Anonym (TS)

Tue 18 Oct 2022 08:37

25 svar

Slutat älska

Hur vet man om man har slutat älska sin man? Vi har varit gifta länge och bråken och irritationsmomenten har hoppat sig de sista åren. Jag känner mig bortvald av honom. Som att han kan rädda oss sen, lyssna på mig sen, hitta på saker sen. Allt vi gör är att driva familjen AB. och nu börjar jag känna att jag inte vill mer. Kan leva platoniskt med honom. Han är världens bästa pappa och snäll som få. Men vi har inte roligt, vi prata inte med varandra annat än om schema o barnen typ. Men skulle vi skilja oss blir jag sjukt ensam. Vill hitta tillbaka men vet inte om det går.

Anonym (Livet är kort)

Tue 18 Oct 2022 17:34

#11

Anonym (TS) skrev 2022-10-18 17:23:28 följande:

Tack alla som svarat. Jag vet att det här är vanligt. Men ändå inget som pratas om i de kretsar jag umgås iaf. Jag vet inte vad jag tycker, skiljas nu eller när barnen är vuxna (om det är dit vi kommer). Våra liv kretsar kring barnen och deras aktiviteter. ibland kan jag känna om allt blir enklare då när barnen är vuxna kan man gå vidare då med varandra? Eller sitter de här åren som en tagg i mig? Min man vill vara gift med mig, vi har pratat och pratat. Eller jag har pratat och pratat. Han säger han ska se mig att han förstår. Men inget händer och jag känner mig ensam. Kanske ställer jag för höga krav. Vi är rätt olika som personer men de första 15år av relationen funkade det ju men nu känns det som vi är för olika.

Nej. Det är då man går vidare ifrån varandra, för då upptäcker man att man verkligen inte har något gemensamt. Det finns inget att gömma sig bakom längre, inga fler ursäkter. I de allra flesta sådana fall var barnen det som höll ihop en och ingenting annat. Man har gått och inbillat sig en massa år att det fanns ett "vi" i bakgrunden, men om detta "vi" inte märks medan man har barnen hemma så finns det inte sedan heller.

När det gäller relationer. Lyssna inte på vad folk säger. Titta på vad de gör, och din man verkar inte göra nästan någonting.... Som du säger, inget händer.

Jag tror inte du har för höga krav, men det är vanligt att man växer ifrån varandra. Man måste jobba aktivt på en relation för att få den att hålla och utvecklas tillsammans, som ett par.

Det som är grejen varför det är så svårt att lämna någon är rent psykologiskt, och ju längre man har varit tillsammans desto svårare. Hjärnan fungerar som så att den ser det som en förlust om man lämnar någon, alltså som att man skulle ha gått back rentav. Man har investerat tid, energi, känslor, kanske pengar, allt möjligt, då tror vår lilla aphjärna att om vi bara hänger kvar liiiite till så kommer allt "magiskt" att förbättras och vi får utdelning på vår investering, men det funkar ju inte så. Man måste vara beredd på att lämna även efter lång tid, om det visar sig att relationen verkligen inte fungerar längre. Och det är tufft att inse, så många brukar inte ens vilja se det. Men fundera på din egen lycka. Den känns en bra bit bort just nu, i din nuvarande situation.

Anonym (Mariette 45 år)

Tue 18 Oct 2022 19:10

#12

Anonym (TS) skrev 2022-10-18 17:23:28 följande:

Tack alla som svarat. Jag vet att det här är vanligt. Men ändå inget som pratas om i de kretsar jag umgås iaf. Jag vet inte vad jag tycker, skiljas nu eller när barnen är vuxna (om det är dit vi kommer). Våra liv kretsar kring barnen och deras aktiviteter. ibland kan jag känna om allt blir enklare då när barnen är vuxna kan man gå vidare då med varandra? Eller sitter de här åren som en tagg i mig? Min man vill vara gift med mig, vi har pratat och pratat. Eller jag har pratat och pratat. Han säger han ska se mig att han förstår. Men inget händer och jag känner mig ensam. Kanske ställer jag för höga krav. Vi är rätt olika som personer men de första 15år av relationen funkade det ju men nu känns det som vi är för olika.

Nej du har snarare för låga krav i första hand på dig själv och bekväma krav och för låga krav på din man. Man löser aldrig några problem med att prata utan det handlar om att agera och aktivt visa vad man menar. Samt att man följer upp kraven med konsekvenser. Vad hjälper det rent konkret att framföra kritik och krav om ändå inga konsekvenser följer? Klart din man inte bryr sig om att göra något då han vet att ingenting händer ändå. Så varför ska han bry sig?
Så om han nu visar dig att han inte vill anstränga sig för ert äktenskap vad blir nästa steg och vad blir konsekvenserna?

Ställer du krav måste du själv kunna stå för det du tycker och att det faktiskt händer något konkret via konsekvenserna när du blir besviken.

Anonym (Sussie)

Wed 19 Oct 2022 03:00

#13

Livet är för kort att kastas bort i en relation som kanske en gång i tiden fungerade, du kanske fortfarande ser det som när ni träffades och sedan har allting blivit annorlunda. Alla behöver bli sedda och respekterade och få kärlek och ömhet.
Har du blivit bortglömd så är det dags att dra, det är du som avgör om du vill vara ensam annars finns det många som känner lika.

Anonym (A)

Wed 19 Oct 2022 19:11

#14

Anonym (Sussie) skrev 2022-10-19 03:00:19 följande:

Livet är för kort att kastas bort i en relation som kanske en gång i tiden fungerade, du kanske fortfarande ser det som när ni träffades och sedan har allting blivit annorlunda. Alla behöver bli sedda och respekterade och få kärlek och ömhet.
Har du blivit bortglömd så är det dags att dra, det är du som avgör om du vill vara ensam annars finns det många som känner lika.

+1

Anonym (been there)

Fri 21 Oct 2022 11:58

#15

Hej TS, läste ditt inlägg och insåg att du på pricken skulle kunna vara min ex fru.
Vi är skilda sedan 2 år och har 2 barn ihop. Vi var tillsammans i 17 år och gifta i 6 år.
Din beskrivning av ert förhållande stämmer till 100% med hur vårt förhållande var, där jag var din man.
I min värld mynnar detta ut i 2 helt sanna syner på förhållandet, kvinnligt och manligt.
Min ex fru såg på vårt förhållande som du beskriver i ditt inlägg och som tidigare sagt var det helt sant.

Men även min historia om vårt tidigare förhållande är också helt sann men med 2 helt olika perspektiv.
Jag skulle nog säga att jag är en stereotyp

.
I ditt inlägg hör du redan: lämna honom om han inte uppskattar dig, Ställ krav eller lämna osv. Skulle jag skriva min historia skulle jag säkert få höra från kvinnor: mansgris, svin osv. Och de flesta männen skulle skriva: lämna henne, det kommer aldrig att bli bättre, skaffa en älskarinna osv.

Som jag skrev ovan är jag troligen lite av en stereotyp, oavsett vilket kan jag bara ge min historia eftersom jag har genomgått/lidit den.

Skulle jag skriva ett inlägg här på FL innan vi valde att skilja oss skulle det troligen se ut som nedan:

Orkar inte längre ska jag skilja mig?

Jag och min fru har varit tillsammans i 15 år och gifta i 4 år.
Vi har 2 barn tillsammans. Utåt sett lever vi det perfekta livet med villa, resor och 2 välbetalda jobb men i verkligheten lever vi i ett sedan länge dött äktenskap.
Vi träffades som unga och det är bägges första seriösa förhållande.
Redan från början hade vi problem i vårt sexliv där jag ville ofta och mycket och hon ville mer sällan och enda alternativet var missionären med lampan släckt.
Vi var som sagt unga, i våra första seriösa förhållande hon är 4 år yngre än mig och mindre erfaren än mig. Jag hade full respekt för detta och tänkte att detta löser sig ju mer vi lär känna varandra och ju mer vi känner oss bekväma med varandra. Ganska normalt tänkte jag. Tiden gick och minimal förbättring. Vid den tiden var min dåvarande flickvän dessutom ganska svartsjuk. Hon använde vårt sexliv som maktmedel och jag som älskade henne fogade mig och på så vis var det hon som styrde i vårt förhållande. Redan då viste jag innerst inne att vi helt enkelt var för olika när det kommer till synen på sex och med facit i hand skulle vi ha delat på oss där och då. Inte bara för min skull utan för bägges. Detta följde oss genom hela vårt förhållande vilket varken var bra för henne eller mig.
Ingen ska kräva eller nöja sig med något som man innerst inne inte vill, varken hon eller jag. Vi var helt enkelt ingen match.
För att undvika kommentarer om att jag var ett svin som bara tänker på sex vill jag understryka att min ex fru gjorde helt rätt för hur hon ser på saker och ting vi var bara olika helt enkelt.
Och för att beskriva min syn på ett bra sexliv så ville jag mycket och var öppen för allt då jag som sagt är en stereotyp

men det var inte det jag i utgångsläget siktade på att uppnå med min dåvarande flickvän.
Vi hade som ni kan förstå många bråk om detta.
Jag tyckte att det inte är för mycket begärt att ha ett fungerande sexliv och hon tyckte att jag var porrskadad som bara tänkte på sex.
Vid den tidpunkten var mina argument för ett fungerande sexliv: sex 2-3 ggr/vecka, Oralsex till bägge, missionären, bakifrån och rida.
Verkligheten var: missionären, ibland rida, inget oralsex över huvudet taget. Varken ge eller få. Jag kunde nöja mig med att ge då jag får full njutning av det och kunde leva med att jag inte skulle få. Men detta var som sagt ett porrskadat beteende. Jag fick inte ens ta en dusch tillsammans med henne. Hon kände sig inte bekväm med att jag såg henne naken och det har hon aldrig varit. Än en gång ett kvitto på att ingen av oss hade fel men vi var helt enkelt ingen match. Ingen skall behöva göra något mot sin vilja. Istället för att bryta upp var vi dumma nog att skaffa barn istället. Hon med tanke på att jag skulle ge upp och jag med tanken att det kanske blir bättre i framtiden.
Några år försvann snabbt med småbarn och man har inga större förväntningar.
När vår yngsta blev 5 hade vi haft en period där vi inte haft sex på 2 år.
Vi var uppbundna med jobb, barnens skola, förskola och fritidsaktiviteter. Under ytan var vårt förhållande självklart en katastrof men ingen av oss pratade om det, vi bara gick på. Under denna tiden tror jag att vi bägge slutade att älska varandra åtminstone en annan typ av kärlek. Jag skulle än idag göra allt för min ex fru men skulle aldrig igen återförenas med henne.
Jag beslutade att försöka blåsa liv i det igen med en mans lösning (med tanke på vår historik helt fel lösning). Jag köpte dyra saker till henne, jag försökte krama och pussas så mycket jag kunde utan att det skulle leda till sex osv. Det blev faktiskt mycket bättre. När det varit bättre ett tag var min plan att flika in sexbiten igen. Började med det vanliga att försöka att gå ner på henne mm men fick genast möta motstånd. Blev förbannad på situationen och tänkte nu går jag all in för att visa var jag står: köpte sexleksaker, underkläder till henne mm men blev avvisad varje gång. Det var väll där och då jag stängde av helt. I min värld hade jag försökt ge henne allt: renoverade vårt hus, tog alla barnens aktiviteter, lät henne bestämma det mesta för att hon skulle få sin vilja fram, anpassade mitt jobb efter hennes behov mm, mm.
Då gick jag in i robotmode och tänkte minsann sluta att ge henne mer än det rent praktiska och där slutade det. Utåt sett var allt bra men inom 4 väggar dött.
Lustigt nog så kände jag en befrielse i detta och på ett sett var mitt liv väldigt enkelt. Hon hade numer ingen makt över mig alls, allt det praktiska mellan oss fungerade 100%. Och min fristad var barnens aktiviteter där jag slapp att träffa henne och hade det bra med mina barn och andra föräldrar.
Jag ville/vågade inte skiljas pga barnen och jag var ärlig med det när vi pratade. Dessa prat kunde ibland resultera i att vi hade det bra i 2 veckor där helt plötsligt oralsex kunde komma på tal. men så fort hon kände att det var bra mellan oss och jag tyckte fan vad bra jag vill ha mer

återgick vi i samma gamla hjulspår.
Det enda rätta för oss alla var skilsmässa men jag vågade inte ta steget pga barnen. Jag ville inte vara den som slog sönder familjen. Fast jag visste att ett kärlekslöst förhållande inte är det bästa att lära sina barn.
Jag anade också att om jag tog beslutet skulle det bli bråk mellan oss, Jag gick runt och hoppades att hon skulle fatta beslutet och jag var helt övertygat om att när hon gör det skall det bli världens bästa skilsmässa. Jag ska inte lasta henne för något, vi ska se till att vi bägge får det bra och vi ska förbli bra vänner.

Jag gjorde som jag kan tänka mig att din man gör just nu, såg till att allt fungerade men visade noll känslor mot min fru, inga kramar, inga pussar, slutade att säga att jag älskade henne, tackade nej till sex. Allt för att hon skulle komma till beslutet fortare. Fegt av mig jag vet!!!

Sen kom dagen då hon meddelade att hon ville skiljas eller gå i par terapi.
Eftersom jag inners inne viste att det aldrig kommer att bli bra mellan oss och att vi bägge och barnen skulle må bäst utav av vi skiljer oss höll jag med om att skilsmässa var det bästa och onödigt att förlänga lidandet med par terapi.
Vi bestämde det ganska enkelt eftersom vi bägge viste att det var rätt beslut. Det som gav ångest var tryggheten: ekonomiskt, barnen mm. Vi viste att tillsammans var vi starka men vi viste inte hur det skulle bli var för sig.
Sagt och gjort, det blev en mycket bra skilsmässa där vi hjälptes åt.
Idag är jag lycklig särbo och har träffat en likasinnad kvinna och har mina underbara barn varannan vecka. Min exfru har träffat en bra man som hon idag bor ihop med. Det som kan gräma en gammal tjurskalle som mig är att min fru är väldigt öppen mot mig om sitt nya liv och gärna berättar hur hon fick en tankeställare av vårt förhållande och berättat att hon har gått i terapi och idag har världens bästa sexliv med sin nya man. Det är kul i sig men hon behöver inte berätta detaljer som att hon har upptäckt hur skönt analsex är och hur de tittar på porrfilm tillsammans för att sedan göra samma sak i verkligheten. Ok att vi är vänner men hon behöver inte se mig som sin väninna

.
Klart att jag tänker ibland hur det kunde ha blivit mellan oss, men samtidigt var vi ingen match så det hade aldrig hänt.

Världens längsta inlägg jag vet, kändes som att jag för första gången slängde ur mig allt.
Men för att gå tillbaka där vi började: Du TS har helt rätt i din deskrivning och din man har säkert helt rätt i sin beskrivning om han skulle skriva här på FM.
2 sidor av samma mynt, bägge lika äkta.
Tyvärr blir mitt råd att det kommer inte att bli bättre så skiljs som vänner eller fortsätt att leva i ett dött äktenskap.

Hoppas att det blir bra för er bägge!

Anonym (Cilla)

Fri 21 Oct 2022 13:08

#16

Been there: tack för att du delade med dig, och vad underbart att ni bägge hittat nya liv. En riktig solskenshistoria. (Men sätt gränser och berätta att du inte vill höra om hennes sexliv!)

Anonym (been there)

Fri 21 Oct 2022 14:43

#17

ja sådant vill jag inte höra.
Jag är så glad att vi är goda vänner idag med barn och allt.
Synd bara att vi bägge skulle bli så destruktiva innan vi skiljde oss.
Det blev som en ond cirkel, jag var glad, kramig och go när jag fick sex och hon ville ha kramar och prata för att ha sex. När detta fungerade så rullade det på fint. Men så fort någon av oss bröt cirkeln gick det åt hel***e.
Sen är man själv knepig som man. Jag kunde gå i 6 månader och inte ta initiativ till sex för att se om hon skulle göra det vilket inte hände.
När jag sedan påpekade att vi inte haft sex på ett halvår var hennes svar: det har jag inte tänkt på, vill du ha sex nu? bara svaret fick en rasande.

Anonym (Cilla)

Fri 21 Oct 2022 14:51

#18

Jag är så glad över att höra hur du inte alls verkar bitter utan fortfarande mån om henne.

Anonym (been there)

Fri 21 Oct 2022 15:07

#19

Vi har ju som sagt en lång historia tillsammans.
Ovanpå det är hon en mycket bra människa.
Det var väll det enda positiva i att vi gick kvar i det döda äktenskapet.
Den första ilskan hann lägga sig och man kom till insikt utan att bära agg mot varandra.
När man var mitt i det kunde man i stundens hetta känna: vad är hennes problem, jag gör allt för henne, saker som hon vet att jag inte tycker om att göra men ändå gjorde för hennes skull. Sen gör hon inte ett skit för min skull. Det var inte så att jag bad henne att göra något helt sjukt utan vad många andra skulle kalla vanilj/basic sex.
Samtidigt sa mitt bättre vetande att jag har innerst inne vetat hur hon är sedan starten av vårt förhållande och kan inte lasta henne för att jag inte bröt tidigare utan istället levde i en fantasivärld att saker skulle bli bättre.

Hur går det för dig? Har ni liknande problem med 2 historier eller din man visar inga känslor av annan anledning?

Anonym (Cilla)

Fri 21 Oct 2022 15:11

#20

Anonym (been there) skrev 2022-10-21 15:07:41 följande:

Vi har ju som sagt en lång historia tillsammans.
Ovanpå det är hon en mycket bra människa.
Det var väll det enda positiva i att vi gick kvar i det döda äktenskapet.
Den första ilskan hann lägga sig och man kom till insikt utan att bära agg mot varandra.
När man var mitt i det kunde man i stundens hetta känna: vad är hennes problem, jag gör allt för henne, saker som hon vet att jag inte tycker om att göra men ändå gjorde för hennes skull. Sen gör hon inte ett skit för min skull. Det var inte så att jag bad henne att göra något helt sjukt utan vad många andra skulle kalla vanilj/basic sex.
Samtidigt sa mitt bättre vetande att jag har innerst inne vetat hur hon är sedan starten av vårt förhållande och kan inte lasta henne för att jag inte bröt tidigare utan istället levde i en fantasivärld att saker skulle bli bättre.

Hur går det för dig? Har ni liknande problem med 2 historier eller din man visar inga känslor av annan anledning?

Jag vet inte om du blandar ihop mig med ts, som kanske kommer att svara dig. 🙂

Anonym (been there)

Fri 21 Oct 2022 15:14

#21

hehehe trodde att du var TS

Anonym (TS) Trådstartaren

Fri 21 Oct 2022 16:07

#22

Anonym (been there) skrev 2022-10-21 15:07:41 följande:

Vi har ju som sagt en lång historia tillsammans.
Ovanpå det är hon en mycket bra människa.
Det var väll det enda positiva i att vi gick kvar i det döda äktenskapet.
Den första ilskan hann lägga sig och man kom till insikt utan att bära agg mot varandra.
När man var mitt i det kunde man i stundens hetta känna: vad är hennes problem, jag gör allt för henne, saker som hon vet att jag inte tycker om att göra men ändå gjorde för hennes skull. Sen gör hon inte ett skit för min skull. Det var inte så att jag bad henne att göra något helt sjukt utan vad många andra skulle kalla vanilj/basic sex.
Samtidigt sa mitt bättre vetande att jag har innerst inne vetat hur hon är sedan starten av vårt förhållande och kan inte lasta henne för att jag inte bröt tidigare utan istället levde i en fantasivärld att saker skulle bli bättre.

Hur går det för dig? Har ni liknande problem med 2 historier eller din man visar inga känslor av annan anledning?

Tack för att du delade med dig. Du har helt rätt i det du skriver. vi har två olika historier och två olika kommunikationsstilar. Även i vårt förhållande så var det stereotypt han ville ha mer sex Än mig. När vi började hamna på glid så började jag använda sex som maktmedel? det har absolut inte lett till någon förbättring Och helt fel hanterat av mig såklart.

Anonym (TS) Trådstartaren

Fri 21 Oct 2022 16:10

#23

Tack alla ni som svarat. Jag tar till mig allt ni skriver. Kanske är det här första steget mot separation samtidigt som jag insett av den här tråden att jag inte är redo att ta det steget. Jag behöver försöka en gång till. På ett annat sätt än tidigare. Hur vet jag inte. Inte heller om det ger resultat. Jag har rätt länge lagt över ansvaret på mannen. Att jag gjort så mycket så nu är det hans tur. Men han gör på ett annat sätt än jag vill. Men som sagt, en gång till ska jag ge det här ett rejält försök. Sen hoppas jag inte att han och jag hamnar i att bara försöka och försöka och aldrig våga ta ett annat steg för är det något jag lärt mig med åldern är det att livet är kort.

Anonym (been there)

Fri 21 Oct 2022 18:02

#24

Hej TS, tycker det är klokt att ge det så må chans ni kan så att ni vet att ni testat allt.
Ett tips från mig som jag önskar att vi gjort innan det var försent är:

Först måste ni kunna se till att ni kan leva som goda vänne/bästa vänne. är ni det så vet ni att det finns att bygga på.
sen tycker jag att ni sätter er ner och pratar om ert förhållande. Sen lägger ni allt ont blod åt sidan och väljer 3 absolut måsten vardera som ni behöver för att må bra.

tittar sen på er respektives 3 måsten. Ha en överläggning mer er själva, kan jag uppfylla min partners 3 måsten. Viktigt att ni är 100% ärliga mot er partner och er själva. Inte bara säga ja för att komma vidare.

Är svaret ja från bägge måste ni lova varandra att respektera och efterleva er partners 3 måsten utan undantag. Då tror jag att man har en helt annan grund att stå på och man vet vad man säger ja till.

Är svaret nej ska ni självklart försöka ändå om man vill men jag är övertygad om att kan man inte leva upp till sin partners 3 måsten i ett förhållande ser det inte ljust ut.

De flesta skulle säkert kunna få fram en lista med 10-20 punkter men de 3 absolut viktigaste tror jag att man måste kunna uppfylla för sin partner.

Önskar er all lycka TS!

Anonym (TS) Trådstartaren

Fri 21 Oct 2022 21:12

#25

Anonym (been there) skrev 2022-10-21 18:02:16 följande:

Hej TS, tycker det är klokt att ge det så må chans ni kan så att ni vet att ni testat allt.
Ett tips från mig som jag önskar att vi gjort innan det var försent är:

Först måste ni kunna se till att ni kan leva som goda vänne/bästa vänne. är ni det så vet ni att det finns att bygga på.
sen tycker jag att ni sätter er ner och pratar om ert förhållande. Sen lägger ni allt ont blod åt sidan och väljer 3 absolut måsten vardera som ni behöver för att må bra.

tittar sen på er respektives 3 måsten. Ha en överläggning mer er själva, kan jag uppfylla min partners 3 måsten. Viktigt att ni är 100% ärliga mot er partner och er själva. Inte bara säga ja för att komma vidare.

Är svaret ja från bägge måste ni lova varandra att respektera och efterleva er partners 3 måsten utan undantag. Då tror jag att man har en helt annan grund att stå på och man vet vad man säger ja till.

Är svaret nej ska ni självklart försöka ändå om man vill men jag är övertygad om att kan man inte leva upp till sin partners 3 måsten i ett förhållande ser det inte ljust ut.

De flesta skulle säkert kunna få fram en lista med 10-20 punkter men de 3 absolut viktigaste tror jag att man måste kunna uppfylla för sin partner.

Önskar er all lycka TS!

Tack för bra råd!

Slutat älska

INNEHÅLL