Bedragen eller vänskap?

Jag tycker inte du ska skuldbelägga dig själv i det här.
Det är hon som har gjort dig osäker och fått dig att börja titta i hennes telefon osv.
Det är väl inget du hade gjort om inte detta hade hänt?

Jag förstår ärligt talat inte varför du vill satsa vidare på henne när hon inte ens verkar veta om hon vill fortsätta med dig eller inte.
Jag tycker du ska ta dig en ordentlig funderare på om det verkligen är värt att kämpa för.
Jag förstår att du inte vill släppa henne.
I synnerhet inte till någon som medvetet försöker förstöra mellan er.
Men kanske får du henne att öppna ögonen om du väljer att lämna?
Man saknar ju inte kon förrän båset är tomt,som bekant.

Du snodde inte henne ifrån killen. Hon utnyttjade dig som ett rebound, då som du säger, killen hade varit otrogen..

Men sen började hon gå bakom ryggen med honom igen.. Vilket betyder att det är där hon är intresserad utav mera.. 

Ditt enda sätt att få tillbaka självrespekten o hennes respekt, är o slänga ut henne på gatan och se dig själv som singel igen.. 

Det där är ingen tjej man stannar med länge.

Och att sen ha mage o säga att du är svartsjuk när det är hon som varit otrogen.. 
För o uttrycka mig sakligt.. "Nej, för helvete, bitch luder.. Far åt helvete och kom inte o lägg den där skiten på någon annan än dig själv."

Du ska inte vara beredd att satsa något mer på henne.. Du ska se dig om efter någon som inte beter sig som ett luder utan är villig o fokusera lika mycket på dig.

Det går inte med den här tjejen.. 

Jag hade aldrig kollat hennes telefon om det här inte uppdagats. Jag känner mig också så ångerfull kring hennes aw. Hon var ny på jobbet och sa att om hon ville skulle hon få sova över hos en kollega då hon jobbar på annat ort än där vi bor. Jag tyckte absolut att hon skulle sova över och passa på att bli en i gänget som hon jobbar med. Någon aw var det ju dock aldrig den helgen.

Jag har under åren också lyckats såra henne, inte genom otrohet men på annat sätt och även om det är några år sedan nu så skäms jag än och har ofta känt mig ovärdig henne.

När detta uppdagades så frågade jag också om det var någon sorts hämd för saker jag gjort men det menar hon inte är så. Ändå när vi bråkar så kan hon ofta ta upp att jag svikit henne historiskt på annat sätt än det här men det ligger säkert och gror hos henne.

Vi har även testat äktenskapsrådgivning några få tillfällen i vintras men det ville inte min fru gå vidare med då hon kände att terapeuten inte var saklig och att hon tog parti. Jag tyckte att vi kunde testa en annan men det vill hon inte tyvärr.

Går vi längre tillbaka i tiden så var hon även otrogen (hångel, kyssar ett par gånger) men en utav mina bästa vänner. Det sårade mig sjukt mycket och sitter än i bakhuvudet varje gång jag ser honom eller henne. Jag umgås än med den killen.

Trodde verkligen att hon var ångerfull då och att hon aldrig skulle bedra mig igen men kanske var jag för förlåtande och lugn den gången vilket gjorde att hon tänkte att konsekvensen inte blir så stor...

Det känns bara så ledsamt att jag börjar inse att allt som jag byggt upp i mitt huvud kring hur bra vi hade det, säkert sett helt annorlunda ut i hennes huvud.

Vet också att hon haft exet som lite bollplank kring hur hennes och mitt förhållande är/varit och det sårar sjukt mycket. Att han gottar sig åt våra problem.

Önskar bara att hon kunde vara ärlig en gång för alla och att ser hellre att hon skulle kunna dumpa mig än att stanna kvar i ett förhållande hon inte trivs i.

Sista halvåret har det nästan känts som att hon försöker vänta ut att jag ska vilja dumpa henne så slipper hon själv fundera på vad hon verkligen vill. Att jag tar beslutet åt henne. Känns nästan som att hon fortsatt vill bli påkommen och att jag till slut inte ska se någon annan utväg än att lämna henne.

Hånglat och sugmärken på bröstet...??? Klart att mer har hänt. Hon i soffan, och han i sängen efter hångel och sug på bröst. Nä, det fattar du ju själv att inte det är sant. 
Men ok, du tycker ljuget och den fortsatta kontakten är värst. Du skulle t.o.m. kunna bortse från ett ons.
Men förstå att ljuget började med den natten och vad som hände då. Där måste hon börja med att tala om vad som verkligen hände, och vad som fick henna att ljuga om AW och åka till honom istället
Svartsjuka skriker alla otrogna när dom försöker förminska och skjuta skulden på sin motpart så det är inget att bry sig om. Om du känner svartsjuka har du belägg för det.
Vad det gäller att dom fortsatt har kontakt, blir du nog tvungen att ge ett ultimatum. Det är inte ok.

Sista halvåret har det nästan känts som att hon försöker vänta ut att jag ska vilja dumpa henne så slipper hon själv fundera på vad hon verkligen vill. Att jag tar beslutet åt henne. Känns nästan som att hon fortsatt vill bli påkommen och att jag till slut inte ska se någon annan utväg än att lämna henne.

Det här. Som jag skrev, jag tror du kommer må bättre på sikt om du lämnar. 

Skulle säga att lögnerna började långt innan den natten. Hon har haft en intim, flörtig kontakt med mannen redan innan de träffades den gången. Att inte berätta det för ts är också att ljuga på ett sätt, eller åtminstone bedra honom. Jag tror tyvärr inte att ultimatum hjälper mer än för stunden. Antingen kommer hon söka upp exet senare eller så är det någon annan man. Att hon varit otrogen redan tidigare, med en av ts vänner, säger en hel del....

Visst. Ts är för snäll. Men skall han bara ge upp? Det hade ju varit bekvämt för ts fru

Jo, men något säger mig att ts kan gå starkare ur det här. 

TS, försök se din fru för den hon är. Du har nog lite rosa glasögon för att du uppskattar henne så mycket, och hon håller dig på halster. Du anklagar även dig själv för att snoka när hon i själva verket får dig att vända allt mot dig själv. 

Inte ska du sitta och tänka att hon vinner om du lämnar henne för att hon varit otrogen en kortare eller längre tid. 

Ett bättre liv kan vänta bortom allt detta. 

Ja det är klart han ska! Det är inte att ge upp om han lämnar henne, det är att stå upp för sig själv, för sina gränser, för sitt egenvärde mm. Ärligt talat skiter jag i om det är "bekvämt" för ts fru eller inte, en skilsmässa är aldrig lättsam i vilket fall och hon kan gott få stå för konsekvenserna av sitt agerande.

Jag känner igen mycket av det du berättar även om människor naturligtvis är olika. 
I mitt fall har jag aldrig varit svartsjuk, varken före vår kris eller efteråt. Precis som du började jag spionera och kolla, något som bara gjorde att jag mådde ännu sämre. Problemet var att jag ju kände att allt inte stod rätt till och ständigt fick det bekräftat.
Hon ljög konstant, i den mån hon alls pratade. En klassiker är att man erkänner en liten sanning för att dölja en större lögn.
Jag mådde själv mycket dåligt av att jag spionerade på henne, kollade telefon och dator etc. Det var inte den jag ville vara och skäms fortfarande över detta. Samtidigt får man förlåta sig själv och acceptera att känslorna blir så starka och tar överhanden.

Efter en ganska lång tid av detta så tappade jag nog tron även om vi kämpade på. Jag tror hon förnekade för sig själv att det var så allvarligt, det hon höll på med. Givetvis var jag väldigt jobbig, konfronterade henne och ställde en massa krav på vad hon skulle göra för att jag skulle känna mig trygg.

I efterhand insåg jag att jag borde släppt taget mycket tidigare. Jag hade inte haft några problem alls med att förlåta henne ganska långt in i vår process om hon bara hade bestämt sig och tydligt valt mig. Då hade vi kunna börja om på något nytt, något bättre. Sanningen är nog den att vi inte hade det så jättebra, det hade varit tufft ett antal år av olika anledningar och hon längtade efter något annat.
Att jag blev extremt jobbig under krisen gjorde ju saken bara värre och i slutändan blev det ett relativt enkelt beslut för oss båda att bryta helt.

Där du är nu, om jag läser dig rätt, kan du välja att kämpa ungefär lika länge till och må allt sämre mot ett sammanbrott. Priset blir ganska högt, om min gissning är rätt. Du behöver svara på en fråga, för dig själv, i nuläget. Frågan handlar inte om du kan förlåta henne (kanske lite överraskande) utan om du, ärligt talat, tror att du kommer kunna lita på henne igen? Kommer du känna att hon fullt ut vill vara med dig? Eller kommer du ständigt undra om hon är på väg, varje gång det plingar till i hennes telefon, om hon beter sig lite konstigt ibland..

Jag tror inte det är omöjligt att komma igenom kriser av den här sorten men det bygger på att den otrogna verkligen vill och är beredd att göra allt för att återvinna förtroendet. När det blir en slags förhandling, kompromisser och debatter om vad som är rimligt så är inte viljan (och kärleken?) tillräckligt stark.

I mitt fall kunde jag insett det mer än ett halvår tidigare. Hade jag gjort det skulle jag troligen mått bättre mycket snabbare.

Det är svårt att säga hur ditt läge är, det kan bara du avgöra.
Mitt råd är att du fokuserar på dig själv mer än på henne. Det är du som har alla möjligheter att välja din egen väg i ditt liv. Den är inte beroende av vad hon gör eller inte.

och - viktigt: Sluta kolla. Jag fick ett klokt tips av en vän jag frågade om råd:
Om det gått så långt att du känner att du måste spionera, kolla telefon så saknas förtroendet redan. Då kan du lika gärna bryta direkt.