Mitt barn mår dåligt

Det är precis så det är. Det äldsta barnet har han tröttnat på och har inget intresse av längre men det sårar ju också att bli bortvald av en förälder. Att föräldern lägger flera, flera tusen på småsyskonen i månaden men själv får man inte ens ta med sig något klädesplagg eller nalle man haft i hemmet. Det finns ett yngre syskon i pappans hem som äldsta i princip aldrig träffat. Pappas fru verkar överlag inte tycka om äldsta barnet heller och jag tror hon har varit en bidragande faktor till att pappa kastat allt och sagt upp kontakten mer eller mindre. Han var mer mån om att ha kontakt med barnet förr. 

Skolkuratorn hänvisar till BUP. Kan kontakta henne igen men upplever en stor misstänksamhet mot mig från skolans sida. Tycker det är så konstigt för han har aldrig brytt sig tidigare. Senaste månaderna har han kontakt med lärarna varje vecka per mail och telefon. Som om de konspirerar ihop och ska ha koll på hur barnet mår hos mig. Barnen går på olika skolor och på äldsta barnets skola finns inga sådana tendenser. Vet att han försökt och kontaktat läraren några gånger men avfärdas vilket är skönt. 

Barnen vill helst inte prata med kuratorn. De har gått i samtal för några år sedan pga det våld de utsattes för som små men de ville inte prata så mycket. 

Håller med. Har försökt skydda barnet men det har gjort situationen värre. Pappa och hans fru ger barnet kraftiga skuldkänslor för saker som jag gör. Är orolig för att förlora vårdnad eller att pappa ska bli borndeförärälder i en tvist. På pappret har han trots allt det mest stabilt med fru, flera barn, ägare av sitt boende. Inga vård-kontakter alls. 

Jag har en stabil tillvaro, men hyr boendet. Lever ensam med stöd av mina föräldrar. Har varit sjukskriven vid 2 tillfällen och båda har berott på exet och känslor av att inte orka leva under hans kontroll längre. Ser inte lika stabilt ut.