Att göra skillnad på barnbarnen
Ja, det är trist men det är svårt att komma åt. Vi tyckte att vi och våra barn hade en bra relation med min mans föräldrar - ändå tills deras andra son också fick barn och vi såg hur mycket mer fokus som läggs på det barnet. Sedan dess har vi fått ytterligare ett barn som jag upplever dem som tämligen ointresserade av. Eller ja farmor då alltså, farfar är inte engagerad i något av barnbarnen. Visserligen kommer det sig kanske av att min mans bror väldigt ofta har åkt till sina föräldrar och varit där med barnet under de dagar han varit föräldraledig, men både han och vi har en timme att åka dit och min man tycker inte det känns lönt att åka så långt bara över dagen utan han tycker att hans bror verkar ha svårt att umgås med barnet på egen hand om han måste ränna hos föräldrarna för att kunna få dagarna att gå som föräldraledig, men det är klart att de får en närmare relation till andra barnbarnet om den pappan tar sig dit med barnet mycket oftare.
Vi känner mest att när vi alla är där så kunde de anstränga sig för att prata/leka lika mycket med våra barn men fokus läggs som sagt mest på andra barnbarnet och det är nog inget de själva märker. Till och med på vårt yngsta barns kalas så tog farmor böckerna som vårt barn nyss fått i present (av andra släktingar på min sida) och började läsa - för det andra barnbarnet! Vårt barn gick då till soffan och fick vara med och lyssna på läsningen av sina nya böcker tillsammans med farmor och kusinen. Alltså ibland undrar man ju verkligen om vissa ens tänker på vad de gör.