Nästan helt ensam.
Kan inte jobba. Är inte intellektuellt fungerande på något annat plan än ett visst verbalt flyt. Bor på Lss-boende. Har inte haft någon vän sen jag gick på dagis egentligen. Men varit helt ensam sen jag var 14 då jag blev psykiskt torterad i några månader. Pratar bara med min mamma men känner att hon är en stor egoist och okänslig. Känner inte att hon egentligen vill prata med mig men går med på att prata några stunder om dagen. Då sitter hon ofta helt tyst. Jag får alltid själv ta upp saker. Hon har aldrig nämnt något om något jag gått genom från grova misshandlar jag blivit utsatt för till självmordsförsök eller den psykiska tortyren som är det som fortfarande påverkar mig. Känner att hon mest skulle vilja slippa mig. Har dock ingen annan att prata med så måste ringa henne och förnedra mig.
Finns ingen utväg men tänker inte ta livet av mig för har inte den rätten.
Låna böcker du och läs. Om vad du vill. Bondgård låter jättekul faktiskt. Strunta i andra som får dig att känna dig utfryst. Problemet är inte du utan dom. Hoppas du snart blir frisk från coviden också. Ta en dag i taget. Och skriv här. Jag finns här varje dag om du vill prata om stort eller smått. 