Blivit sämre av psykiatrin

Hej! Funkar ingen medicin alls? Det kan ju ta ett tag innan det hjälper ibland upp till 6 månader innan viss medicin för effekt. Ibland behöver vi mediciner för att det fattas i våra hjärnor/kropp. Ett alternativ är kanske ect? Om man har testat allt och ingenting hjälper med varken medicin, kbt och alla dom bitarna. 

Hej! Funkar ingen medicin alls? Det kan ju ta ett tag innan det hjälper ibland upp till 6 månader innan viss medicin för effekt. Ibland behöver vi mediciner för att det fattas i våra hjärnor/kropp. Ett alternativ är kanske ect? Om man har testat allt och ingenting hjälper med varken medicin, kbt och alla dom bitarna. 

Svensk psykiatri är ett skämt om någon tror de kan hjälpa så tror de fel. Det bästa är att sträva efter en sjukskrivning eller sjukersättning och INTE ta alla dessa mediciner de skriver ut, om man inte har en extrem psykos eller allvarlig psykisk sjukdom så behöver man Inte alla dessa mediciner som bara gör allt värre i längden.

i västerländsk kultur och spec i Sverige så behandlar man bara symtomen och inte orsakerna till varför man har dem. Dessvärre! 

Nej tyvärr funkar inte mediciner på mig, jag har testat ganska många.
ECT är inte att tänka på då en biverkning kan vara dåligt minne och det har jag tillräckligt med bekymmer av.
Jag ska testa med alternativmedicin under ett tag nu. Det har även börjat forskas på nya metoder som t.ex. ketamin och magic mushrooms som kan vara ett alternativ om några år.

TS- Jag tror inte att antidepressiva mediciner är svaret. De kommer med så mycket biverkningar och har evidensbaserad research som visat status quo efter behandling, eller försämring.

Jag har testat anti-depressiva. Mådde dåligt av dem. Kände att jag inte kunde uppleva glädje överhuvudtaget. Blev illamående, trött och bara allmänt likgiltig till livet. Studerar just nu... och försöker balansera att inte ha för höga krav på mig själv, och faktiskt se det som jag gör bra.

Däremot- vid extrem ångest så har ångestdämpande medicin hjälpt. Jag hade bara två stycken sådana tabletter som jag provade en gång där rekommendationen var att ta vid behov.
Dessa hjälpte mig att somna utan att övertänka. Märkte inte av några biverkningar, förutom domningar i ansikte, trötthet.. men det var övergående och jag blev återställd efter en natts sömn.

Det kan förstås bero på dosen, jag hade en låg dos.

Några saker som däremot hjälper mig när jag mår dåligt, även om mitt liv inte är perfekt på något sätt är:

Vara ute och gå eller springa! Helst minst en promenad om dagen. Löpning när man orkar.. :) Det gör att jag mår bättre.
 Göra något med kroppen som är bra för hälsan. Sjunga eller dansa (musik har bra effekt på depression, trauman, stress)... eller hålla på med trädgårdsarbete... Kropp och knopp hänger ihop! Människor är gjorda för att vara i rörelse. 
Skriva! Skriv ner ALLT du tänker på. Både det som du är jätteirriterad på, och det som du drömmer om... eller dina tankar och känslor bara just i stunden. Bekräfta allt för dig själv genom att skriva ner det som är jobbigt, eller bra. Kanske det som du gjort under dagen som du är nöjd med. 
Tillåt dig själv att gråta ut om du behöver det. Det är helande att gråta. Det är viktigt för den mentala hälsan, och gråten helar kroppen vid olika typer av stress.
Vet inte vad du gått igenom, men tänk att även om du blivit skadad av saker som hänt i livet, så kan du inte ändra på det som varit. Du kan däremot tänka att DU är värd att må bra- och från och med NU ska du leva ett liv med dig själv i första rummet. <3 

Ja, det har blivit så för mig med, jag har provat (helt sjukt) säkert 20 mediciner under 10 år, och är även jag intresserad av alternativa metoder. Det pågår studier tex i Lund på behandling av personer som har depression samt förhöjda inflammationsvärden i kroppen, det är inte otänkbart att depression har många orsaker men även fysiska orsaker, där man faktiskt fysiskt hade kunnat behandla en inflammation i hjärnan och bli bättre. 

Jag gillade psykiatrin i slutet på 90talet och början på 2000-talet. Även när jag var tvångsintagen. Det fanns massor personal på psykavdelningen och det kändes som trots varierande kompetens och inkompetens som att personalen åtminstone försökte skapa en trygg miljö och se till att patienterna inte bråkade med varandra.

Är helt annorlunda idag. Tex. När nattskiftet går på är de två stycken när de för 20 år sen var fyra. Extremt otryggt med patienter som vandrar in på varandras rum och man är inte sedd längre. Ingen personal som övervakar en och de andra patienterna så det är extremt otryggt att vara inlagd idag.

Jag har aldrig varit inlagd, tack och lov. Men jag har hört om människor som mått mycket sämre och inte något om att inläggning har hjälpt någon patient.<3

DÄRFÖR vill jag råda de som mår dåligt att försöka göra det bästa av det man kan rent fysiskt, emotionellt och mentalt själv. 
Man ska inte underskatta hur mycket kropp och psyke hänger ihop. Likväl som man inte ska underskatta vikten av att öva på acceptans och bekräftelse av sig själv. 
<3

Svensk psykiatri är ett skämt om någon tror de kan hjälpa så tror de fel. Det bästa är att sträva efter en sjukskrivning eller sjukersättning och INTE ta alla dessa mediciner de skriver ut, om man inte har en extrem psykos eller allvarlig psykisk sjukdom så behöver man Inte alla dessa mediciner som bara gör allt värre i längden.

i västerländsk kultur och spec i Sverige så behandlar man bara symtomen och inte orsakerna till varför man har dem. Dessvärre! 

Hej, tråkig situation. Har du fortfarande kontakt med öppenvården och vad säger de om ditt tillstånd? Har du förtroende för behandlarna? Har de fler förslag om vad som skulle kunna hjälpa? 

Sorgligt med medicinen, det är ju tyvärr så att alla mediciner inte är för alla. Har du provat litium? 

Som någon föreslår ovan om ångestdämpande så är det ju en symtomlindring just där och då men ingen grundbehandling. Har du gått någon patientutbildning? Vilket/vilka är dina största symtom idag? 

Nej jag jag har använt appar de senaste åren (kan inte vara borta mer från jobbet och då är det betydligt mer tidseffektivt med appar). Jag har nyligen börjat med homeopati och ska se hur det fungerar.

Nej jag har inte provat litium, jag tror att det är mer för de med bipolär sjukdom.

Ja ångestdämpande/lugnande funkar att ta någon gång ibland. Vad är patientutbildning för något? Jag går för det mesta till kbt-psykolog. 
Idag är mina största problem minnet, nedstämdet, skuldkänslor och lite ångest.

Initialt var litium för bipolär sjukdom men nu används det även vid återkommande depressioner där man provat annat innan utan att det fallit så väl ut.

Följs du av psykiatrin eller av vårdcentralen? Nån måste ju skriva ut medicinerna. Avseende utbildning så är det utbildning om själva sjukdomen, man träffar ofta andra. Men är det tiden du har problem med så går det ju bort. 

Minnet eller koncentrationen?