråden Mitt barn mår dåligt