Magical skrev 2022-09-21 08:32:53 följande:
Ja jag har bonusbarn, 3 stycken
. Två egna också. I vår familj är det mina ungdomar som har NPF-diagnoser, bonusbarnen har inget sånt.
Däremot har ingen av dem någonsin gjort såna saker som i ert fall - diagnoser eller inte.
Bra att det finns en utredning planerad för det skulle kunna vara "något". Det där med impulskontroll och konsekvenstänk låter inte helt utvecklat hos denne unge man.
Jättebra med BUP men det borde vara pappan som ringer dit. Antar du har hunnit haft det samtalet nu, men jag gissar att de kanske sa att de inte kan säga så mycket till dig som inte är vårdnadshavare? Så brukar det vara. Info rent generellt kan de så klart ge.
Har ni haft någon kontakt med Soc? Det låter på din beskrivning som om det inte alls fungerar hos mamman, och delvis inte hos er heller, så det vore rimligt om du anmälde oro för barnet - du HAR ju oro. Då kan föräldrarna erbjudas stöd den vägen.
Om det blir utredning via BUP brukar man erbjudas föräldrastöd även där.
Nej BUP lämnade ingen info så det var vårdnadshavaren som behövde ringa in så min sambo skall ringa och höra hur det går går om vi får komma på samtal. Det är vi alla vuxna runt som behöver familjestöd.
elsi skrev 2022-09-20 13:10:28 följande:
Tycker du att pojken ska vara tacksam att han har fått bo med dig och vara en del av er familj? Och när han mår dåligt och agerar ut så är det färdigt med din välvilja? Han duger bara när han är lugn och gullig. Tråkigt att du kallar er för familj under de premisserna.
Du beskriver en pojke vars värld verkar gunga, han har dålig kontakt med sin mamma, bor mest hos sin pappa och där finns du som ser honom som ett stort problem som du knappt vill ha att göra med.
Och varför är det du som gör det mesta med honom? Är pappan också dysfunktionell och smiter från sitt föräldraansvar? Ingen förälder alltså, och så du som börjar tröttna. Låter inte som nån särskilt fin situation för ett barn direkt.
Sommars skrev 2022-09-18 08:08:13 följande:
Hjälp, bonussonen tar kol på vår familj!
Hej!
Behöver få skriva av mig och gärna tips från personer som är i samma situation som mig!
Vår familj består av mig min sambo vårt gemensamma barn samt min sambos barn sen innan. Tonåringen är 14 år och hans lillebror är 8 år.
Tonåringen håller bokstavligen på att bryta sönder hela vår familj. Han är otrevlig , sur, negativ hela tiden. Han vill aldrig prata eller hitta på nåt. Han har börjat det sista 6 månaderna att smita ut på kvällen fast han har satta tider när han ska komma hem.
Han ska pengar hela tiden och får han ej det blir han sur och ännu mer otrevliga. Han får veckopeng en gång i veckan och då ska hab tömma disken. Han kan även få matpengar en dag på helgen för att käka typ pizza med nån kompis.
Igår kom vi på honom att han snott pengar från sin lillebrors plånbok!!!!
Igår
Sen att han inte vill hitta på nåt, dels så är det normalt för tonåringar att inte vilja hänga med vuxna och småsyskon. Och sen, varför skulle han vilja hänga med er som bara ser honom som ett bråkigt problem? Kan inte vara särskilt kul alls.
Hoppas BUP kan initiera någon familjebehandling så att de vuxna omkring den här pojken kan börja fungera som omsorgspersoner, annars är nog risken överhängande att det går riktigt dåligt för honom. Jag får ont i magen bara av att läsa det du skriver, kan bara föreställa mig hur det skulle vara att vara pojken och känna av detta i sitt hem nästan dagligen.
Super trist att du går in med en sån inställning som att jag vore ett monster när det är jag som bryr mig mest om honom, att han ska få en fin framtid och lära sig vad som är rätt eller fel!
Fick inga tips av dig så du hade inte ens behövt skriva detta korkade inlägg.
) att prata mer som vuxen-vuxen, och inte vuxen-barn för är det något 14-åringar reagerar på, så är det när man betraktar dem som barn - de är ju såååå mogna (tycker de själva). Säg att ni ska prata lugnt (eller pappan kanske ska göra det här ensam först), att ni ska lyssna på varandra, alla ska få prata, för att det ska gå att hitta ett bra sätt som fungerar för hela familjen. 