Mina svärföräldrar gör en enorm skillnad mellan sina två barns barn, dvs kusinerna.
Den ena av mammorna får ständigt höra hur mycket bättre jobb kusinernas mamman gör, hur väluppfostrade de barnen är etc etc medan hennes barn är kaos.
Det här börjar verkligen bli påfrestande och jag vet aldrig vad jag ska säga...
Någon med erfarenhet?
Det här börjar verkligen bli påfrestande och jag vet aldrig vad jag ska säga...
Någon med erfarenhet?
Vi var där idag och än en gång fick både jag och svägerskan lyssna på skillnaden mellan våra barn... Önskar jag slapp åka dit, men det går inte maken med på.
Har inga direkt råd mer än att pappan måste styra upp det där. Du ts kan nog inte göra så värst mycket åt det.
Men värt att ta med sig är att farföräldrarna skadar alla barnbarnen/kusinerna genom att bete sig så där.
Mitt barn är det som favoriseras av sina farföräldrar. Finns egentligen inget annat skäl till detta favoriserande än att gamlingarna inte gillar kusinernas mamma. Helt orättvist alltså.
Och det skapar även problem och konstiga situationer för mitt barn. Hen gillar ju sina kusiner men det blir superkonstigt när de farföräldrar som mitt barn tidigare avgudat är avoga mot kusinerna. Det ledde först till att mitt barn var väldigt avvaktande mot sina kusiner men sen märkte hen ju att det inte är dem det är fel på och nu är farföräldrarna de som mitt barn undviker. Till farföräldrarnas stora sorg. Men de har skapat situationen helt själva. Kan vara värt för dina barns far att lyfta den här aspekten till sina knäppa päron. Barn är inte dumma i huvudet liksom....
Jag fick av svärmor höra att jag skulle sluta att tjata på mina barn, att jag inte skulle jobba så mycket och att jag skulle vara lite mer som hennes andra son och svärdotter. Idag så är de barnen, missbrukare, arbetslösa och allmänt stökiga. Men det är ju inte föräldrarnas fel, det är ju skolan som har misslyckats. Barnen är över 30 alla. Jag som "tjatade " på våra barn har idag barn som har jobb och ett välordnat liv har ju haft tur....
Jag fick av svärmor höra att jag skulle sluta att tjata på mina barn, att jag inte skulle jobba så mycket och att jag skulle vara lite mer som hennes andra son och svärdotter. Idag så är de barnen, missbrukare, arbetslösa och allmänt stökiga. Men det är ju inte föräldrarnas fel, det är ju skolan som har misslyckats. Barnen är över 30 alla. Jag som "tjatade " på våra barn har idag barn som har jobb och ett välordnat liv har ju haft tur....
Eftersom farmor tycker barnen är kaos är det bättre din man åker dit ensam utan dig och barnen så att hon får lugn och ro. Din man måste väl förstå att det är så även om farmor inte säger det rakt ut?
Är det här något som sägs till barnen eller är det till er vuxna?
Är det här något som sägs till barnen eller är det till er vuxna?
Det sägs inte till barnen, men det händer att det sägs inför dem. Det kan däremot sägas som jämförelse, tex "kan du inte göra som NN, hen sitter så lugnt!"
Och det handlar inte om att de vill slippa dem, de bjuder ofta hem oss allihopa. Däremot vill de inte vara ensamma med "de jobbiga barnen", medan de gärna passar kusinerna flera dagar i sträck.
Men har hon rätt?
Och det handlar inte om att de vill slippa dem, de bjuder ofta hem oss allihopa. Däremot vill de inte vara ensamma med "de jobbiga barnen", medan de gärna passar kusinerna flera dagar i sträck.
Jag har tre barn, svägerskan två. Hennes äldsta och mitt mellanbarn är lika gamla, hennes tvåa är yngst.
Svärföräldrarna har inte fel i sak, men det är väldigt jobbigt att de ständigt ska dissa/hylla den ena av oss, dessutom inför den andra.
Jag har tre barn, svägerskan två. Hennes äldsta och mitt mellanbarn är lika gamla, hennes tvåa är yngst.
Svärföräldrarna har inte fel i sak, men det är väldigt jobbigt att de ständigt ska dissa/hylla den ena av oss, dessutom inför den andra.
Det är kusinerna som kritiseras. Tyckte inte det spelade någon roll för tråden i sig eftersom det är mina känslor inför det ständiga jämförandet tråden handlar om, men kanske är lika bra att säga det.
Barnen verkar inte reflektera över det, iaf inget de visar där och då, men det skapar ju en jobbig spänning mellan mig och svägerskan också.
Det är kusinerna som kritiseras. Tyckte inte det spelade någon roll för tråden i sig eftersom det är mina känslor inför det ständiga jämförandet tråden handlar om, men kanske är lika bra att säga det.
Barnen verkar inte reflektera över det, iaf inget de visar där och då, men det skapar ju en jobbig spänning mellan mig och svägerskan också.
Svägerskan är hans syster. I deras ögon är det mammans jobb att uppfostra barnen. Min man säger bara att "hon är sån" och håller med om vad hon säger, men han säger det inte till sin syster.