Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

En fattig idag har mer resurser än en medel-Svensson i folkhemmet på 60-talet och vi hade fattigdom i folkhemmet också.

Var tid får nog bedöma sin fattigdom utifrån sina egna förutsättningar.

Jag har levt under existensminimum och svalt under ett halvår utan stöd från samhället. Då var det tur att jag ägde mitt boende och hade väldigt låg boendekostnad så att jag kunde äta mina bönor i lugn och ro. Bytte ort och sålde bostaden efter en tid och gjorde då ca 600 000 i vinst. Det gör man inte med en hyreslägenhet. 

Tittar du enbart på bostäder så är dagens bostäder ca 20-30% större än på 60-talet och det var först på 70-talet som utbyggnaden av VA i Sveriges städer fullföljdes.

Trångboddheten har väldigt lite med bostäderna att göra och mer med förändringar i demografi. Det har helt enkelt tillkommit familjer i Sverige med stora barnkullar på ett sett som vi inte sett på ca ett halvt sekel, eller mer.

Folk tröttande in på utjämningen. Världen ändrades och en stor del av befolkningen kunde helt enkelt börja tjäna mer pengar. 

Jag levde sparsamt innan så att jag kunde lägga undan pengar inför sådan situation, men jag svalt ändock. Ja, jag sålde frivilligt.

Och ja, alla har inte den möjligheten heller. Det borde läras ut i grundskolan, hur viktigt det är att ha en buffert. 

Ska du uppmana till något konkret förslag? Vilket?

Jag tänker på de som tidigare i historien gett "fattiga en röst".
Mao: Det stora språnget, 35 miljoner döda
https://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_spr%C3%A5nget#Sv%C3%A4lt_och_ekonomiskt_sammanbrott

Lenin/ Stalin - Holodomor, 7 miljoner döda
https://sv.wikipedia.org/wiki/Holodomor

Även Hitler hade väl förhoppningar om att minska fattigdomen efter första världskriget och 20-talskrisen. Jag tror du fattar poängen.

Varför ska du ha en röst om du inte har något att säga?

Ditt inlägg berör och sticker ut här på detta välbemedlade forum. På attityden går att utläsa att de inte ens tror på att den existerar eftersom det endast är upplevs fattigdom som skrivs om i media. Hela valkampanjen och medias rapportering handlade bara om boräntor och villaägares el och bilförsörjning och hårdare bestraffning.
Inte ett ord om de problem som ca 30 % av arbetarklassen tampas med. Att inte kunna ha ett öre över till nödvändig tandvård, att inte kunna köpa nya kläder och skor och vara varm över vintern, att inte ha råd att åka kollektivt, vara fast i trångboddhet för att din inkomst inte räcker till att kunna byta upp dig, för att ditt efternamn är fel och att du väljs bort i urvalsprocesser och aldrig får komma på intervju. Att du inte har råd att skilja dig, inte har hälsan i behåll för att klara försörjningen, inte får hjälp i vården eller av socialförsäkringarna när du verkligen behöver dem.

Cervenka är en av de viktigaste rösterna och eldsjälarna i Sverige.

Att berätta om sin fattigdom på detta forum är som att slänga blodiga köttstycken till hyenorna och något jag aldrig skulle befatta mig med. Det finns ingen empati att hämta när fattigdomen i dessa grupper inte ens tolereras som begrepp med ekonomiska termer och fattigdomsjämförelser, utan genast relativiseras  och ska toppas av någon välbemedlas anektok från sitt tillfälliga besök i studentfattigdomens förlovade land och sin duktighet i att kunna ÖVERleva 2 månader på 2000 kr inklusive allt, med föräldrarna inom bekvämt räckhåll...
Hopplöst!