Slutat älska

Det här är hjärtskärande att läsa. Jag vet inte om jag uttrycker mig rätt nu, men ska göra mitt bästa. 

Du vill så gärna. Han är snäll. Men det jag ser är att han inte arbetar med er relation alls. Vad händer om han vill separera sedan barnen blivit stora? Kan du leva med det?
.

Oavsett hur snäll din man är så tar han inte dig och dina känslor på allvar utan verkar ha grävt ner sig.

Du tror att du ska bli ensam. Men tänk om det finns ett annat liv för dig, ett där du blir uppskattad, eller åtminstone inte, dag efter dag, lever med en människa som visar dig att du är oönskad, som kropp, som samtalspartner. Du är värdefull. 

Det är så vanligt. Var och varannan tråd handlar om det här. Man träffar någon, bygger livet man drömt om tillsammans. Livet tar tid och ork. Kärleken hamnar på undantag. Barnen blir stora. Separationer sker då. Livet man levde tar slut och en eller bägge omorienterar sig. Vissa, ganska många verkar det som, har haft en annan eller flera andra samtidigt. Men frun/mannen man är med är den man har bekvämligheterna med. Kärleken finns på andra håll. Det är inget att sätta sig till doms över om båda är med på det, men viktigt att ha öppna ögon för hur det påverkar en, och barnen. Ibland hade det varit bättre att separera tidigare. 

Been there: tack för att du delade med dig, och vad underbart att ni bägge hittat nya liv. En riktig solskenshistoria. (Men sätt gränser och berätta att du inte vill höra om hennes sexliv!)

Jag är så glad över att höra hur du inte alls verkar bitter utan fortfarande mån om henne. 

Jag vet inte om du blandar ihop mig med ts, som kanske kommer att svara dig. 🙂