Blivit sämre av psykiatrin

TS- Jag tror inte att antidepressiva mediciner är svaret. De kommer med så mycket biverkningar och har evidensbaserad research som visat status quo efter behandling, eller försämring.

Jag har testat anti-depressiva. Mådde dåligt av dem. Kände att jag inte kunde uppleva glädje överhuvudtaget. Blev illamående, trött och bara allmänt likgiltig till livet. Studerar just nu... och försöker balansera att inte ha för höga krav på mig själv, och faktiskt se det som jag gör bra.

Däremot- vid extrem ångest så har ångestdämpande medicin hjälpt. Jag hade bara två stycken sådana tabletter som jag provade en gång där rekommendationen var att ta vid behov.
Dessa hjälpte mig att somna utan att övertänka. Märkte inte av några biverkningar, förutom domningar i ansikte, trötthet.. men det var övergående och jag blev återställd efter en natts sömn.

Det kan förstås bero på dosen, jag hade en låg dos.

Några saker som däremot hjälper mig när jag mår dåligt, även om mitt liv inte är perfekt på något sätt är:

Vara ute och gå eller springa! Helst minst en promenad om dagen. Löpning när man orkar.. :) Det gör att jag mår bättre.

 Göra något med kroppen som är bra för hälsan. Sjunga eller dansa (musik har bra effekt på depression, trauman, stress)... eller hålla på med trädgårdsarbete... Kropp och knopp hänger ihop! Människor är gjorda för att vara i rörelse. 

Skriva! Skriv ner ALLT du tänker på. Både det som du är jätteirriterad på, och det som du drömmer om... eller dina tankar och känslor bara just i stunden. Bekräfta allt för dig själv genom att skriva ner det som är jobbigt, eller bra. Kanske det som du gjort under dagen som du är nöjd med. 

Tillåt dig själv att gråta ut om du behöver det. Det är helande att gråta. Det är viktigt för den mentala hälsan, och gråten helar kroppen vid olika typer av stress.

Vet inte vad du gått igenom, men tänk att även om du blivit skadad av saker som hänt i livet, så kan du inte ändra på det som varit. Du kan däremot tänka att DU är värd att må bra- och från och med NU ska du leva ett liv med dig själv i första rummet. <3 

Jag har aldrig varit inlagd, tack och lov. Men jag har hört om människor som mått mycket sämre och inte något om att inläggning har hjälpt någon patient.<3

DÄRFÖR vill jag råda de som mår dåligt att försöka göra det bästa av det man kan rent fysiskt, emotionellt och mentalt själv. 
Man ska inte underskatta hur mycket kropp och psyke hänger ihop. Likväl som man inte ska underskatta vikten av att öva på acceptans och bekräftelse av sig själv. 
<3