Att göra skillnad på barnbarnen

Vad säger din man? 

Varför är det kaos med era barn?

Ann: Han säger ingenting, skrattar bara åt det och säger att hans föräldrar "är så".

En enkel regel är att ju tosigare svärföräldrar är desto mindre vikt lägger man vid dem. Visa att du är stolt och glad över din vilda familj (eller de vilda kusinerna) och att ni vet hur man hanterar barn av olika kalibrar. Våga ställa lite krav så att samvaron med farföräldrarna blir givande även för vilda barn (som brukar uppföra sig mycket bättre när de är i rätt element). Ös beröm över alla barn och kusiner för att motverka eventuella negativa vibbar de fångar upp från dina svärföräldrar.

Sedan är det kanske självklart att man inte kommer att få lika mycket stöd i form av barnvaktande och avlastning från svärföräldrarna om de tycker att barnen är svåra, men det är nog lika bra det. Det går ju att lösa på andra sätt.

Jag har lite så med min pappa, fast där är det hans frus barn och barnbarn som är de fina och bra barnen, medan jag och mina barn är de dåliga och jobbiga barnen. Även jag var det dåliga och jobbiga barnet som ständigt blev jämförd med hennes fina och bra barn under min uppväxt. 

Eftersom jag inte har velat utsätta varken mig själv eller mina barn för orimlig kritik (de är inte dåliga och jobbiga och jag tycker inte att jag heller är dålig och jobbig) så har jag avlägsnat mig mer och mer från min pappa och hans fru. Vi träffas ibland på stora tillställningar där vi är många släktingar, men i princip aldrig bara dem. 

Jag tycker inte att man behöver umgås med familj, eller nån annan, om umgänget gör en ledsen eller påverkar en negativt på olika sätt. Då kan man lägga sin tid och energi på andra människor istället. Jag har inte direkt sagt något, tror inte att de skulle lyssna eller ens tillstå att det är så de beter sig. 

Så istället träffar vi min mamma och hennes man, och min mans föräldrar som ser mina barn som fina och bra barn, och lika fina och bra som sina andra barnbarn.  

Ja, det är trist men det är svårt att komma åt. Vi tyckte att vi och våra barn hade en bra relation med min mans föräldrar - ändå tills deras andra son också fick barn och vi såg hur mycket mer fokus som läggs på det barnet. Sedan dess har vi fått ytterligare ett barn som jag upplever dem som tämligen ointresserade av. Eller ja farmor då alltså, farfar är inte engagerad i något av barnbarnen. Visserligen kommer det sig kanske av att min mans bror väldigt ofta har åkt till sina föräldrar och varit där med barnet under de dagar han varit föräldraledig, men både han och vi har en timme att åka dit och min man tycker inte det känns lönt att åka så långt bara över dagen utan han tycker att hans bror verkar ha svårt att umgås med barnet på egen hand om han måste ränna hos föräldrarna för att kunna få dagarna att gå som föräldraledig, men det är klart att de får en närmare relation till andra barnbarnet om den pappan tar sig dit med barnet mycket oftare.

Vi känner mest att när vi alla är där så kunde de anstränga sig för att prata/leka lika mycket med våra barn men fokus läggs som sagt mest på andra barnbarnet och det är nog inget de själva märker. Till och med på vårt yngsta barns kalas så tog farmor böckerna som vårt  barn nyss fått i present (av andra släktingar på min sida) och började läsa -  för det andra barnbarnet! Vårt barn gick då till soffan och fick vara med och lyssna på läsningen av sina nya böcker tillsammans med farmor och kusinen. Alltså ibland undrar man ju verkligen om vissa ens tänker på vad de gör. 

Det är svårt att ändra på andra människors attityder så det bästa man kan göra är det man kan göra själv vilket är att minimera kontakten med människor som sprider negativitet.

Vi var där idag och än en gång fick både jag och svägerskan lyssna på skillnaden mellan våra barn... Önskar jag slapp åka dit, men det går inte maken med på.

Va? Går inte med på? Du väljer väl själv om du vill åka med eller inte.

Fast man kanske inte vill utsätta sina barn för risken att höra det där snacket utan att man själv är med, om de är så stora så de hör det?

Annars håller jag med, man måste inte åka till människor som bara får en att må dåligt.

Men sen kan jag villigt erkänna att jag inte bjöd hem en väninna med barn medan hennes barn var under 8 år, för de rev hela stället då vart de kom. Har man barn som är vilda och inte begriper bättre än att lägga det fulla saftglaset i soffan (varför ger vissa föräldrar små barn ett fullt glas saft när de inte kan hantera det för fem öre?) och försöka klättra på stereon, så kanske man får förstå att de inte blir hembjudna till folk som är rädda om sina saker.